Barbera är en annan härlig druva i Piemonte. Faktiskt den mest odlade. Tidigare ansågs den vara en bulkdruva som gav slätstrukna viner, men efter att ha planterat den i bättre jordar, i bättre vingårdslägen och begränsat skördeuttagen samt lagrat den på små franska ekfat, så har vinerna blivit allt bättre och anseendet har höjts avsevärt. Producenten Braida ska ha varit en av de drivande i förändringsarbetet.
Barbera är en lättodlad druva som ger viner med framför allt mycket syra, extremt lite tanniner men annars hyfsat med frukt och alkohol.
Barbera odlas som sagt i Piemonte men också i nya världen som i Kalifornien och Argentina, och görs i två olika stilar:
- Oekat, men i stället lagrat i ståltankar, som ger röda och rödfruktiga viner med doft och smak av syliga körsbär, lakrits, örter och kryddor.
- Ekat, här förlorar druvan lite av sin kryddiga syrlighet och utvecklar i stället rikare mörkfruktiga toner tillsammans med choklad. Dessa viner blir nästan svarta.
I går kväll var jag på den italienska restaurangen Trattoria vid Norr Mälarstarnd. Jag åt papperdelle med oxragu och till det drack jag ett glas Il Monello av just producenten Braida. Vinet var mörk-mörk rött nästan svart och inte alls så syrligt som jag hade förväntat mig, därmed var jag övertygad om att det var av smakprofil nummer två, men senare såg jag att det är ståltankslagrat i fyra månader. Vinet serverades inte vid bordet så vem vet vad som egentligen var i glaset. Hur som helst, vinet var fylligt, fruktigt, inte så syrligt, inga tanniner alls och väldigt lättdrucket. Kanske lite för varmt också. Till oxragun hade det definitivt passat mycket bättre med en hederlig Chianti med mer struktur och tanniner och mozarellapizzan hade passat bättre till Il Monello!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar