I år var KKHs slututställning på Konstakademien. Byggnaden skänker faktiskt en viss tyngd åt utställningen. För något år sedan var den i en tom butikslokal på Sergelgatan men där kändes det mer som ett jippo. Här är det allvar.
De har en bra restaurang också med rättigheter. Lugnt och skönt och kändistätt.
Utställningarna brukar alltid spegla de aktuella samhällsfrågorna, så var det i år också. Miljö och identitet var populära teman. Det var ovanligt mycket måleri i år. De hade även ett videorum och där var klimat och miljö det stora temat.
The smile that hides the soul, heter den här bildserien. Nog är det selfies. Symptomatiskt för vår tid? Jag tror det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar