Matmatchning med sherry

Sherry finns i en mängd stilar och fyller ett spektrum från torraste torrt till sötaste sött. Inget annat vin är så mångskiftande och mångsidigt. Det passar också utmärkt till mat, ja, i vissa fall bättre än vanliga bordsviner. Torr sherry har extremt låg syra, så till exempel till vinäger som är svårt att matcha med vin, passar en fino perfekt. Sparris är ett annat exempel. Det finns en minnesregel som säger fino till det som växer och simmar, amontillado till det som flyger och oloroso till det som springer. Här kommer lite välkända matmatchningar med sherry:

• Fino och Manzanilla till tapas, mandlar, oliver, sushi, skaldjur, omelette, grönsaker
• Amontillado till svampsoppa, kalkon, kyckling, ostar typ ung manchego och cheddar
• Oloroso till lamm, rådjur, vildsvin, olika pajer
• Söt sherry till desserter, PX till cholklad och som sås till vaniljglass.

Torr sherry kan ha en skarp, lite stickande doft och smak, men det rundas av och finon blir lenare i mötet med mat. Testa!

Sherry del 3: Söt sherry och blends

Finns det någon mer hånad dryck än söt sherry? Tantigt, sliskigt, dålig kvalité och skämmigt att tycka om. Äh, vad man gillar, gillar man helt enkelt. I kväll testade vi fem söta sherry och ett sött vin från sherryregionen och visst gillar jag söt sherry! Fyran och femman var mina favoriter. Femman och sexan gjorda på druvan PX, var verkligen svarta och trögflytande som sirap med smak och doft av torkad frukt. Femman var supergod men sexan var bara too much, som att dricka russin. Skriver mer i morgon.

Sherry del 2: Amontillado, Palo cortado, Oloroso

En fråga till alla som inte gillar sherry: har ni verkligen testat alla stilar och sherry med lite ålder? I går värmde vi upp med en manzanilla och två fino med lite ålder och sedan gick vi all in på amontillado, palo cartado och oloroso. Jag gillar ju inte den skarpa, stickande smaken i fino och manzanilla men det här, ohh sååå gott!

Sherry del 1: Fino och manzanilla

Sherry är ett vin som finns i flera utföranden från torraste torrt till sötaste sött, så det är svårt att ge ett entydigt svar på hur sherry smakar. I går var fokus på torr sherry, fino och manzanilla. Vi började med ett torrt vitt bordsvin av druvan palomino fino. Det görs som sagt inte så mycket bordsvin av palomino fino, eftersom den inte gör så bra ifrån sig i dessa viner. Jag kan nog hålla med, det här vinet var ingen höjdare, väääldigt låg syra, bokna äpplen och cirus med tydligt oxiderade toner. En ganska skarp smak. Nog bättre till mat i alla fall.

Sedan blev det sherry! Vi fick testa finostilarna från de tre städerna med respektive karaktär inom parentes.

1. Jerez de la Fontera (skarp, stram, citrus, mandel, lite fet)
2. El Puerto de Santa Maria (hav, hamn, gröna äpplen)
3. Sanlúcar de Barrameda (ljusast i färgen, lättast, högst sälta, blommigt, kamomill)

Oj, vad jag gillade sherryn från El Puerto de Santa Maria. Doft och smak av hav, hamn, sälta, sol. Påminner mig om chenin blanc från Anjou-Saumur. Tyvärr görs det inte så mycket sherry där längre. Annars var den lätta och blommiga från Sanlúcar också bra. Den från Jerez var för skarp.

Sedan blev det fem sherry med olika ålder, 10-åringen var finfin, gyllene med nötter, russin och en lite bränd ton, men snustorr.