Det blev en tidig middag på Prinsen redan vid fyra. Det är en rätt skön tid när man har hela restaurangen för sig själv. Serveringspersonalen rör sig runt och pysslar med annat. Det blir väldigt avspänt, det känns nästan som att sitta i någons kök, men är man ute efter att synas så är det nog sämsta tiden.
Vi åt Wallenbergare och Biff Rydberg som vi alltid gör. Jag drack ett glas pinot noir från USA till min Wallenbergare. Gott, lättklunkat och kryddigt, men det hade gärna fått vara lite svalare. Varför serverar de inte vinet vid bordet? Jag tycker att det är ett oskick.
Så avslutade vi med dessert, creme brulee och chokladfondant. Bruleen räckte gott för mig och den var helt perfekt!
Det blev en kul middag full av minnen, som ambulanshelikopterfärden från Singistugorna vid Kebenekaise, rövarhistorierna i restaurangkupén på nattåget mot Abisko och den otäcka mannen med whiskyflaskan vid Tjäktjastugan. Jag börjar längta till fjälls. Där händer det alltid grejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar