Jaume Plensa på Djurgården

I år visar Jaume Plensa skulpturer på Djurgården. Plensa är en katalansk skulptör från Barcelona och har själv sagt att han vill att skulpturerna ska bära ett budskap om hopp. De stora blundande ansiktena i gjutjärn är vända mot varandra över Djurgårdsbrunnkanalen. Hur ska man tolka att de blundar egentligen? Det ger ett fridfullt uttryck men jag associerar inte till hopp.

På slänten vid Villa Lido visas kontverket, The heart of rivers. Sju sittande män runt varsitt körsbärsträd.

I år med en skulptur mitt i kanalen.

Här ser man amerikanska ambassaden och engelska kyrkan som siluett i motljus.

Förra året var det Eva Hild och första året Tony Cragg.

Hemma igen

I morse vaknade jag, hemma i Stockholm, av blixt och dunder och regn. Äntligen regn. Balkongdörrarna står vidöppna men det hjälper inte mot värmen.

Det är så skönt att vara hemma. Jag gjorde min bästa sommarsallad till lunch och testade en riesling, Paul Cluver, från Elgin i Sydafrika. Den var väldigt frisk med citrus, gröna äpplen och mycket petroluem. Jag tycker att den hade för skarp syra och för mycket peroleum, kanske lite obalanserad?

Den botaniska trädgården

Jag har en förkärlek för botaniska trädgårdar. Jag går ofta dit när jag behöver vila benen, sitta i skuggan eller för att läsa. För det finns alltid skugga, alltid bra sittplatser och oftast är det väldigt lugnt och skönt.

I Vilnius ligger den botaniska trädgården alldeles jämte den fina grustennisklubben. Tycker man om ljudet av dova tennisslag som jag gör (jag hade gärna spelat själv) är det okej, men annars kan det kanske upplevas som störande. Jag satt här och läste ut boken Förlåten av Agnes Lidbeck. Jag har tidigare läst hennes debutbok som också var mycket bra.

Vilnius i själ och hjärta

Det är svårt att beskriva Vilnius. Städer är ofta, precis som människor, mångfacetterade och motsägelsefulla. Vilnius består av olika områden med helt olika karaktär.

Den gamla stadskärnan, där gågatan Pilies binder samman Rådhuset och rådhustorget med Domkyrkan och katedraltorget. Här hamnar nog de flesta först.

Mina favoritkvarter är annars de lugna och välbärgade "regeringskvarteren" på vänstra stranden, alldeles vid sidan av den gamla staden, mellen vita och gröna bron. Här ligger de flesta ministerium, operan, konserthuset, bra och billiga kaféer och lunchrestauranger samt många små trevliga grönområden.

Tar man den vita bron över floden Neris, så kommer man straxt in i finanskvarteren med skyskrapor av glas. Här ligger också det stora köpcentret från Sovjettiden, VCUP.

Konstnärskvarteren Uzupis tillhör den gamla stadskärnan, men särskiljs av bifloden Vilnia.

Vilniaus gatve är den stora flotta partygatan med restauranger och musikklubbar.

I stället kanske det är de små egenheterna som ger staden en helhet och karaktär. Jag tänker på kyrkklockorna som alltid ringer, den ojämna gatubeläggningen, trådbussarna, den dubbla bilparken, dels lyxåk och dels äldre småbilar i moln av avgaser.

Bernardine-kyrkogården

Lite bortom konstnärskvarteren Uzupis ligger Bernardine-kyrkogården. Jag fick leta en stund innan jag hittade muren med den lilla öppningen. Kliver man in är det som att komma in i en stor, tyst, lummig trädgård full med mossbevuxna skulpturer, kors och gravstenar lite huller om buller. Det enda som hörs är trädens sus. Kyrkogården är en av Vilnius äldsta och här ligger många kända akademiker, författare, musiker, politiker med flera begravda.

Dagen därpå när jag besökte Kasiulis-museet blev jag stående en lång stund framför den här målningen. Konstnärinnan Julia Abramowiczowa måste ha stått ungefär där jag stod och jag tycker att hennes målning fångar just den tysta, rofyllda stillheten som jag upplevde, men flera decennier senare.

Halés Turgus

I saluhallen, Halés Turgus, finns mest kött, korv, ost, bröd, blommor och i ett tillbyggt annex finns allt annat man kan önska sig från underkläder till cykeldäck. Gamla saluhallar är alltid så vackra och roliga att besöka. Här pågår det dagliga livet.

Är det något Litauen gör bra så är det rågbröd. Brödet är sådär kompakt och med lite sirap som gör det så gott. Piroger gör de också bra. De finns överallt i både salt och söt version. Jag föredrar den söta med någon god sylt som fyllning.

Jag köpte också "energy bars" på ett kafé och upptäckte först senare hur goda de var. 100% natural och perfekt tuggiga med nötter, torkad frukt och bär. Jag skulle köpt fler och tagit hem.

Baltisk konsttriennal

På Contemporary Art Center (CAC), som ligger mitt i smeten alldeles bakom Rådhuset, pågår en Baltisk konsttriennal med titeln "Give up the Ghost" och behandlar ämnet "what does it mean to belong at a time of factured identities - to territories, classes, histories, bodies and forms?".

Byggnaden var supersnygg, helt i betong.

Kläder skapar också tillhörighet och identitet, här med "Eye bag and Lip bag" av Ella Kruglayanskaya.

I ett rum var det interaktiv konst med ägg som man skulle beröra. Jag avstod för det stod en massa varningsskyltar om att barn, äldre och de med hjärtbesvär skulle avstå. Jag tror man fick en stöt.

Här är ett bidrag från Litauen av Augustas Serapinas, med stenar från Ignalina kärnkraftverk.

Jag passade på att äta i den snygga restaurangen. Alla satt på uteserveringen och jag med. Sallad och ett gott glas sauvignon blanc.

Viner i Vilnius

Nu när jag är i Vilnius så har jag faktiskt känt mig lite pressad att äta den traditionella husmanskosten. Den kan bestå av en kall rödbetsoppa till förrätt, cepelinai till huvudrätt (motsvarar våra kroppkakor och är Litauens nationalrätt) som äts med gräddfil, och kanske fruktkaka skuren i små fyrkanter till efterrätt. Till maten äter man grovt rågbröd och dricker en stor sejdel av kvass eller öl från ett av landets alla mikrobryggerier. Maten serveras gärna på restauranger med grova träbord och murrig inredning.

Jag valde i stället den andra linjen, för Vilnius är också känt för en mer kontinental stil med dess många vinkällare. Häromkvällen hade jag vinprovning och åt jättegod mat på restaurangen D'Eco. De har specialiserat sig på ekologiska viner och serverar även mat med ekologisk profil. 40 euro för två rätter och tre urgoda viner. Som hittat! Supergod fiskcarpaccio och vegburgare. Jag ska skriva mer om vinerna men jag måste göra lite research först. Återkommer.

Vi fick så mycket vin i glasen så jag kunde inte dricka upp allt. Jag måste bli bättre på att säga till. Det var likadant i Portugal förra året och det spottas aldrig.