Middag Djurönäs

Djurönäs SPA är en stor anläggning med moderna låga tegelbyggnader, precis vid vattnet och som smälter in bra i naturen. Charmfaktorn är sådär om jag ska vara ärlig. Det är lite för stort och opersonligt.

Det blev cava i baren innan middagen. Jag hann inte se vilken men den var god, snustorr, små bubblor, mineralisk, lite jordig.

Sedan förrätt, skogssvampssoppa med....JA pinot gris! I dag igen. Den här MURE Signature från Alsace var torr och mineralisk har jag lärt mig nu. Lite fet, medelfyllig, tydlig druvkaraktär(=aromatisk?) mogna persikor, gula äpplen, honung, kalkrik mineralitet. Det där lite runda och fylliga var faktiskt perfekt till svampsoppan, som var krämig.

Till varmrätt blev det anka med rotgrönsaker, madeirasås och inlagt fikon. Till det drack vi pinot noir från Bourgogne på klassiskt vis. Faiveley var ljusröd i färgen, ingen jättedoft, men rödfruktig, syrlig, och lätt fatad med mjuka tanniner, inte så kryddig. Typisk pinot noir från Bourgogne.

Till dessert blev det lingonparfait, men ingen dryck till och som avslut en kopp te. God middag!

Djurönäs SPA

Djurö är en ö i Stockholmsskärgård som man enkelt når med bil via Värmdö och Fågelbrolandet. Fortsätter man vidare kommer man till Vindö och slutdestinationen Sollenkroka. Därefter tar mellanskärgården vid och vilken härlig skärgårdsmiljö bara 50 min från stan. Extra vackert i höstskymningen.

Nu blir det middag och jag hoppas på god mat och gott vin. Först blir det nog bubbel i baren.

Vinprovning hos Emma

Direkt efter jobbet bar det av på cykel till Emma i det mysiga Rödabergsområdet, med gulliga portar och småstadskänsla.

Det här var kvällens utmaning. Vad är det för rosé i första glaset? Alla var varietalviner från hela världen och sen en insmugen joker. Svårt. De första två var ganska aromatiska resten mer mineraliga. Mina tankar gick mot albariño med tropisk frukt, tuttifrutti, päron, persika, melon, honung, ibland lite godis. Vad kan det vara?

Jo, pinot gris! En druva jag sällan köper och sällan dricker. Vilken kameleont. Den kommer i olika skepnader fick vi höra och dessutom smaka. Jag skriver mer om vinerna i helgen för nu måste jag packa inför morgondagens retreat, Djurönäs SPA. Ser även fram emot god mat och dryck.

Lunch på Lux #4

Lunch på Lux med mörstekt fläsksida, surkål, sky och persilja. Gott, nyttigt och vad passar bättre en ett halvglas torr Alsace riesling. Nu blev det ett halvglas Rheingau riesling istället. Ännu bättre, ni vet Rheingau med knivskarp syra. Charta Riesling var just ljusgul, skarp syra med tydliga mineraltoner i form av petroleum men också frukt som citron, persika, lime och honung. Ett riktigt klassiskt rieslingvin. Finns i BS för 119:-. Killarna drack öl.

Rostade kastanjer

Det är så härligt i Paris och Rom om hösten och vintern när de rostar kastanjer över öppen eld i var och vartannat gathörn. Jag älskar den doften. Idag fanns det kastanjer på mataffären så jag köpte några. Kolla bara att de är färska. Det ska inte finnas någon luft mellan skal och kött. Det blir ju inte riktig samma sak att rosta dem i ugnen som över öppen eld, men jag gillar den nötiga smaken och den lite feta, smuliga konsistensen. Jag brukar bara äta dem med smör och flingsalt. Det är höst.

Bar Nombre

Jag är så peppad inför kvällens besök på Bar Nombre. Den spanska kvarterskrogen på Odengatan som serverar fine dining mat. Jag läste vinlistan igår och de verkar ha en hel del gott, cava såklart, vit albariño från Galicien och så en massa rött. Kanske får det bli mencia från Bierzo eller Ribeira Sacra. Jag tycker ofta att det finns mycket mer att önska av vinlistor. Bar Nombres vinlista är som brukligt uppdelad i Cava, Rött, Vitt, Övrigt och sedan viner efter distrikt, med endast namnen på vinerna. De skulle väl kunna kosta på sig lite fylligare beskrivningar. Jag ska se hur vinlistan ser ut på plats. Jag uppdaterar ikväll.

Nu är jag hemma efter en väldigt god middag! Maten var helt i klass med Portal och Lilla Ego, rikigt bra med andra ord. Här kommer en bildkavalkad. Vi satt inne men det var rätt många som satt på uteserveringen mot Odengatan.

Martina hade förbeställt torsk till mig, men jag ville ju dricka mencia, så det blev en elegant mencia från Ribeira Sacra, Guimaro som finns i BS med Johan Lidby som leverantör. Det fanns annars en hel del flaskor att välja bland i vinhyllan.

Kompakt svartrött med fruktig doft. Mörkfruktig och väldigt runda tanniner och bra syra.

Till förrätt fick vi vitlöksbröd med riven manchego.

Torsken var god och mencian var bra till de lite mörkare tillbehören. 

De andra drack albariño till torsken, men det har jag ju druckit så mycket. Jag ville testa något annat, men albariño är en av mina absoluta favoriter. Nästan att jag ångrade mig.

Till dessert blev det friterad getost med hjortronglass och kavringsmulor.

Söndagsbestyr

Tidig morgonpromenad längs kanalen. Det klarnade upp och blev soligt längs vägen. Träden börjar få fina höstfärger nu. Väl hemma så gjorde jag sötpotatissoppa och formbröd på filmjölk, bikarbonat, vete, graham och grovt rågmjöl, aprikoser, russin, hasselnötter, solroskärnor, linfrön. För mig är det Irland. Jag minns att det blev mycket sötpotatissoppa med filmjölksbröd den iskalla påsken jag var i Dublin.

Sen blev det slattuppföljning:
Domaine de la Bournaire, friskt, nästan lite pärlande, väldigt lätt, nästan lite "vattnig" känsla, gröna äpplen, citron, mineral, örter, 12%, melon de bourgogne
Marqués de Riscal, gulare, mer visköst 14%, friskt, ståltankslagrat (ek?), mycket mer aromatisk doft, vinbärsblad, melon? päron, örtigt nästan lite kryddigt i eftersamken och undrar om det inte är lite av den kända bitterheten på slutet, verdejo

Räkor med muscadet och verdejo

Nu räkfrossa med provning av två sorters viner, dels Domaine de la Bournaire från Loire på druvan melon de bourgogne, dels Marqués de Riscal från Rueda på druvan verdejo. Ibland är det lättare att bedöma ett vin om man har ett referensvin.

Fashion

Idag var jag på modevisning och såg även modefoton av Ewa Rudling. Den där YSL fotbollen är väl vad alla behöver. Jag var också på SB och kollade in små partierna som släpptes igår. Det var inte så mycket kul och tur var det för jag har ju köpstopp.

Vinkokta musslor med muscadet

Uppladdning... ja, musslor med muscadet eller melon de bourgogne som druvan egentligen heter måste vara höstens bästa fast food. 3-5 minuters koktid sedan klart.

Det absolut mest klassiska musselvinet är muscadet från västra Loire, ute vid Atlantkusten. Muscadet är ett lätt, torrt, friskt vitt vin av neutral karaktär gjort av druvan melon de bourgogne. Druvan kalllas ibland också muscadet eller bara melon. Vinet är väldigt lätt, friskt (hög syra!) och neutralt med doft/smak av gröna äpplen, örter, citron, mineral. Det fatas aldrig men för att ge vinet mer karaktär så låter man vinet ligga på sin fällning under vintern, vilket ger vinet en autolytisk karaktär av jäst och bröd (som i champagner) och även en spritsig känsla av lite kolsyra. Muscadet är lite av "Chablis light" och det finns även likheter med albariño från Galicien och vino verde från Portugal. Att vinet ligger i sin jästfällning över vintern kallas "sur lie" och det står i så fall alltid utskrivet på flaskan.

På SB finns två klassiska viner från Muscadet, Muscadet Sèvre et Maine och Château du Cléray, båda sur lie och båda väldigt överkomliga i pris.

Till musslorna testade jag istället Domaine de la Bournaire, som jag inte druckit tidigare.

Bara barbera - provning

Igår kväll höll Henrik hov med barbera. Bara barbera. Den "folkliga" druvan från Piemonte. Lätt att matcha till mat, som finns i traditionell och modern stil. Fast det där med traditionell och modern stil, det kan vi lika bra glömma fick vi höra. Det finns inga riktiga skiljelinjer längre. Slutklämmen blev "att med vin gäller det att ha ett öppet sinne", och visst det skriver jag under på!

De flesta viner var kompakt mörkt röda, svartröda, ibland med lite tegelfärgad kant, samtliga alkoholstarka med upp till 14-15-15.5%. All tannin kommer från faten (druvan innehåller väldigt lite tannin i sig). Så här ser barbera vanligtvis ut!

Och det här var vinlistan.

1. La Spinetta Gallina Barbera d’Alba 2004, fruktig doft, surkörsbär, alkohol, fat med läder och tobak, mynta, lakrits?, mjukt med hög syra
2. La Spinetta Gallina Barbera d’Alba 2006, sluten, fruktig, alkoholig, bra syra, hyfsade fattanniner
3. Elio Altare Barbera d’Alba 2007, mörkt svartröd, kompakt,mjukare, lite lingon? burgundisk, lätt, lite kropp, expressiv, öppnare
4. Bricco dell’Uccelone Barbera 2004, mörkt röd, tegel mot rand, inte så mycket tannin,mer syra än förra, bättre sting
5. La Spinetta Ca’ di Pian 2013, unken doft, fiskkonserv, animalisk? väldigt syrlig, lite lingon? för ung
6. Vietti Tre Vigne Barbera d’Alba 2013, ljus, lätt, beujolaisaktig, rödfruktig, extremt lätt fatad
7. Bruno Giacosa Barbera d’Alba 2014, blommig nästan parfymerad doft och smak
8. Trinchero Terra del Noce 2012, drick först 2015, lite frukt, mycket fat och syra, odrickbar nu, för ung

Mina favoriter var 7, 6, 4! Alltså 7an, Giacosan, så härligt drickbar, nästan blommig och försiktigt fatad. När jag satt och vojade mig över den grymt härliga doften så satt min granne och rynkade på näsan och tyckte att det var för mycket frukt som stack i näsan. Jo, man kan konstatera att smaken är olika. Mitt bästa kan vara ditt sämsta.

Druvan barbera

Barbera är en blå druva som härstammar från Asti, Alba och kullarna vid Monferrato i Piemonte. Traditionellt har druvan gett friska, fruktiga, mjuka viner, alltså hög syra och lite tanniner. Den har haft låg status och ansetts vara en bulkdruva.

På senare år däremot har druvan haft ett uppsving. Lägre skördeuttag och lagring på små nya ekfat ger vinerna mer koncentration, tanniner och struktur. En modern barbera är fruktig, fyllig och sträv med hög syra. Det var vinmakaren Giacomo Bologna i Piemonte, som under varumärket Braida, gick i bräschen för förändringsarbetet. Frukten då? Ofta mörka körsbär, skogshallon, örter, plommon, choklad.

NYA Spanien

Det händer grejer i vinvärlden! Nya världen kommer starkt med sina mer svalodlade eleganta viner, men även i den gamla världen händer det saker. Naturvinsvurmen har satt sina spår mot mer experimentell vinmakning.

I går kväll var det temaprovning NYA Spanien på Näringslivets Hus på Storgatan 19. I Spanien pågår ett förnyelsearbete där man odlar på högre höjd (600-900 möh), tar gamla druvor i bruk och satsar på relativt nya vindistrikt. Vi testade dessa druvor från dessa distrikt:

Gröna:
Sierra de Gredos, (albillo)
Ribeira Sacra, (godello)
Rueda, (verdejo)
Rias Baixas, (albarino)

Blå:
Vinos de Madrid (morenillo)
Sierra de Gredos (garnacha)
Ribeira Sacra (mencia)
Bierzo (mencia)
Arlanza (tempranillo)
Teneriffa (listan negro/tintilla)

Ni ser Spanien är mycket mer än Rioja och tempranillo. Jag är väldigt förtjust i viner från svala Galicien, här med albariño från Rias Baixas och mencia från Ribeira Sacra. Sierra de Gredos är en bergskedja i centrala delarna av landet, 12 mil väster om Madrid. Det är ett ganska nytt vindistrikt där man odlar på högre höjd.