Det var svårare än vad jag trodde att det skulle vara. När man sitter på facit tycker man alltid att det är så lätt, men chadonnay och pinot noir var ganska självklara. Det här var vinerna:
Cambria, chardonnay från Central Coast, Santa Maria Valley, väldigt ekad, svårt att känna frukten men i såfall mer gul/tropisk frukt, rund, fyllig, smör, nötter. Jag trodde först att den var korkad, men det var den påtagligt rostade eken. Jo, det var ändå gott, men gillar nog ändå de från Bourgogne bättre som t ex den här.
Sedan hade vi Gnarly Head, en viognier, från Kalifornien, väldigt aromatisk med tropisk frukt, rosor och gråpäron, låg syra och förvånansvärt gott!
Bonterra zinfandel, lärde mig att man betonar zin i zinfandel. Ganska ljus rött med fat, tannin, och syltbäriga smaker av blåbär och jordgubb, kändes lite sött men mindre än 3g/l. Gamay var en gissning och jag förstår varför. Jag tyckte det här var för syltigt.
Pinot noir, från Willamette i Oregon, kvällens dyraste vin för 348:-, ingen stor doft till att börja med, rödfruktigt och lingonsyrligt med lite tannin, som pinot ska vara och gott men knappast värt 348:-.
McManis, petite sirah, 109:-, är samma druva som durif med ursprung i södra Frankrike. Nu odlas den mest i Australien och i Kalifornien. Mörka bär, lakrits, tydlig fat, rökig med strävhet. Rökigheten fick alla att tro på Sydafrika. Vet inte om det var så rökigt men det fanns tydliga choklad och kaffe toner som man gärna associerar till Sydafrika.
Sist men inte minst, Louis M Martini, cabernet sauvignon från Napa. Kvällens bästa vin enligt mig. Stor härlig doft. 10-10-10 på fyllighet, strävhet, syra. Fat, svarta vinbär, plommon, ceder, mynta, choklad. Nog värt 229:-.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar