Staden Porto

Det var inte kärlek vid första ögonkastet, men staden Porto kom jag verkligen att gilla efter mina dagar där. Det är absolut ingen tjusig stad, utan tvärtom ganska sjavig, sliten och smutsig, men det bubblar av energi, självförtroende och framtidsanda. Det finns en kreativitet och massor av riktigt bra restauranger, många roliga designbutiker och så har vinet en central plats i stan. Det första som mötte mig var det vackraste stationshus jag sett, tror jag, São Bento.

Staden höjer sig på båda sidorna om floden Douro och den pampiga bron Ponte Dom Luis I,är en knutpunkt, som leder över till Vila Nova de Gaia, stadsdelen där alla portvinskällare ligger.

Staden har både bergbanor och liftar till hjälp för transport uppför berget.

Blommor älskar branterna. Här frodas de, som ett blålila böljande hav.

Så här såg många gator ut, rätt smutsigt med många hus som behöver renoveras blandat med fina hus. Den här gatan låg inte i de bästa kvarteren, på kvällarna fick jag kryssa mellan missbrukare och uteliggare, men här hittade jag mitt favorit konditori, Oporto Bakery, där jag åt frukost varje dag. Väldigt gott och väldigt billigt.

Det gamla börshuset är ett hus med anor och såklart bland de pampigaste och finaste husen i stan.

I biblioteket i börshuset fanns rejäla jordglobar, såklart med tanke på all sjöfart när och fjärran.

Även i Porto fanns det mycket klotter och gatukonst.

Jag bodde på ett mycket trevligt och flott Guest House. Jag läste en del kommentarer om trånga och kyffiga hotell- och badrum på hotels.com. Jag kan inte klaga. Takhöjden i mitt rum var magnifik. Jag fick svindel när jag låg i sängen och tittade upp i taket. Här dörren till badrummet. Däremot var alla sängar, på de tre olika ställen jag bodde på, stenhårda. Verkligen stenhårda och alldeles för korta. Jag brukar gilla hårda sängar men det här var bara för hårt. Skönt att vara hemma och sova i min egen säng.