Minho - Klassisk lunch i Guimarães

Jag ville ju så gärna åka upp i Minho också, helst hela vägen upp till det nordligaste området Moncão/Melgaco, som gränsar till Galicien/Spanien, där de gör fina viner av druvan alvarinho. Det räckte inte tiden till men jag valde mellan de historiska städerna Braga och Guimarães som båda ligger i södra Minho. Alla på Guest houset tyckte Guimarães, så det blev det! Tåget från Porto tog drygt en timme.

Världsarvstaden Guimarães utgör själva hjärtat av Portugal. Det var här som Alfonso utropade sig till kung av det självständiga Portugal år 1139 efter att ha besegrat morerna i Qurique.

Här är han, Alfonso! Borgen, det gamla klostret och palatset finns kvar.

I Guimarães var allt väldigt välskött. Affärsgatan Rua de Santa Maria har mycket gamla anor och kantades av fina hus. De många gränderna mynnar ut i större och mindre torg med uteserveringar och planteringar. Här var det inte mycket utländska turister.

Jag valde en restaurang med bara locals och åt mycket traditionell mat, först grönsakssoppa (ofta på kål) och sedan bacalhau, här som friterade fiskbullar med bönsallad och till det ett litet glas vinho verde (0.8 euro) som var så gott. Det var "husets vin" och inget märkvärdigt, men mycket friskt, torrt, hög syra, lite fizzigt, mineraligt, låg alkohol. Bra till den salta fisken.

Bacalhau fanns på alla menyer, på alla typer av restauranger och i många olika former. Så här ser den torkade och saltade bacalhau ut på mataffären. Det luktade inte gott kan jag säga.