Lite bortom konstnärskvarteren Uzupis ligger Bernardine-kyrkogården. Jag fick leta en stund innan jag hittade muren med den lilla öppningen. Kliver man in är det som att komma in i en stor, tyst, lummig trädgård full med mossbevuxna skulpturer, kors och gravstenar lite huller om buller. Det enda som hörs är trädens sus. Kyrkogården är en av Vilnius äldsta och här ligger många kända akademiker, författare, musiker, politiker med flera begravda.
Dagen därpå när jag besökte Kasiulis-museet blev jag stående en lång stund framför den här målningen. Konstnärinnan Julia Abramowiczowa måste ha stått ungefär där jag stod och jag tycker att hennes målning fångar just den tysta, rofyllda stillheten som jag upplevde, men flera decennier senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar