Vinkväll hos mig

I kväll var vi hos mig för vinprovning och gissa tema? Rätt, sicilianska viner! Nämligen dessa:

2016 Belsito, frappato, aromatiskt, parfymerad doft och smak, nästan lite tvål, röd frukt, mycket bra syra utan påtagliga tanniner, nästan att man skulle kunna ta det för ett vitt vin.

2016 Benanti, nerello cappuccio, aromatiskt, lätt friskt

2016 Benanti Etna Rosso, nerello mascalese (15% nerello cappuccio), ljust orange-rött, inte fylligt, lätt munkänsla, lite strävare dock,

2016 Perricone, perricone, bra balans, syra-strävhet, animaliskt? bra struktur.

2016 Borgi, nero d'Avola, mörkt, kompakt i färgen, men inte så strävt och fylligt så jag trott, sött 12,3 g/l, ingen struktur, russin, choklad, tydlig industrijäst - inte gott.

Jag trodde nog att jag skulle gilla Etna-vinerna bäst men frappato och perricone fick mina röster. Perricone var oväntat bra. Skriver mer i morgon!

La Rinascente

La Rinascente är en flott varuhuskedja i Italien och finns bland annat i Milano och Palermo. Innan jag tog flygbussen hem i lördags så gjorde jag faktiskt lite shopping, men det var dyrt, svenska kronan är så svag nu. Trist.

Le Pomelie B&B

Nu är jag hemma igen. Här har träden slagit ut men grönskan är fortfarande skir, så jag ska straxt bege mig ut i solskenet.

Jag blev lite kär i Sicilien och Palermo, denna mytomspunna ö och stad med sin rika och våldsamma historia som sträcker sig så långt tillbaka i tiden. Det kändes tråkigt att lämna den magiska ön, men hit vill jag återvända.

Jag trivdes så bra och jag vet att det till stor del berodde på Le Pomelie B&B där jag bodde. Jag hade inte kunnat bo bättre!

Söt frukost varje dag med underbara kakor, som Mrs Mariella bakat, med pistagenötskräm och apelsinmarmelad som var helt fantastiskt goda!

Marknaden i Albergheria

Det är en riktig upplevelse att gå på matmarknaderna här. Det finns en i La Vucciria, men den mest genuina finns i Albergheria. Den är högljudd och levande. Kött, fisk, frukt och grönsaker. Citronerna ser så extremt fina ut och de doftar ljuvligt bara man går förbi.

Teatro Massimo operan

Operan i Palermo, Teatro Massimo, är Italiens största operahus och därtill ett av Europas största.  Det går ju inte att missa ett operabesök här. Det mest klassiskt italienska av allt.

De hade restaurang och bar också. Ingång genom operan eller vid sidan av. Jag gillade uteserveringen.

Invändigt var restaurangen exakt så som man föreställer sig den, med tunga röda enorma sammetsgardiner.

I baren hängde stora svartvita fotografier av de italienska operastjärnorna som Pavarotti, men också ett porträtt av Ingrid Bergman.

Foajen.

Satt man inte på parkett så satt man i en liten loge som man delar med andra. Det blir rätt trevligt för alla pratar lite med alla, eftersom man sitter så tätt tillsammans och man behöver flytta runt lite med stolarna.

Det visade sig att jag satt i en riktigt bra loge på första raden. Härifrån kunde jag spana in hela Palermos societet som satt på parkett. Alla var så tjusiga. Här klär man fortfarande upp sig till operan.

Parketten erbjöd sköna fåtöljer.

Sex rader med loger. I kväll var det Idomeneo, en italiensk opera men med musik av Mozart. De textade på engelska och italienska.

Det var underbart att komma ut i den varma kvällen efter föreställningen.

Bäst gör sig kanske Teatro Massimo upplyst om natten.

Cefalù

I morse tog jag i alla fall tåget till Cefalù. Det tar en timma och biljetterna kunde man lätt köpa i tabbachin på stationen i Palermo.

Cefalù ligger så märkligt på en udde nedanför "La Rocca". Katedralen dominerar stan, som är pittoresk med små smala gränder. Vid vattnet breder sandstranden ut sig.

Efter att ha varit i Monreale och sett katedralen där så framstod katedralen i Cefalù rätt enkel, men visst, här fanns också fina mosaiker.

Jag promenerade på stranden och i de mysiga gränderna.

Sen satte jag mig på Piazza Garibaldi och åt en vedugnsbakad pizza. Ser ni borgen högst på klippan? Jag gick en bit uppför berget men sen ville de ha inträde så då vände jag. Tur det!

Nu väntar operan så jag måste byta om!

Fikonträden

Jag kan inte sluta att förundras över alla fikonträd. De växer lite varstans men framförallt i stadsparken. Rötterna ser ut som långa stora ormar som krälar på marken och så är de dessa lianer som växer ned från grenarna och när de når marken bildas som en ny stam. Väldigt märkligt!

Idag blir det Cefalù och ikväll opera på Teatro Massimo. Det blir finalen för i morgon åker jag hem.

Mina pasta moments

Det är i Italien som jag har mina "pasta moments" helt klart. Den här pastan åt jag idag med tonfiskrom och lime med ett glas vitt vin. Det var helt sjukt gott. Jag vet inte vilket vin jag fick tillslut, men här finns bara sicilianska druvor/viner så antingen ett vin av grillo eller cattaratto, tror jag.

Jag hade ett annat "pasta moment" på ön Stromboli för någon sommar sedan. Det var en enkel penne pesto, som var helt otroligt god. Jag måste bli bättre på att laga pasta hemma.

Stranden i Mondello

Idag var planen att åka till Cefalù, men det var helgdag och biljetterna till tåget var slutsålda, så jag ändrade mig raskt och tog bussen till Palermos populära badort Mondello i stället.

Jag gick barfota längs stranden och det var så himla härligt. Vattnet var klart och svalt och alldeles turkosblått.

Mondello är en badort från förra sekelskiftet och här ligger många fina patriciervillor i jugendstil utmed strandpromenaden, dessutom finns ett fint badhus som ligger på pålar i vattnet. Rätt pampigt va?

Med en rejäl badtrappa.

Mondello är egentligen en gammal fiskeby och fiskebåtarna finns kvar. I bakgrunden syns badhuset med restaurangen mot vattnet. Jag kikade in och utsikten var fin.

Fina gamla patriciervillor.

Det var verkligen underbart med en dag på stranden efter toppbestigningen av Etna igår i snö och kyla.

Topptur Etna

Klockan sju i morse blev jag upplockad med bil i Palermo för att åka till Etna och göra en topptur. Tre timmar enkel resa, så vi stannade efter en stund för frukost på en Esso. Jag var ganska skeptisk, men i Italien har till och med mackar bästa kaffet och dessutom bästa färskpressade apelsinjuicen. Så gott och välbehövligt.

Framme vid Etna tar man kabinbanan upp till ca 2000 möh, för att sedan gå resten till ca 3300 möh och det räckte gott kan jag säga. Det var jobbigt.

Det var kallt mot toppen. Jag var hyfsat förberedd, men jag hade glömt vantar och mössa. Huvan funkade bra men jag frös om fingrarna.

Lavastenarna och den svarta lavajorden/sanden är verkligen svart. Asksvart! Stora snölegor låg kvar. Det var jobbigt att gå, speciellt i sanden. Ett steg fram och två steg bakåt kändes det som. Sjukt bra träning.

Vi gick så högt man får. Att gå hela vägen till toppkratern är inte tillåtet. Jag tog inte så många bilder högst upp för vid det laget var mina fingrar stelfrusna. På väg ned fick jag låna ett par varma vantar av en italiensk guide. Thank you, sa jag!