I kväll var det Nattvardsgästerna, en av mina topp tre filmer av Bergman. Den är så tät, sammanhållen och lågintensiv. Fina Gunnar Björnstrand är helt fantastisk och det vintergråa novemberlandskapet i skymning är så paradoxalt vackert. Jag tolkar slutet ljust men jag vet att många inte gör det. Efteråt hade Jonas Mosskin (DN + pskykologer kollar på film) bjudit in en teolog till samtal och diskussion. Det är alltid spännande att höra andras tolkningar och hur väsensskilt det kan vara. Clarence Crafoord satt i publiken och kommenterade. Så himla intressant och bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar