Kunglig äppelmust

I går kväll var jag hemma och experimenterade i köket. Jag gjorde salamichips och parmesanchips i ugnen. Parmesanchipsen blev rätt bra men lite för "fettiga" och kladdiga. Jag hade köpt jättegod Salame Brianza i tunna skivor för att göra salamichips av, men jag missade tiden i ugnen så de blev lite brända, vilket gjorde att det luktade härsket fett i hela lägenheten. Allt åkte i sopnedkastet och jag fick göra korsdrag. Så kan det gå. Nu får det bli de vanliga snittarna av laxröra, skagen och anklever.

Härromdagen köpte jag också kunglig äppelmust till ungdomarna som kommer. Det kan ju vara bra med ett alkoholfritt alternativ. Vi får se vad de tycker.

Min relation till Ingmar Bergman

Jag lyssnar på Bergmanpodden i P1, där Gunnar Bohlin bjuder in gäster för samtal om Bergmans filmer. Alla gäster får frågan om sin relation till Ingmar Bergman. Jag har en egen historia som jag alltid tänker på när jag hör hans namn.

Det var en vårnatt i maj. Jag var bara nitton år och övernattade i den stora våningen på Storgatan 7, den våning där Ingmar Bergman växte upp. Jag sov oroligt och vaknade i vargtimmen och kunde inte somna om. Vid halvfyra-fyra steg jag upp och gick ut i köket, drack lite vatten och gick sedan genom rummen till det vackra hörnrummet med utsikt mot Hedvig Eleonora kyrka och Östermalms saluhall. Det var tyst, bara kyrkklockan som slog något slag och så solen som höll på att gå upp. När jag satt där i ett av fönsternischerna och kände mig olustig, så knäppte parkettgolvet i rummet intill och det lät precis som om någon kom. Det var nog hela situationen som kändes så Bergmansk, som gjorde att jag stirrade mot dörröppningen och var helt förvissad om att Ingmar Bergman (eller eventuellt hans far) skulle visa sig. Jag minns den där stunden så otroligt väl än idag.

Varför jag bodde i Bergman-våningen på Storgatan 7 är en annan historia.

Jungfrukällan

I kväll såg vi Jungfrukällan. Den är tät, sammanhållen, otroligt stark, andlöst spännande och otäck, men också så vacker. Fotot av Sven Nykvist är helt makalöst bra, varje bildframe är som ett konstverk i sig. Jag har sett den flera gånger och varje gång blir jag lika golvad. Efter visningen applåderades det i salongen. Det är ett mästerverk.

Bra RÖDA småflaskor

I dag efter jobbet så cyklade jag till Hornstull för diverse inköp och så besökte jag SB där, för jag vet att de har ett större utbud av röda småflaskor än många andra. Jag brukar köpa småflaskor när jag vill jämföra olika druvor eller samma druva från olika regioner. Tyvärr är utbudet ändå ganska begränsat. Här kommer några tips på bra småflaskor:

Les Launes, en riktig klassisk syrah från Rhône, med björnbär, blåbär, peppar, chark (animaliska toner), lagerblad.

Lionheart of the Barossa, typisk shiraz från Barossa. Jämför med den ovan! Mycket fylligt och smakrikt med björnbär, pepper, lakrits, kaffe, vanilj. Typisk Nya världen med Extra Allt.

Ser Lapo, en sangiovese från Chianti classico. Inte jättefyligt, kryddigt, mörka körsbär, kanske ändå ingen klockren sangiovese, saknar örter.

Paolo Scavino, en typisk nebbiolo från Piemonte. Stramt och nyanserat, mycket strävt, mycket syra, inte jättefylligt, ofta ganska ljust i färgen, mörka körsbär, nypon, rosor, ceder, vanilj. Jag minns såväl första gången jag drack det här vinet och jag tyckte att det var helt sjukt gott. Vinner på lagring.

Château La Tour de By, en cabernet sauvignon från Bordeaux. Stramt och nyanserat, svarta vinbär, choklad, tobak, blåbär, ceder. 9-9-9.

Masi CampoFiorin, en klassisk corvina blend (rondinella, molinara) från Valpolicella. Bra syra, ite så strävt, inte så fylligt, ofta ganska ljust i färgen, kryddigt, mörka körsbär, blåbär, choklad, tranbär.

En klassisk pinot noir från Bourgogne. Côte de Nuits-Villages, kryddigt, jordgubbar, skoghallon, choklad, ofta ljust i färgen, inte strävt, inte fylligt men bra syra. Lätt och friskt!

En typisk pinot noir från Nya Världen, Marlborough, Nya Zeeland. Saint Claire. Jämför med den ovan. Mörkare i färgen, fylligare, mindre syra, mer alkohol, mogna jordgubbar, kaffe, hallon, örter, choklad.

En typisk malbec från Mendoza (en klassisk malbec kommer från Cahors men de är extremt sträva och fylliga och kräver lagring, så jag har inte sett någon småflaska därifrån). Ofta blecksvart (violett rand), fruktigt, blåbär, plommon, mörk choklad, inte så strävt.

Faustino, klassisk Rioja, inte så strävt, inte så fylligt, torkade körsbär, korinter, tobak, vanilj. Modern Rioja är mer fruktig och fyllig och inte så mycket vanilj. Faustino I är mer typisk.

Marques, mörka körsbär, choklad, plommon, vanilj.

Tre typiska tempranillo från Rioja. Undrar om inte Faustino är den mest klassiska i stilen. Jämför de tre flaskorna ovan eller jämför Faustino mot Masi Valpolicella.

Tar med Mauro, som en dålig men ändå lite typisk primitivo/zinfandel, sötfruktig blåbärssylt, vanilj, lakrits.

Nu saknas bara en typisk gamay, cabernet franc och en pinotage, sen har vi en komplett lista av "de röda huvuddruvorna".

Storlekar på champagneflaskor

Champagneflaskor finns i flera storlekar. Ju större flaska desto bättre utvecklas vinet vid lagring. Vi är vana vid den ordinarie storleken på 750 ml och ibland vid något speciellt tillfälle så dyker magnumflaskan på 1500 ml upp, men det finns större flaskor. Mycket större. Minnesramsan lyder: Man Jagar Rätt Mycket Sill Bakom Norge. Man = Magnum (2 buteljer). Jagar = Jeroboam (4 buteljer). Rätt = Rehoboam (6 buteljer). Mycket = Methusalem (8 buteljer). Sill = Salmanassar (12 buteljer). Bakom = Balthasar (16 buteljer). Norge = Nebukadnezar (20 buteljer). Namnen är kunganamn ur gamla testamentet, om nu det kan vara till hjälp. Jag tycker redan att magnumflaskan är rätt otymplig så hur man hanterar en nebukadnezar vet jag inte riktigt.

I kväll var jag på yoga och nu ligger jag helt utslagen här hemma på soffan. Det var ohyggligt jobbigt och jag kände mig faktiskt både kallsvettig och svimfärdig av alla statiska positioner. Usch, jag måste nog börja träna yoga regelbundet igen.

Aldrig mer...

I morse tog jag en Djurgårdspromenad. Djurgårdskanalen var som en grågrön sörja och fina Isbladskärret var helt igentorkat. Det var så sorligt att se. Jag promenerade här så ofta förr, men nu var det ett tag sedan.

I går när jag var på SB så köpte jag även några halvflaskor som kan vara bra att "träna på". Jag ska skriva ett eget inlägg om bra småflaskor, men bland annat så slank den här med. Jag dricker så sällan zinfandel/primitivo. Till lunchen efter promenaden hällde jag upp ett glas för att konstatera att det är så äckligt. Nu har jag lovat mig själv att inte ens gå i närheten av det. Jag har druckit och dissat det tidigare här.

Champagneflaskorna

Något annat jag gjorde idag var att hämta ut mina champagneflaskor inför middagen nästa helg. Louise Roederer Carte Blanche var den enda jag behövde beställa. De andra finns i det ordinare sortimentet, Vve Fourny & Fils och André Clouet. Nu återstår bara att spika menyn.

Modevisning

Nu drar modeveckan igång, så under eftermiddagen var jag förbi en visning i Tullhus 2 på Skeppsbron. Det var varmt och trångt, men gratis prosecco, snittar och godsaker höll alla vid gott mod. Kakbuffén var från Saturnus så det gick inte att sluta äta. I visningen noterade jag bland annat sportinfluenser, kakhi, den omtalade magväskan, löshår, knut mitt på huvudet. Det var kul och inspirerande och jag gick därifrån mätt och glad och med en tung goodiebag.

Mer om Alsace

Alsace ligger längst upp i Frankrikes nordöstra hörn och brer ut sig från Strasbourg i norr till Mulhouse i söder. Området, som är 12 mil långt och 5 km brett, ligger mellan berskedjan Vogeserna i väster och floden Rhen vid den tyska gränsen i öster. Här odlas framförallt de fem "ädla" druvorna är riesling, gewurtztraminer, pinot Gris, muscat och sylvaner. Vingårdarna ligger i regnskuggan som bildas av bergskedjan Vogeserna.

Vinregionen består av de två departementen Bas-Rhin i norr och Haut-Rhin i söder. De "bästa" vinerna (åtminstone de mest kända) kommer från Haut-Rhin där Vogeserna är högre och därför skyddar bättre mot regn.

Vinkväll hos Louise

I kväll var det vinträff hos Louise. Tema vita viner, fyra stycken viner där tre hör ihop och en ska bort. Vilken? Det visade sig snabbt vara ett rieslingtema. Det kände nog alla tydligt redan på doften. Tema Alsace riesling.

Mont-Redon, Vitgul, hyfsad syra, stålig, citrus, fruktigt, päron, aprikos, melon, mimosablommor, örter, rundare, fylligare - en blandning av grenache blanc och viognier från Rhône. Det här var alltså vinet som gick bort!

Riesling Vieilles Vignes Turckheim, gult,

Petroleum! Jag tyckte att det här vinet hade otroligt tydliga toner av petroleum.

Gyllengult, visköst, halvsöt?, botrytis, honung, saffran, aprikos, perfekt till ost eller gåslever.

Ansiktet

Jag måste bara skriva lite kort om Bergmanfilmen Ansiktet som jag såg i går kväll. Peter Birro höll en introduktion, som var riktigt bra. Introduktioner kan annars lätt sabba ett öppet sinne, i stället för tvärtom. Jag tyckte att filmen var läskig och gåtfull. Bergmans glömda mästerverk, tyckte Birro.

Greven på Grevgatan

Den här veckan drar höstterminen igång på allvar. Det är med lite blandade känslor och frågan "hur kunde sommaren gå så snabbt" infinner sig alltid. I kväll var det bokklubbsträff på restaurangen Il Conte, som ligger i hörnet Riddargatan/Grevgatan. Här har jag varit många gånger tidigare och har.. hmm.. rätt roliga minnen från en "alla hjärtans dag"-middag för många år sedan, men det var på bakfickan. Ikväll var vi på restaurangen.

Jag glömde ta blider vid bordet, men inredningen var rätt trist, pastan på svamp, vitlök, ruccola och valnötter var ok. Jag valde en flaska Nero d'Avola från Sicilien att dela, men det var slut så vi fick en flaska från Trentino istället. Nu finns inte vinet i vinlistan på nätet, men jag tror det var gjort på två mindre druvsorter och det var gott, ljust, friskt, bra syra, lätt, tydliga körsbär, slanka tanniner. Gott och en kul kväll!

Viner att dricka och plugga

Här kommer en sammanställning över viner som tidigare har ingått i det praktiska 2-betygsprovet. Det gäller alltså att kunna ange druva, land och region. De är urspungstypiska och håller rimlig prisnivå och alla finns i SBs standardsortiment. Det är bara att börja plugga! Jag uppdaterar med fler viner efterhand. Skål!

1. Bestheim Pinot Gris (2899)
2. Kunstler Riesling Trocken (5375)
3. Chablis Premier Cru (6237)
4. Villa Puccini (22328)
5. Tapiz Organic (6529)
6. Baron de Ley (2525)
7. Black Stallion (6207)
8. Gnarly Head (6381)
9. Les Ursulines (78614)
10. Villa Maria (6262)
11. Jean Biecher Rosacker (2105)
12. Ricossa (76367)
13. Couvent des Jacobins (5798)
14. Hunter's (6202)
15. Petit Chablis Domaine Sainte Claire (5588)
16. Georg Breuer (5899)
17. Louis M Martini (6723)
18. Les Launes (2800)
19. Faustion I (2678)
20. Allegrini (6010)

Skifferjord

Jordmån är en stor grej när det kommer till vin. Krita, kalksten, granit, skiffer, grus, galets (grovt grus), lera och sand är alla exempel på sten- och lerjordar där vinrankan trivs.

Steniga jordar anses var det bästa för vinrankan. Vinrankans rötter tvingas nämligen att leta sig djupt ned i jorden genom geologiska lager för vatten och näringsämnen. Stenig mark är dessutom temperaturreglerande (absorberar värme dagtid), ger skydd mor erosion och skydder även vid ytan mot avdunstning. Den vanligaste stenjorden är skiffer, granit och småsten. Välkända skifferjordar finns i Mosel, Douro (portvin får endast görs på druvor som växt i skifferjord) och i Galicien. Det finns olika typer av skifferjord och den kan variera från att vara ganska smulig till hårdare (Mosel). Den erbjuder oavsett hårdhet ett bra skydd mot erosion i branta sluttningar och den binder värme och vatten.

På bilden, som är tagen i Douro, håller jag en bit skiffer.

Utomhusopera

Under Stockholms kulturfestival brukar Operan alltid ge en sensommarkonsert med smakprov ur säsongens program, och så var det i år också. Carmen, Madama Butterfly, Kung Roger, Eugen Onegin bjöds det bland annat på. Det är så härligt med utomhuskonserter när det skymmer och ljusen framträder så fint. Det kom lite regnstänk men inte mer än så.

Cabernet franc

Till hösten ska jag gå den omtalade 2-betygskursen! Den brukar börja i november för att avslutas med ett centralt prov andra helgen i mars. Det är ett prov som genomförs samtidigt på flera platser i landet samt i Finland, Belgien, Spanien mfl. Det består av tre olika teoridelar samt en praktisk del. Jag har gjort lite research och vet ungefär vilken typ av viner som kommer på provet. Det handlar om dessa druvor och så gäller det att kunna särskilja en cab Bordeaux vs en cab Napa, en sauvignon blanc Loire vs Marlborough. Det är inte lätt kan jag säga och teorin ska vara krävande.

I går kväll drack jag en cabernet franc från Chinon i Loire, 2014 Les Petites Roches. Det är en druva som kan komma på provet och det här vinet är väldigt stiltypiskt. Ganska ljust blårött, stramt, torr munkänsla, mineraligt med smak av grusgång och sedan svarta vinbär, örter, lakrits och de klassiskt gröna tonerna av grön paprika (eller gräs). Det är varken supersträvt eller superfylligt och inte ett uns flörtigt. Typiskt svalodlat, typskt gott. Här skrev jag mer om Loire.

Petite France

I dag tog jag cykeln för en lunchdejt på Petite France, på John Ericssonsgatan 6 på Kungsholmen, i det internationellt kända kollektivhuset från 1935 (utformat av Alva & Gunnar Myrdal tillsammans med Sven Markelius). Det var ett tag sedan jag var här men de håller på den klassiskt franska bistrostilen. Stolarnas stol Thonet No 14 är väl så klassiskt det kan bli.

Jag åt halstrad råbiff med råstekt potatis som var så otroligt gott. Jag tog inget vin till men det ångrar jag. De hade jättegott varmt bröd till maten och det fina är att kaffe och en liten dessert ingår i lunchen.

Till dessert blev det en liten halva vanilj/rom canelé med chokladtopping. Canelé från Bordeaux har jag skrivit om tidigare och att de görs på alla överblivna äggulor från då vinet klarnas med äggvita.

Filmtajm

I går kväll var jag på filmvisning i Filmhuset. Cinemateket visar Bergman och eftersom jag "fastnade" i somras så tänkte jag följa upp lite filmer under hösten. Det ÄR en annan upplevelse att se film på stor duk än att sitta med en laptop i knät hemma.

Jag gick en hel del på cinemateket tidigt 90-tal och mycket känner jag igen från förr, som den ödsliga och ovälkomnande rampen upp till Filmhusets entrédörrar, de geniala introbladen, den udda och roliga mixen av besökare, den stora filmduken i salong Bio Victor.

Annat är förändrat, programbladen som man vecklade ut till en stor plansch och som visade programmet på både fram- och baksida har ersatts av ett häfte, försäljningen av biljetter sker över nätet och hela verksamheten känns mer storskalig och profesionell. Jag minns att vi förr önskade filmer som såklart dök upp i nästkommande programsläpp. Jag ska skicka lite önskningar och se vad som händer nu.

Cinemateket har i alla fall gett mig en hel del oförglömliga filmupplevelser som Victor Sjöströms Körkarlen med levande pianoackompanjemang av Matti Bye i stearinljussken, Paris Texas av Wim Wenders med Ry Cooders stämningsfulla musik, Cabaret med Liza Minelli, Kurosawas filmer och många, många fler.

Galicien

Galicien ligger i nordvästra Spanien och inkluderar vindistrikten (DOs) Rías Baixas, Ribeiro, Monterrei, Ribeira Sacra, Valdeorras.

1. Galicien
2. Asturien
3. Kastillien León
4. Norra Spanien
5. Katalonien
6. Kastillien La Mancha
7. Levanten
8. Andalusien

1. Rias Baixas
2. Ribeiro
3. Monterrei
4. Ribeira Sacra
5. Valdeorras

I Galicien kommer det rikligt med nederbörd från väster och norr, men nederbörden uppvägs av ett stort antal soltimmar och möjliggör vinodling med bra avkastning och god kvalité. Det här görnatt Galicien ofta kallas "det gröna Spanien". Det maritima klimatet ger däremot stor årgångsvariation. Ju längre inåt land man kommer, desto varmare och torrare blir klimatet och de blå druvorna får större betydelse.

Jordmånen i Galicien varierar från alluvial i floddalarna (avlagringar som spolats ned från berg), till granit, till skiffer.

I Galicien odlas främst gröna ofta aromatiska druvor, där albariño är huvuddruvan vid sidan av caiño blanco, loureira, treixadura, torrontés, lado och godello. Högavkastande palomino odlas också.

Ribeira Sacra är enda DO i galicien som är specialiserad på den blå druvan mencia (även om det också görs en del vita viner på både godello och albariño). Vanligtvis brukar mencía liknas vid cabernet franc, som i grannregionen Bierzo som också odlar mencia. I Ribeira Sacra däremot med betydligt svalare klimat får vinerna en helt annan karaktär – elegantare och lättare. Ribeira Sacra-mencía brukar i stället liknas vid pinot noir. Jag tycker att vinet Lalama är ett bra exempel på likheten med pinot, dvs lätt, friskt dvs påtaglig syra, saftiga röda bär, örter, kryddor, välintegrerade och silkiga tanniner.

Ett verkligt gott vin

Jag tycker att det händer så sällan numera att jag dricker ett vin som jag blir helt tagen av, men det hände i helgen med Lalama. Det var så förvånansvärt gott, ljust rött, aromatiskt, lätt, fräscht, rödfruktigt, örtigt med frisk fruktsyra och välintegrerade tanniner, stramt och elegant. Väldigt pinot noir-likt och prisvärt (om man jämför med pinot från Bourgogne).

Det kommer från DO Ribeira Sacra i Galicien. Här trivs druvan mencia som allra bäst med kalla havsvindar från Atlanten och på otillgängliga odlingsplatser i branta sluttningar.

Baddagar

Sagt som gjort, i lördags blåste det förvisso lite men solen sken så vi gick till klipporna i Öregrund. De är flacka och passar perfekt att solbada på. Min syster hade tagit med gott fika och så badade vi. Det var inte alls kallt i vattnet. Jag tog stegen, men syrran som alltid är lite modigare badade direkt från klipporna.

Vi var hyfsat ensamma på klipporna trots att det var Öregrunds årliga baddagar. "Alla andra" firade baddagarna med att fika i socitetshuset eller hänga vid scenen.

Här är Öregrunds klassiska konditori Wilma. De har en väldigt mysig trädgård, men bäst är ändå medtagen fika, att ha på klipporna.

Även i hembygdsgården var det fullt med folk.

Vi åkte hem och lagade mat och dukade ute. Jag hade tagit med två vinflaskor. Vinet Lalama kommer från Ribeira Sacra i spanska Galicien och är gjort på druvan mencia. Jag tyckte att det var sååå gott, slankt, stramt, elegant, bra struktur, rödfruktigt, syrligt, ton av fat.

Det vita vinet var också bra men en mer ordinär sauvignon blanc som vi åt till chevre såklart.

Idag åt vi frukost ute i trädgården och sedan tog vi en lång promenad, förbi gamla gärsgårdar, skjutbanorna i skogen och så hittade vi lingon som var riktigt söta och goda. När vi var tillbaka kom regnet och då gjorde vi frasvåfflor med rårörda svartvinbär.