Kalifornien

Ungefär 90 procent av allt amerikanskt vin kommer från Kalifornien. Enligt Systembolaget är Kalifornien med sin vinodlingsareal på över 200 000 hektar världens fjärde största vinproducent efter Frankrike, Italien och Spanien. WOW! Bäst att lära sig lite mer med andra ord.

Kalifornien delas in i fem större regioner:

1. North Coast (med Mendocino, Sonoma och Napa som de mest kända distrikten, men också Carneros och Dry Creek Valley)
2. Central Valley (med Madera)
3. Sierra Foothills (uppe i Sierra Nevada nordöst om San Francisco)
4. Central Coast (med bland andra distrikten Livermore, Santa Cruz, Paso Robles och Santa Maria Valley)
5. South Coast (med Temecula)

Kalifornien är mest känt för sina viner av cabernet sauvignon, chardonnay och zinfandel. Klimatet i stort är gynnsamt och med en mängd fördelaktiga mesoklimat (lokalt klimat inom ett begränsat området) och en stor variation av jordmånstyper.

Champagne GRANDE FINALE

Igår träffades vi redan under eftermiddagen för att dricka champagne och äta tilltugg. Väldigt trevligt en murrig söndag som denna! Vi började med tre viner blint och vi skulle gissa på rätt tillverkningsmetod. Jag tog proseccon på godistonerna och det söta anslaget även om den var torr (upp till 12g/l). Proseccon (100% glera) är gjord enligt charmatmetoden dvs jäsning i ståltank. Graham Beck trodde vi var traditionell metod och Champagne men det var alltså från Sydafrika (MCC) men traditionell metod var ändå rätt. Till slut var det en Clairette de Die, som jag bara kunde säga att den var gjord på en aromatisk druva och det var den clairette=muskat och gjord enligt ursprungsmetoden, dvs när vinet jäser klart i flaskan. Clairetten var söt 34g/l.

Sedan blev det tre prestigechampagnge:
Alla tre var otroligt fina men Krug (1529:-) som av många anses vara världens finaste champagne stod sig ganska slätt i sällskapet enligt mig. De två andra hade mycket mer karaktär.

Avslutningsvis fem champagner med tilltugg. Så gott!
Pol Roger är alltd bra, Nicholas Feuillatte (2008) är en BdB, men den bästa var nästan Alfred Gratien (369:-) och Marc Hebrart Special Club (496:-) var också superfin.

Svensk gulaschgryta

Vid allhelgonahelgen brukar jag alltid göra en förenklad svensk gulaschgryta på köttfärs. Idag blåste det iskallt ute så det var extra gott med något riktigt varmt. De flesta skulle kanske välja att dricka öl till men annars passar ett fruktigt&smakrikt eller kryddigt&mustigt rött vin till, som Santa Duc på grenache från Rhône eller McManis på petite sirah från Kalifornien.

Viner från USA

På torsdag ska vi testa viner hemma hos mig på temat USA. Jag tar tillfället i akt eftersom jag sällan själv köper viner därifrån. De här vinerna står hemma på mitt köksgolv och laddar. Jag hoppas att de representerar vinlandet USA på ett bra sätt.

1. Bonterra, Kalifornien, North Coast, Mendocino County, zinfandel, 139:-
2. Seven Springs, Oregon, Willamette Valley, Eola-Amity Hills, pinot noir, 348:-
3. Louis M Martini, Kalifornien, North Coast, Napa Valley, cabernet sauvignon, 229:-
4. McManis, Kalifornien petite sirah, 109:-
5. Cambria, Kalifornien, Central Coast, Santa Maria Valley, chardonnay, 189:-
6. Ponderosa,  Kalifornien, viognier, 89:-

Det skulle varit roligt med ett vin från New York på öskkusten med vinregioner som Finger Lakes, Lake Erie, Hudson River och Long Island men de är svåra att få tag på.

Champagne Special Club

Champagne Special Club eller Club Trésors på franska är en sammanslutning av kvalitétsinriktade odlare som vill utmana de stora champagnehusen. Föreningen består av 29 odlare. De har en gemensam flasktyp och layout på etiketten, men sen har varje odare sin egen etikett. Man måste ha egna druvor och göra allt på gården. Kvalitétskraven är stora och det handlar mycket om terroir och odlarnas bästa årgångschampagner. Vi testade dessa och samtliga var väldigt bra. Roland Champion var till och med min favorit.

Lägg märke till etiketterna. Lika layout men med egen prägel.

Medeltidsgille med mjöd

I går kväll var jag på medeltidsgille i Gamla stan på Sjätte tunnan. Jag blev bjuden och jag kan säga att det är ett ställe jag aldrig skulle välja att gå till själv. Tyvärr fick jag mina fördomar besannade. Redan i trappan ned till källarlokalen med de gamla stenvalven så luktade det gammal fylla och maten var verkligen ingen höjdare, eller den var okej, men inte mer. Det var soppa till förrätt och sedan korvar, anklår och fläsksida med surkål och tillslut kräm och ost. Till allt det här så drack vi mjöd ur lerkrus.

Vad är mjöd? Jo, mjöd kallas ibland honungsvin och är en alkoholhaltig dryck som får sin alkohol genom jäsning av honung. Vid tillverkning av mjöd används ofta samma teknik som för vin, förutom att man använder vatten och honung istället för druvsaft. Mjöd kan smaka och se ut på många olika sätt beroende på vilken kvantitet och sort av honung som används och om frukt, bär, kryddor, malt eller något annat ingår i receptet. Ett traditionellt mjöd tillverkat på endast honung och vatten kan till färg, smak, och konsistens jämföras med ett lent och lättdrucket vitt vin. (Wiki).

Årgångschampagne

Vad svårt det är med mousserande vin. Det är så svårt att urskilja doft och smak av frukten. Jag tycker att det försvinner upp i bubblorna på något sätt och kvar blir bara den lite jästiga brödtonen. Det gäller väl att träna som med allt annat.
I går kväll gick vi igenom olika hus och odlare och så testade vi åtta champagne av olika stil. De sista två vi testade var årgångschampagne från 1988 resp. 2005. Den från 1988 var spännande, med smak av svamp och nötter. De flesta tyckte att Bollinger 2005 var kvällens bästa vin, men för mig var nog Roland Champion den bästa. Jag vet inte om jag gillar mognadstonerna fullt ut.

Det här var vinerna vi testade:

Vit Bourgogne på Näringslivets Hus

Vit Bourgogne av druvan chardonnay är för många världens bästa torra vita vin. För mig är riesling en ohotad etta, men visst är vit Bourgogne något alldeles extra. När jag hör "vit Bourgogne" så tänker jag inte främst på frisk och fruktig Chablis, utan snarare på de fylliga, smakrika och nyanserade vinerna från Cote de Beaune, som de välkända namnen... Rully, Puligny-Montrachet, Chassagne-Montrachet, Meursault och Saint-Aubin. I morgon är det provsmakning på Näringslivets Hus. Rapport kommer!

Okej, då så. Här kommer den:
Det började med kö, så poppis är vit Bourgogne!

Sen blev det hela tio viner. Vi testade dem parvis på ett fiffigt sätt.
Ettan: oekad mot ekad
Dessa två viner visar vit Bourgognes två grundkaraktärer, dels oekad då bara stål eller annat neutral material används, dels ekad (vinet jäses och/eller lagras i små ekfat om 228 liter såkallade "pieces".

Tvåan: Chablis mot Mâconnais
Chablisvinernas grej är den tydliga mineralkaraktären. Även vinerna från det varmare Mâconnais längst i söder blir mineraliga, men lite rundare och med en rikare frukt. Nedan, en riktigt bra chablis, men måste säga att jag nästan tyckte bättre om Saint-Veran med den lite rundare karaktären.

Trean: Côte de Beaune mot Côte Chalonnaise
Nedan Les Sétilles från Côte de Beaune, som var "lätt" bourgogneig, men Montagny från Côte Chalonnaise gillade jag inte alls. Jag tyckte att det fanns en konstig biton i vinet.


Fyra: Vid sidan av huvudspåret
Saint-Aubin av Roux Pere & Fils är sedan tidigare en av mina favoriter med röda äpplen, mineral, smör, citrus, nötter, ganska mycket fat. Savigny-les-Beaune var lite för syrlig.

Femman: Finlir - alltså nu snackar vi vit Bourgogne!
Grann- och prestigebyarna Puligny-Montrachet mot Chassagne-Montrachet. Puligny ska vara mer mineralig och Chassagne mer fruktig. Chassagne-Montrachet var kvällens dyraste och godaste vin för 549:- .  Otrolig doft, bra syra, röda och gula äpplen, citron, smör och nötter och mineral såklart, väldigt balanserat med smak som exakt följer upp doften. Väldigt nyanserat och lååång eftersmak. Puligny-Montrachet för 449:- låg helt i lä.

Riesling kabinett från Mosel

Vinet Weingut Breit är en riesling kabinett från Mosel i Tyskland. De halvtorra rieslingvinerna från Mosel är kända. Här görs de allra bäst. Världsklass helt enkelt! Det här vinet är friskt och fruktigt och med tydlig sötma, 34g/l och väldigt drickbart med bara 8,5%. Smaken är klassisk med mineral, päron, houng, citron.

Den högsta kvalitetsklassen för tyska viner är prädikatswein. Kraven på prädikatsvin är bland annat att bara en druvsort får användas och att druvorna måste komma från en, bara en, av Tysklands vinodlingsområden, chaptalisering är inte tillåten och det finns regler för minsta tillåtna mustvikt (sockerhalt i musten). Sockerhalten i musten mäts i grader ochsle.

• Kabinett, min 73 (ochsle)
• Spätlese, min 85
• Auslese, min 95
• Beerenauslese, min 125
• Trockenbeerenauslese, min 150

Kabinett är alltså det prädikat med krav på lägsta minsta mustvikt.

Veckans vinord

Veckans vinord:

• Assemblage
• Remuage
• Malolaktisk jäsning

Assemblage, blandning av stilla viner i champagne för att göra en cuveé.

Remuage, daglig vridning och tippning av champagneflaskan för att jästfällningen ska sjunka mot flaskhalsen

Malolaktisk jäsning, den process inom vintillverkningen där bakterier gör om äppelsyra till mjölksyra för att vinet ska bli mjukare och rundare. Det är ingen jäsning med jästsvampar, utan enzymer av mjölksyrabakterier, som står för omvandlingen.

Dessa vinord är vad jag orkar med den här veckan för mitt jobb suger. Och så är jag trött och förkyld.

Standardchampagne

Hur går det med mousserande kursen? Bara bra kan jag rapportera. Nu är det fullt fokus på champagne och med kommande upptrappning, igår var det standardchampagne, nästa gång blir det årgångschampagne och avslutningsvis prestigechampagne. Woop, woop, kan man tillägga.

Igår testade vi standardchampagner i tre olika flighter (=omgångar) med olika fokus. Första flighten bestod av varietalchampagner, alltså endruvechampagner, av respektive 100% chardonnay, pinot meunier, pinot noir. Det här var vinerna:

Nästa flight var intressant. Den bestod av tre champagner med olika dosage, dvs sockerhalt, brut, sec och demi sec. Dessutom fick vi söta kakor till. De enda kakorna som är okej att doppa i champagne. Finns tydligen på NK.

Sista flighten bestod av olika "champagnestilar", frisk, publik(rosé), fyllig och mogen.

Många tyckte att den här rosén var kvällens bästa vin. Jag måste fundera lite, men den söta demi-sec Pol Roger med 34g/l var faktiskt helt fantastisk. Jag brukar ju inte gilla det söta men det var sådan suverän balans. Om jag någon gång skulle gifta mig så får det bli den till bröllopstårtan.