I fredags eftermiddag vid 14 avgick båten till Gotska Sandön från Nynäshamn. Båten är så förvånansvärt liten, som en fiskebåt. Det var mulet, duggregn och rätt blåsigt när vi stod och väntade på bryggan i Nynäs. Vi kom i väg på utsatt tid, men direkt så varnade kaptenen för blåst och en jobbig överfart. Efter en säkerhetsgenomgång och utdelning av spypåsar så dröjde det inte länge förrän förste person fick användning av den och försvann ut på däck. Överfarten blev rätt gungig, men jag klarade mig tack och lov. Jag satt längst ned, i mitten av båten, där det säkert gungade minst och stirrade rakt fram.
Det var så blåsigt på norra sidan av ön, att båten kunde inte angöra ön där, utan vi blev i stället upphämtade med en gummiflotte utanför varvsbukten. Alla var tvungna att ta på sig flytväst.
Vi blev ilanddragna av en traktor. Det tog lite extra tid med allt bagage, men tillslut kom vi i land.
Bagaget kunde vi lämna på flaket för transport till lägerplatsen men för oss var det bara att börja gå de fem kilometrarna.
Vi gick stranden utmed varvsbukten, hela vänstra stranden upp till Bredsands udde och rundade den upp till lägerplatsen. När vi kom fram hade solen gått ned. Bredsand är fantastiskt vackert i solnedgång.
Vi hade ett stort hyrtält, som redan var i ordning när vi kom så vi ägnade kvällen åt ost och vin och prat i stället. Vi kände oss busiga som tände värmeljus trots eldningsförbud.
Morgonen därpå vaknade jag såklart tidigt och fixade frukost. Kåsan och mitt gamla Abisko-sittunderlag följer alltid med. Efter att vi fixat all utrustning och matsäck så började vi vandra.
I närheten av lägerplatsen är det ormbunkar och lövskog. Vi passerade Gottbergs ökända lada och kapellet, som ligger på en öppen äng med ekar. Vi tog sedan Hamnuddsvägen ned till Gamla gården och Hamnudden.
Vid gamla gården pausade vi under en stor ek. Här måste luften vara bra, när lav växer så här på stam och grenar. Här låg förr i tiden varvet och det var här de flesta bofasta bodde.
Här fortsatte vi utmed vattnet en stund, tills vi svängde av inåt land och passerade den anspråkslösa kyrkogården. Ett litet mausoleum bara. Kyrkogården tillhör inte nationalparken utan Fårö församling. Vi rundade Hamnudden som bara är en öppen plats mot havet och fortsatte förbi Bourgströms hus till vi kom till Nymans. Här är det numera tillåtet att tälta, men endast en natt. Nu var det helt öde. Vi lånade pumpen och fyllde våra vattenflaskor.
Efter St. Annas udde börjar Högaland. Här går man högt uppe på en sanddyn som stupar brant ned i havet. Utsikten är fantastisk.
Vattnet är alldeles turkost och här ser man ut över vinbukten. Väl framme i Tärnudden åt vi sen lunch.
Nu tog vi Tärnuddsvägen, som går rakt genom ön, tillbaka till lägerplatsen. Det går en högås genom ön och Tärnuddsvägen leder genom ravinen, Schipkapasset. Sandåsen höjer sig rejält på båda sidor. Vi tog oss såklart upp på högåsen för att speja ut över ön.
Här uppe ser man i stället en horisont av tallskog. Ön är större än man tror. Här stod även en hel del illa medfarna tallar.
När vi kom tillbaka till vårt tält var jag helt slut i benen, men vi tog oss snabbt ned till vänstra stranden, där det blåste en del, för ett dopp. Stranden var tom, så när som på fiskmåsar och tre rovfåglar som cirklade ovanför. Det gick ganska höga vågor. Jag tycker vatten snabbt kan gå från härligt till hotfullt. Vi slängde oss i alla fall i vattnet som var 18 grader varmt. Efteråt kände vi oss så uppiggade. Den här natten blev kall. Jag hade som tur vad med en tjock fleecejacka.
I morse var vi tvungna att gå upp tidigt. Efter pack och städ så passerade vi fyren på väg ned till norra stranden.
Vi gick barfota i sanden ända bort till Las Palmas där båten skulle hämta oss. Om det varit blåsigt de andra dagarna så var det lugnt idag.
Vattnet var nästan spegelblankt så nu kunde båten angöra stranden med landgången och i land steg killar från SMHI, Kustbevakningen och Försvaret. När turisterna lämnar kommer visst proffsen. Nu steg vi på och sa hej då, Gotska Sandön!
