Klockan sju i morse blev jag upplockad med bil i Palermo för att åka till Etna och göra en topptur. Tre timmar enkel resa, så vi stannade efter en stund för frukost på en Esso. Jag var ganska skeptisk, men i Italien har till och med mackar bästa kaffet och dessutom bästa färskpressade apelsinjuicen. Så gott och välbehövligt.
Framme vid Etna tar man kabinbanan upp till ca 2000 möh, för att sedan gå resten till ca 3300 möh och det räckte gott kan jag säga. Det var jobbigt.
Det var kallt mot toppen. Jag var hyfsat förberedd, men jag hade glömt vantar och mössa. Huvan funkade bra men jag frös om fingrarna.
Lavastenarna och den svarta lavajorden/sanden är verkligen svart. Asksvart! Stora snölegor låg kvar. Det var jobbigt att gå, speciellt i sanden. Ett steg fram och två steg bakåt kändes det som. Sjukt bra träning.
Vi gick så högt man får. Att gå hela vägen till toppkratern är inte tillåtet. Jag tog inte så många bilder högst upp för vid det laget var mina fingrar stelfrusna. På väg ned fick jag låna ett par varma vantar av en italiensk guide. Thank you, sa jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar