Retreat: Sandön

Här kommer hälsningar från Sveriges Maldiverna, nåja det kanske är att ta i men nog är Gotska Sandön ett eget paradis. Bästa avkoppling är att vandra utmed de långa stränderna och höra ljudet av vågorna som slår in. Så här års är det så lite folk på ön så man behöver inte möta någon på en hel dag. Det är bara havet, himmelen och du.

STIM

Idag mötte jag upp min bror vid Karlaplan för en tidig middag på restaurang STIM på Narvavägen. Här serveras kolgrillat från havet. Jag tog gös med beurre rouge och till det drack jag en pinot noir från Pfalz (lite fatad). Mycket gott alltihop. Vi hade inte träffats sedan midsommar, så det var en hel del att avhandla. Efter en snabb dessert av jordgubb/ingefärssorbet rusade vi vidare till Östersjöfestivalen på Berwaldhallen. Det var en helkväll med Arvo Pärt, men det får bli ett eget inlägg!

Beurre rouge måste jag testa att göra hemma. Som beurre blanc fast med rödvin.

Bistro Nobis = Bino

Vilket sommarväder! Jag satt ute idag vid lunch och höll på att smälta bort i solen. Härligt ändå att sommaren breder ut sig så gott som in i september. Efter jobbet cyklade jag hit till Nobis hotell vid Norrmalmstorg. Vi hade bokat bord på uteserveringen. Det gäller ju att passa på vid sommarens sista suck.

Jag åt halloumibugare och drack rosé från Côte de Provence. Vinet var helt ok, med rätt mycket karaktär av blodapelsin och grape-beska på slutet. Burgaren var däremot inte alls god. Vår kypare pratade engelska med oss och blir inte det ganska märkligt? Det kändes definitivt inte coolt, utan faktiskt bara ganska tillgjort och pinsamt. Dags att börja "reclaima" svenskan.

Hotellobbyn var ju däremot cool och fine dining restaurangen NOI en trappa ned var riktigt snygg.

Svenskt vin

I senaste Meny i Sveriges radio P1 talar de om Sverige som vinland. Kan Sverige bli ett nytt Nya Zeeland? De talar om de svenska signumdruvorna solaris och rondo. Den gröna solaris som trivs här  och som ger fina viner samt den blå rondo som har det lite svårare i vårt kalla klimat. Lyssna! Jag blir riktigt sugen på att köpa och testa ett gäng svenska viner, men än är de lite för dyra.

Ära, skyldighet, vilja

St Johannes kyrkogård är definitivt en av litteratur-Stockholms mest romantiska platser. Hur kommer sig det egentligen? Det är här Arvid Stjärnblom läser "Ära, skyldighet, vilja" på von Döbelns gravsten och blickar upp mot Lydia Stilles upplysta fönster i den "Allvarsamma leken" och det är här Angela von Phalen möter Thomas Meller i "Porten vid Johannes" och får hjärtklappning.

"Här är man ju aldrig", tänkte jag idag när promenerade över kyrkogården, och kanske är det just därför. Det är så egendomligt tyst och lugnt och avsides här uppe, trots närheten till city. Jag är i och för sig ofta på Stockholms vinkällare på Döbelnsgatan 8, men aldrig att jag tar vägen upp över Johannes kyrkogård. Jag får göra det nästa gång.

Rysk film

Nu finns fyra av Andrej Zvjagintsevs filmer tillgängliga på SVT-play nämligen Återkomsten, Elena, Leviatan och Saknaden. I går kväll såg jag om Återkomsten. Det krypande obehaget biter sig fast från första stund och släpper inte taget förrän långt efter filmens slut.

Vin på karaff

Visst är det ändå något speciellt med vin på karaff. Det känns mer avslappnat, familjärt, bohemiskt och opretentiöst. Det är därför jag gillar Cassi, med den enkla och snabba brickserveringen, menyn som alltid är densamma och så vinet på karaff. Här får man också sitta ostört och prata. Det är så befriande.

Nu är jag hemma i soffan och hör hur regnet trummar mot fönsterblecket i köket. Så skönt med sommarregn.

Kista Grossen

I morse cyklade jag till Kista. Det är så vacker väg utmed vattnet och de två slott som jag passerar, Haga slott och Ulriksdals slott. Solen sken och det var sommarvarmt.

I Kista besöker jag alltid Kista Grossen, med mat från hela världen. Här kan jag gå och botanisera hur länge som helst. Det blev en rejäl bunt bladpersilja till tabbouleh och en ingefärsdryck.

Den här ingefärsdrycken var rejält stark, men på tok för söt. Den var alldeles för slibbig trots att jag spädde med mycket vatten.

Metoxyisobutylpyrasin

Gröna inslag i form av gräs och grön paprika är stiltypiska markörer för druvan cabernet franc, men gröna inslag finns även i viner av druvorna cabernet sauvignon, merlot, sauvignon blanc och carmenère. Metoxyisobutylpyrasin är namnet på den substans som ger cabvinerna dess typiska paprikaton. Substansen finns såklart också i just paprika, där den är den viktigaste aromkomponenten.

Laduviken

Idag var jag ute och promenerade på Norra Djurgården. Solen sken och det var så otroligt vackert. Blåklint och vallmo, komplementfärger som tillsammans gör att båda poppar. Här är som på landet, men ändå bara ett stenkast från stan.

Här är sjön Laduviken.

2017 La Mine

Cabernet franc odlas i hela världen men det är i Frankrike och i vinregionerna Bordeaux och Loire den är mest känd. I Bordeaux förekommer den i blends men i Loire görs fina endruveviner av cabernet franc (lokalt kallad breton) och då framförallt i distrikten Chinon, Bourgueil, Saint Nicolas de Bourgueil och Saumur-Champigny. Vinerna härifrån kan vara lättare (Chinon, Saint Nicolas de Bourgueil) till fylligare och mer sträva (Bourgueil, Saumur-Champigny). De är ofta friska, medelsträva till sträva med inslag av hallon, svarta vinbär, grön paprika, gräs och rotfrukter.

2017 La Mine, av den kände producenten Yannick Amirault, har de typiska inslagen av ceder (nyvässad blyerts), gräs, örter och svarta vinbär.

Not the end

I gamla posthuset på Stora Nygatan 20-22 i Gamla stan, ligger numera Forum för levande historia. Jag cyklade förbi igår och kollade in två utställningar, Not the end samt Plundring. Rekommenderas, men båda utställningarna är i sluttampen.

Not the end visar konst om Förintelsen.

Plundring var en liten utställning om den systematiska plundring som skedde i Europa mellan 1933-1945 och den restitution som nu fortfarande pågår.

Cabernet franc

I kväll hade vi höstens första vinprovning med tema cabernet franc. Det var så kul att träffas igen och så kul med temat cabernet franc. Det var bra jobbat av Charlotte som hade provningen för det är inte lätt att hitta druvrena cabernet franc viner. Kolla vilken härlig line-up ovan, bara godingar!

2015 Domaine Langlois-Chateau, 100% cab franc från Loire, Saumur-Chapigny, mörkröd, transparent, syrliga bär typ slånbär, lavendel, fat, jord, svamp, lakrits, alkohol, lite för tydlig svamp, slank, men lite tannin, bra syra, 209:-.

2016 Raats Dolomite, 95% cab franc och 5% malbel, Stellenbosch, Coastal region, mörkröd, transparent, sv vinbär, ceder, gräs, fat, rök, lite bränd ton, dammig, alkohol, frisk, sträv, 175:-.

2017 Rutini, 100% cab franc, Cuyo, Mendoza, Uco valley, mörkröd, transparent, fruktigt, mörka bär, fat, vanilj, mer syltigt, rundare, otroligt mycket sötlakrits.

2015 Paracombe, 100% cab franc, South Australia, Adelaide Hills, mörkröd transparent, mörk frukt (plommon, björnbär), örter, eukalyps, lakrits, mjuk munkänsla men lite tannin.

2015 Tenuta Belguardo, Supertoscanare, Maremma, 85% cab sauvignon, 15% cab franc, mörkröd lite mer kompakt, lite mer komplext, lite knutet, mer rök, läder, lakrits, aromatiskt, blommigt

2014 Les Haut de Granget, 83% merlot, 11% cab franc, 6% cab sauvignon, mörkröd mer kompakt, mer alkohol, jord, stall, choklad, KAFFE, lakrits, sträv men ändå rund munkänsla, fat, ännu fylligare.

Krondill

Jag har köpt kräftor, färska från Turkiet, som jag tänkte ha till helgen. För att piffa till dem lite ska jag göra egen lag och låta kräftorna ligga i den i något dygn. Nu har jag köpt både krondill, dillfrö och ale som jag ska koka ihop med råsocker, salt och vatten till en lag.

Krondill har en sådan stark och karaktäristisk doft. Krondill är också en doft och smakmarkör för druvan tempranillo. Hoppas att jag kan lära mig hitta den i vinet nu.

Destillat av pressrester (pomace brandy)

När jag var på Cypern så testade jag Zivania, som är en urgammal inhemsk klassisk dryck. Det är druvsprit, ett destillat gjort på pressrester av druvor uppblandat med lite lokalt vin av xynisteri och mavro. Pressrester är det som blir kvar efter att man pressat druvorna, dvs druvkött, druvskal, kärnor, stjälkar. Destillatet kan tappas direkt som klar sprit eller som här lagras på fat och får då en mörkare nyans.

Man skiljer mellan destillat av pressrester (pomace brandy) och destillat av färdigt vin (brandy). De mest kända destillaten av färdigt vin är konjak och armagnac, som jag har skrivit om här. Druvsprit gjort av pressrester finns i de flesta länder som Grappa (Italien), Marc (Frankrike), Pisco (Chile), Pálika (Ungern), Orujo (Spanien) mfl.

Jag tycker att det är för starkt och har svårt att urskilja nyanser i smaken.

Gamla Orangeriet

Idag trotsade vi vädret och promenerade ut till Gamla Orangeriet i Bergianska trädgården för lunch. Solen sken hela vägen utmed vattnet. Jang tog ett dopp.

Det var så mycket folk när vi kom fram och mitt bland alla träffade vi morbror, moster och kusiner av en slump. Vi satte oss tillsammans och åt och fikade och hade hur trevligt som helst. Kul ändå med spontana släktträffar.

Jag åt aubergine med lammfärs och tsatsiki, men undrar om inte den varmrökta laxen var ett bättre kort. Vinet hade jag faktiskt kunnat skippa.

Vi delade på dessert och jag tyckte pajen var godast. När vi promenerade hem kom ösregnet.

Syrad björksav

Nu har Bondens egen marknad dragit i gång igen i Tessinparken (första augusti till sista oktober, samt julmarknad med två helger i december). Det finns ett litet café med hembakat, massor av grönsaker, blommor, honung mm. Det är alltid så kul att gå förbi, bli inspirerad och köpa hem något gott.

Idag blev jag så nyfiken på den syrade björksaven att jag kunde inte låta bli att köpa en för att testa. Att dricka björksav är tydligen en urgammal svensk tradition som nu åter kommit lite i ropet. Det sägs vara en bra huskur mot allt från förstoppning till cancer. Utvärdering kommer strax här....

Det här är nog bland det äckligaste jag druckit. Fermenteringen gjorde att den doftade spya men smaken var nog egentligen bara väldigt syrlig. Skulle gärna vilja testa färsk björksav.

Hondarribi zuri

Hondarribi zuri är Baskiens egen gröna druva som används för vinet Txakoli. Såklart använder de tre olika DO områdena olika stavningar för druvan.

1. DO Bizkaiko Txakolina – Ondarrabi Zuri
2. DO Getariako Txakolina– Hondarrabi Zuri
3. DO Txakoli de Álava – Hondarribi Zuri

Vinklasarna är små och kompakta med små runda druvor. Mogna druvor blir gyllene i färgen. Vinerna blir ljust gula, lätta, tunna i stilen (lite vattniga) med hög syra och aromer av främst citrus. De passar som aperitif och dricks bäst unga, (men det borde kunna funka att lagra dem med tanke på syran).

Baskisk cider

Cider är också någonting man dricker i Baskien. Asturien och Baskien är de spanska regionerna där man tillverkar torr, stilla cider. Det som mest utmärker den spanska cidern är just att den är stilla. Den innehåller alltså ingen kolsyra, vilket känns lite ovant och märkligt i början. Spansk cider karaktäriseras också av en skyhög syra och ganska hög alkoholhalt. Det var från Spanien cidern senare spreds vidare till Frankrike och England.

Jäsningen sker ofta helt naturligt utan tillsats av vare sig socker eller jäst, vilket gör att smaken blir kraftfull och drar åt mogna äpplen, stall, citrus. Ofta lagras den på kastanjefat som också kan bidra till en kraftigare smak.

Grumlig, helt naturlig cider, med just skyhög syra och tydlig smak av stall. Så god! Med den syran, säkert god till ost eller ostron eller varför inte både och. Alkoholen märks inte alls men ligger på 6%.

Märklig kork. Har inte sett någon liknande tidigare.

Teatro Arriaga

En sak som är lite trist med att resa på sommaren är att allt kulturutbud ligger nere. Ja, alla sportevenemang också såklart. Det är annars kul att gå på opera eller någon annan konsert eller varför inte en fotbollsmatch. Fotbollsstadion ligger väldigt centralt i stan och Bilbaos fotbollslag spelar i "La Liga", så det hade jag annars gärna gått på också.

Teatro Arriaga ligger precis vid mitt hotell och här passerar jag dagligen på väg till gamla stadskärnan. De verkar ha ett brett utbud av teater, konserter och opera.

Juan Crisóstomo Arriaga var en baskisk kompositör från Bilbao (1809-1826), som ofta kallas "The Spanish Mozart".

Café Iruña

Igår passade jag på att ta sen lunch på Café Iruña, så att jag kunde fota lite. Caféet har en bar-del, en café-del och en restaurang-del. Hög charmfaktor, eller hur?

Jag har frågat efter röd txakoli, men det verkar inte finnas bland utbudet. Här fick jag i stället en Ribera del Duero från Prado Rey. SB tar in deras viner bland småpartierna och vinerna har mycket gott ryckte. OCH det var gott!