Bara barbera - provning

Igår kväll höll Henrik hov med barbera. Bara barbera. Den "folkliga" druvan från Piemonte. Lätt att matcha till mat, som finns i traditionell och modern stil. Fast det där med traditionell och modern stil, det kan vi lika bra glömma fick vi höra. Det finns inga riktiga skiljelinjer längre. Slutklämmen blev "att med vin gäller det att ha ett öppet sinne", och visst det skriver jag under på!

De flesta viner var kompakt mörkt röda, svartröda, ibland med lite tegelfärgad kant, samtliga alkoholstarka med upp till 14-15-15.5%. All tannin kommer från faten (druvan innehåller väldigt lite tannin i sig). Så här ser barbera vanligtvis ut!

Och det här var vinlistan.

1. La Spinetta Gallina Barbera d’Alba 2004, fruktig doft, surkörsbär, alkohol, fat med läder och tobak, mynta, lakrits?, mjukt med hög syra
2. La Spinetta Gallina Barbera d’Alba 2006, sluten, fruktig, alkoholig, bra syra, hyfsade fattanniner
3. Elio Altare Barbera d’Alba 2007, mörkt svartröd, kompakt,mjukare, lite lingon? burgundisk, lätt, lite kropp, expressiv, öppnare
4. Bricco dell’Uccelone Barbera 2004, mörkt röd, tegel mot rand, inte så mycket tannin,mer syra än förra, bättre sting
5. La Spinetta Ca’ di Pian 2013, unken doft, fiskkonserv, animalisk? väldigt syrlig, lite lingon? för ung
6. Vietti Tre Vigne Barbera d’Alba 2013, ljus, lätt, beujolaisaktig, rödfruktig, extremt lätt fatad
7. Bruno Giacosa Barbera d’Alba 2014, blommig nästan parfymerad doft och smak
8. Trinchero Terra del Noce 2012, drick först 2015, lite frukt, mycket fat och syra, odrickbar nu, för ung

Mina favoriter var 7, 6, 4! Alltså 7an, Giacosan, så härligt drickbar, nästan blommig och försiktigt fatad. När jag satt och vojade mig över den grymt härliga doften så satt min granne och rynkade på näsan och tyckte att det var för mycket frukt som stack i näsan. Jo, man kan konstatera att smaken är olika. Mitt bästa kan vara ditt sämsta.

Druvan barbera

Barbera är en blå druva som härstammar från Asti, Alba och kullarna vid Monferrato i Piemonte. Traditionellt har druvan gett friska, fruktiga, mjuka viner, alltså hög syra och lite tanniner. Den har haft låg status och ansetts vara en bulkdruva.

På senare år däremot har druvan haft ett uppsving. Lägre skördeuttag och lagring på små nya ekfat ger vinerna mer koncentration, tanniner och struktur. En modern barbera är fruktig, fyllig och sträv med hög syra. Det var vinmakaren Giacomo Bologna i Piemonte, som under varumärket Braida, gick i bräschen för förändringsarbetet. Frukten då? Ofta mörka körsbär, skogshallon, örter, plommon, choklad.

Barbera på Trattoria

Barbera är en annan härlig druva i Piemonte. Faktiskt den mest odlade. Tidigare ansågs den vara en bulkdruva som gav slätstrukna viner, men efter att ha planterat den i bättre jordar, i bättre vingårdslägen och begränsat skördeuttagen samt lagrat den på små franska ekfat, så har vinerna blivit allt bättre och anseendet har höjts avsevärt. Producenten Braida ska ha varit en av de drivande i förändringsarbetet.

Barbera är en lättodlad druva som ger viner med framför allt mycket syra, extremt lite tanniner men annars hyfsat med frukt och alkohol.

Barbera odlas som sagt i Piemonte men också i nya världen som i Kalifornien och Argentina, och görs i två olika stilar:

1. Oekat, men i stället lagrat i ståltankar, som ger röda och rödfruktiga viner med doft och smak av syliga körsbär, lakrits, örter och kryddor.
2. Ekat, här förlorar druvan lite av sin kryddiga syrlighet och utvecklar i stället rikare mörkfruktiga toner tillsammans med choklad. Dessa viner blir nästan svarta.

I går kväll var jag på den italienska restaurangen Trattoria vid Norr Mälarstarnd. Jag åt papperdelle med oxragu och till det drack jag ett glas Il Monello av just producenten Braida. Vinet var mörk-mörk rött nästan svart och inte alls så syrligt som jag hade förväntat mig, därmed var jag övertygad om att det var av smakprofil nummer två, men senare såg jag att det är ståltankslagrat i fyra månader. Vinet serverades inte vid bordet så vem vet vad som egentligen var i glaset. Hur som helst, vinet var fylligt, fruktigt, inte så syrligt, inga tanniner alls och väldigt lättdrucket. Kanske lite för varmt också. Till oxragun hade det definitivt passat mycket bättre med en hederlig Chianti med mer struktur och tanniner och mozarellapizzan hade passat bättre till Il Monello!

Sommarlunch på Lux #2

Härlig lunch på Lux med Daniel! Vi satt på verandan mot vattnet och kollade på båtar. Nötfärsbiff var dagens lunch och till det tog jag ett halvglas barbera. Livio Paveses Barbera del Monferrato var mörkt, svart-rött och mer kryddigt och fatat än fruktigt, härlig doft av fat och mörk frukt, inte så strävt, inte så fylligt men bra syra. Väldigt gott! Bra att bli påmind om att barbera är ett vin jag gillar...körsbär, tobak, korinter, mörk choklad, nypon, lavendel..gott!

Restaurang TAK

Restaurang TAK, som huserar på top floor vid Brunkebergstorg 4, öppnade i slutet av mars och serverar mat med svensk-japansk inriktning. Inredningen är gjord av Gert Wingårdh och är såklart riktigt minimalistisk och snygg. Till restaurangen hör en supersjysst takterass med utsikt över hela stan som vi tänkte återkomma till en varmare sommardag.

Eftersom det var så ruggigt ute så började jag med ett glas 2015 Gamay, Cuvée du Chat, Lapierre, Beaujolais, medan de andra drack mousserande.

Det var så gott, lättdrucket, rödfruktigt, slankt, kryddigt. Sedan åt jag vegetariskt, ostronskivling, rotselleri, svampkräm, jordärtskocka, ramslök och svart vitlök. Lite för salt och sådär, och till det drack jag en 2012 Barabera d'Asti, Terra del Noce, Trinchero, Piemonte. Också så gott, mörkt blåviolett, körsbär mörkfruktigt, mjuka tanniner, bra syra, (kanske inte så fylligt som SB säger), lite mognadstoner.

Till dessert blev det chokladkaka med risglass och rostad bovete med yuzu-kolasås. Risglassen var lite speciell. Lite tunn i smaken på något sätt.

Summa sumarum: maten G, vinerna VG. Utsikten såklart också VG, för en Stockholmsälskare som jag.