I orangeriet på Ulriksdal fanns en kul grej, nämligen en doftstation. Många museer jobbar med interaktivitet, men en doftstation har jag aldrig stött på tidigare och vad användbart om man vill utveckla sitt doftminne. Instruktionen löd: Placera näsan framför tratten, tryck på pumpen och dra in dofterna. Här stod jag länge och väl och sniffade som värsta nörden. Det är verkligen inte helt lätt att urskilja alla ingående ämnen. Tre dofter bjöds man på, nämligen följande:
Vårkväll i ett orangeri, en lågt stående sol bryter sina strålar genom orangeriets stora glasrutor. Träd och växter som övervintrat i byggnadens inre ska så snart nätterna blir varmare flyttas ut i trädgården. Än blandas dofterna av allt som vilat under vintern och som nu vaknar till liv; citron, apelsin, pomerans, ved från citrusträd, lager, fikon, lavendel, jasmin, passionblomma och nejlika.
Morgonpromenad på parterren, dimman är på väg att lätta, men än är marken fuktig och daggen glittrar i gräset som omger parterren. Doften från jorden blandas med buxbom, lager och idegran. Från planteringarna kommer en förnimmelse av tulpan, hyacinter och rosor i knopp. Vinden för med sig närbelägna skogsdofter av gran, en och ek.
Vinterförvaring i jordkällaren, i jordkällaren svala och dunkla valv anas hyllor med kärl som innehåller den gångna säsongens skörd av frukt och grönsaker. För att komma in får du huka dig en smula och det tar ett tag innan du vant dig vid mörkret. Här känner du dofter av fukt, jord, trä, lager och rotfrukter.
Det kanske är genom att skapa ett sceneri man bäst skapar doftminnen, Jag måste testa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar