Ooppera Baletti

I kväll var det ooppera, Pelleas och Milesande av Debussy. Helsingforsoperan ligger längre upp i Tölöviken och ser kanske lite trist ut utvändigt men är så fin invändigt. Esa-Pekka Salonen dirigerade och han var kvällens fixstjärna.

Stora glasfönster öppnar upp mot grönskan och vattnet. Jag har ändrat uppfattning om moderna operahus. Jag gillar dem, ja, kanske inte Göteborgsoperan då.

Jag promenerade hem längs vattnet vid 22.30 och det var verkligen ljust. De vita nätterna minns jag tydligast från sommaren då jag bodde här. Runt midsommar blir det inte mörkt alls. Det är stor skillnad mot Stockholm.

OODI

Eller Ode på svenska. Det är namnet på Helsingfors nya Stadsbibliotek. Det invigdes i december förra året. Finnarna är så duktiga på arkitektur och det här är väl ett tydligt exempel. Jag tycker att det är så snyggt. De håller dessutom liv i sina traditioner med mycket träinslag. Fasaden ska vara av gran.

Trappan upp.

Organiska former och mycket glas som ger rymd på översta våningen.

Härlig balkong i solläge.

Allt är designat in i minsta detalj, som fåtöljerna med extra breda armstöd för en laptop eller en bricka från kaféet (sätter man ihop två stolar blir det ett litet bord). Fåtöljerna var dessutom så sköna att sitta i.

Rak linje mot pampiga Riksdagshuset.

Det har blivit ett riktigt kulturkluster vid Tölöviken med Finlandiahuset (av Alvar Aalto), musikcentret, Kiasma och Ode. När jag bodde i Helsingfors i början av 90-talet fanns bara Finlandiahuset. Nu blir det dessutom en ny stadspark.

Klaus K

Hej från Helsingfors! Nu har jag checkat in på Klaus K, mitt favorithotell mitt i Helsingfors, som ligger tvärs emot Svenska Teatern på Boulevarden 2-4.

Lite längre ned på Boulevarden ligger Kafé Ekberg.

I eftermiddags var jag runt bland affärerna på Alexandersgatan och Esplanaden, men nu i kväll tog jag en promenad runt i vackra Eira, bland patriciervillor och trädgårdar. Det är fullt av syrén, som inte riktigt slagit ut än.

På väg tillbaka passerade jag Mannerheims hem.

Och gick sedan ned Brovägen med vyn mot ön Klippan och den underbara sommarrestaurangen Saaristo.

Bukowskis Sping Sale

Jag gjorde ett cykelstopp vid Bukowskis och hann in en sväng, just innan de stängde. Här är mina favoriter, Palmlund av Ivar Aguéli ovan och Luktärter av Helene Schjerfbeck nedan. Jag har inte tänkt så mycket på det men nog liknar de varandra i sitt form och -färgspråk, det avskalade formspråket och den dämpade färgskalan och Aguélis färgfältsteknik kan kanske även anas hos Schjerfbeck.

I morgon bitti åker jag till Helsingfors. Hörs därifrån!

Lunch på Portal

Idag åt jag lunch på Portal. Vi hade inte bokat men fick platser i baren. Porchetta har jag ofta tänkt göra hemma, men det verkar lite bökigt så jag blev glad när det fanns på menyn. Jag bad om ett gott glas rött vin till och blev föreslagen Dagens röda för 75:-.

Dagens röda var Bolgarello rosso, en sangiovese som tidigare funnits hos SB. Lätt, körsbärsfriskt med syrliga toner, var ett omdöme, men jag tycker nästan att det var lite sött och mer likt Zinfandel. Det var lite kärvt på slutet, men ingen supertypisk sangiovese. Den passade nog rätt bra till Porchettan även om jag inte jublade fullt ut.

Jag hade kunnat tänka mig en dessert men det räckte inte tiden till. En annan gång.

KKH på Konstakademien

Idag åt jag lunch på Konstakademien och passade samtidigt på att se KKHs slututställning. Alltid lagom i omfång och alltid kul grejer. Miljö, identitet och demokrati var frågor som behandlades.

Vad sägs om den här portabla gröna lungan? Eller vad är det för något?

Nytt och gammalt konstverk tillsammans med mig.

Jag gillar verkligen den här miljön.

Lunchen var god, vegetarisk gryta med rotfrukter, bröd och vatten för 95:-. Kaféet kan vara lite stimmigt men idag var det lugnt och skönt.

Alkoholhalt i vin

Vinet Nero di Lupo innehöll bara 11% alkohol och det är ovanligt lågt för ett rött vin. Den genomsnittliga alkoholhalten för rött vin på Systembolaget är 13.54%. Jag tycker att det precis runt 13.5-14% som alkoholen märks i ett vin genom alkohol i eftersmaken eller som alkoholvärme och det är inget jag brukar gilla. Blir alkoholen för tydlig tycker jag att vinet känns obalanserat.

Ett vin med 11% alkohol motvarar drygt 20 cl 40% sprit enligt formeln:
0.11 x 75/ 0.4 = 20.625 cl
20 cl sprit motsvarar 5 st nubbar à 4 cl. En bag-in-box med 13.5% alkohol innehåller mer än en liter sprit. Oooops!

Man kan söka på alkoholhalt hos SB och för röda viner är det främst druvorna pinot noir, gamay, corvina, tempranillo (Rioja), zweigelt och faktiskt också några prestige Bordeaux som ligger kring 12-12.5% alkohol.

Druvan Nero d'Avola

Vinet Nero di Lupo COS av druvan nero d'Avola var väldigt odruvtypiskt kan jag konstatera. Det var ganska ljust i färgen, lätt, friskt med mycket bra syra, modesta tanniner. låg alkoholhalt och med smak av körsbär, tranbär, bär och lakrits. Väldigt pinot noir likt (burgundiskt) med andra ord.

Nero d'avola (på Sicilien kallas den calabrese) ger oftare mörka (kompakt svartblåröda ibland bläckiga), fylliga och sträva viner med hyfsat hög syra och hög alkohol med smak av plommon, russin och choklad och som ofta vinner på lagring.

Nero d'Avola är den mest odlade druvsorten på Sicilien, druvan är till och med döpt efter staden Avola. Det är en druva som vill ha det varmt och vinrankorna hålls låga för att dra nytta av reflekterande hetta från marken.

2016 Nero di Lupo Cos

Nu är jag tillbaka på Sicilien för jag har just korkat upp kultvinet 2016 Nero di Lupo Cos. Det är ett vin från vinmakare Giusto Occhipinti på vingården COS i regionen Vittoria på sydöstra Sicilien och gjort av 100% nero d'avola. Giusto Occhipinti är farbror till Arianna som jag skrev om här och det här vinet är precis som Ariannas så friskt, slankt, rent, fräscht och lättklunkat med bara 11% alkohol. Det är en otroligt bra syra men knappt några tanniner. I smaken finns körsbär, tranbär, lakrits och en massa mineral, dock helt utan fat. Jag fick tips om att dricka det lite svalt. Nero di Lupo betyder "Den svarta vargen", men kompakt svart var det inte utan mer transparent rödsvart. Det här vinet är klassat som Terre Siciliane (IGP), alltså inte ett DOCG Cerasuolo di Vittoria [tjärrasuålå di vittåria] för då krävs en blend med frappato (minst 30%). I morgon ska jag göra levergryta att äta till.

Château d'Esclans

Château d´Esclans anses nog vara en av världens bästa rosévinsproducenter. Vingårdarna ligger på en höjd norr om St Tropez, i Provence i Frankrike, i den berömda dalen La Vallée des Esclans.

Det var vinmakaren från Bordeaux, Sacha Lichine, som köpte gården 2006 med ambitionen att göra världens bästa rosévin. De har flera fina rosér i sin portfölj, som Whispiring Angel, Rock Angel, Les Clans, Garrus. Prestigerosén Garrus går på en tusenlapp och då betalar man nog mer för just prestige och renommé än själva vinet i sig. Förra sommaren kom Whispiring Angel bland de små partierna. Jag ska hålla utkik i år igen.

Ungefär så här ser egendomen ut, med cypresser, lavendelbäddar och ett stort hus med fönsterluckor.

2017 Aphros Loureiro

De flesta vinho verde-viner är druvblandningar av alvarinho, loureiro, arinto och trajadura. De mest välrenommerade varietalvinerna (endruve) görs i Monção/Melgaço av alvarinho. Det är inte så ofta jag ser varietalviner av loureiro, men sedan i början av året så finns 2017 Aphros Loureiro i SBs fasta sortiment. Jag måste köpa och testa för jag tror att det liknar Adega Ponte de Lima med gula päron, melon, apelsin och kryddor/örter. Det kommer också från Lima. Loureiro är den mest odlade druvan i hela Vinho Verde DOC (=Minho), men det verkar vara i Lima den görs bäst.

Vinho verde-vinerna är riktigt bra sommarviner. De är lätta, friska, fruktiga, ofta inte så hög alkoholhalt samt lite kolsyrade.

Druvan loureiro

Till slut fick jag upp korken till vinho verde vinet som jag och syrran skulle dricka i helgen. Vinet kommer från delområdet Lima i vinregionen Minho och är gjort av druvan loureiro. På samma sätt som vinho verde från delområdet Monção/Melgaço av druvan alvarinho, så var det här lite fylligt, ganska gult i färgen, fruktigt, mycket bra syra och med lite kolsyra. Kolsyran kommer traditionellt från den malolaktiska jäsningen, där äppelsyran omvandlas till mjölksyra. Numera tillsätts oftast kolsyran till det färdiga vinet

Loureiro är en av de klassiska vinho verde-druvorna. Den odlas också i Spanien, i närliggande Galicien, men då under namnet loureira eller marquez. Typiska smaker och aromer är gröna äpplen, acaciablommor och apelsin. Ordet loureiro betyder lagerblad och jag tycker att det finns en tydlig kryddighet på slutet.

Hos syrran

I morse gick jag upp tidigt för att åka till min syster. Jag är ju en morgonmänniska så det är sällan ett problem att komma upp.

Vi hade arbetsdag i trädgården och i den gamla skolbyggnaden. Jag rensade grusplanen på ogräs och det var ett träningspass som heter duga. Ett gympass är ju bara larv i jämförelse. Det var soligt så jag fick dessutom en välbehövlig dos D-vitamin.

När vi var lagom möra och hungriga så lagade jag min supersnabba och enkla "laxpasta" med rökt lax, rom, purjo och dill. Jag hade tagit med mig ett vin från Portugal Adega Ponte de Lima av druvan Loureiro, men det var stört omöjligt att få upp korken, så vi drack en slatt av Bergh (gruner) och testade den alkoholfria Natureo.

Bergh var bra och här kände jag tydlig vitpeppar i eftersmaken, men vinet var dock lite avslaget efter att ha varit öppnat några dagar.

Alkoholfria Natureo var aromatiskt och blommigt och kändes lite sött utan att vara det. Det var helt OK, men inte så värst likt ett vin.

Vinregionen Savoie

1. Staden Geneve
2. Mont Blanc
3. Matterhorn
4. Crépy
5. Vin de Savoie
6. Seyssel

Här i skuggan av de högsta alptopparna, Mont Blanc och Matterhorn, ligger vinregionen Savoie, eller Savojen som vi säger på svenska. Savoie är uppdelat i tre delområden Crépy, Vin de Savoie och Seyssel. Här görs framför allt torra, lätta, friska vita viner av druvorna altesse (=rousette), jacquère, chasselas samt en mindre del rött av mondeuse och gamay.

Crépy: Här görs främst lätta vita viner av den schweiziska druvan chasselas. Vingårdarna ligger vackert utmed Genevesjön.

Vin de Savoie: Vita viner dominerar av druvorna altesse och jacquère.

Seyssel: Här görs vita och även mousserande viner av altesse och den lokala molette.

Utelunch på Lux

Det blåste kanske lite kyligt idag men vi passade på att äta årets första utelunch på Lux. Jag åt varmröktlax med försommarsallad och till det ett halvt glas sauvignon blanc. Härlig sommarkänsla!

Savoie Gamay Rosé

2018 Savoie Gamay Rosé är ett lite kraftigare rosévin, mer fruktigt och med beska och vitpeppar på slutet, på det sättet liknar det en gruner veltliner. Ganska lättklunkat men också bra till mat.

En roligare rosé till ett bra pris.

Restaurang Kommendören

I kväll träffades vi för bokprat på restaurang Kommendören, som ligger i hörnan Kommendörsgatan/Brahegatan. Jag har inte varit på Kommendören tidigare men stället var fullt av minnen ändå. Här hängde jag rätt mycket för knappt 30 år sedan, när stället hette Ramboden och var mer bar än restaurang. Då var det ofta så trångt att dörren stod på vid gavel och vi flöt ut och in och hängde på trottoaren.

Även i kväll stod dörren på vid gavel och det var fullt med folk på uteserveringen, men vi hade bokat bord inne och det var nog lika bra för så varmt var det inte.

Jag åt friterad tonfisk och till det delade vi på en flaska gruner. Det funkade fint men jag hade nog hellre druckit en albarino till den smakrika exotiska salladen. Tonfisken var så god!

Rosé med pissaladière

Idag gjorde jag pissaladière (provence egen pizza) och drack vårens första rosé till. Jag hade bjudit över en vän som bor i närheten men hon kände sig krasslig så jag fick matlådor för hela veckan tror jag. Jag gjorde en klassisk pissaladière med konfiterad lök, sardeller och oliver samt en med chevre, grönkål och valnötter. Jag gillar båda men förra sommaren när det var så varmt är den salta med sardeller oslagbar. Rosén var frisk och god. Återkommer med mer om den.

Jag hade såklart planerat härligt vårväder till rosén men värsta regnskuren drog in, så jag fick tända värmeljus istället. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

SKAMfrossa

Den senaste veckan har jag haft fullkomlig SKAMfrossa. Jag har inte kunnat slita mig och periodvis har det varit helt lysande, både intressant och underhållande. Nu ligger alla fyra säsonger uppe på SVT Play så passa på att frossa. Jag gav serien en chans när hajpen var som störst för tre år sedan, men att jag då avfärdade det med att det var som att bläddra i VeckoRevyn, en känsla av att helt enkelt vara för gammal. Nu tycker jag att det är nyanserat och bra om tonårstiden oavsett min ålder.