Sherry del 1: Fino och manzanilla

Sherry är ett vin som finns i flera utföranden från torraste torrt till sötaste sött, så det är svårt att ge ett entydigt svar på hur sherry smakar. I går var fokus på torr sherry, fino och manzanilla. Vi började med ett torrt vitt bordsvin av druvan palomino fino. Det görs som sagt inte så mycket bordsvin av palomino fino, eftersom den inte gör så bra ifrån sig i dessa viner. Jag kan nog hålla med, det här vinet var ingen höjdare, väääldigt låg syra, bokna äpplen och cirus med tydligt oxiderade toner. En ganska skarp smak. Nog bättre till mat i alla fall.

Sedan blev det sherry! Vi fick testa finostilarna från de tre städerna med respektive karaktär inom parentes.

1. Jerez de la Fontera (skarp, stram, citrus, mandel, lite fet)
2. El Puerto de Santa Maria (hav, hamn, gröna äpplen)
3. Sanlúcar de Barrameda (ljusast i färgen, lättast, högst sälta, blommigt, kamomill)

Oj, vad jag gillade sherryn från El Puerto de Santa Maria. Doft och smak av hav, hamn, sälta, sol. Påminner mig om chenin blanc från Anjou-Saumur. Tyvärr görs det inte så mycket sherry där längre. Annars var den lätta och blommiga från Sanlúcar också bra. Den från Jerez var för skarp.

Sedan blev det fem sherry med olika ålder, 10-åringen var finfin, gyllene med nötter, russin och en lite bränd ton, men snustorr.