Vinbarsklubben

Vi har startat upp en vinbarsklubb. Målet är att utforska och utvärdera Stockholms vinbarer och formatet är AW en vardagskväll. Bar Étable på Kammakargatan 9 var först ut. Det ser verkligen för charmigt ut där det ligger mellan stenarkaderna intill lilla Kammakartorget. Baren var mysig, lite murrig och liten. Vinlistan visade sig vara otroligt kort, bara fem vita och fem röda, och med bara absolut basics som William Fèvre.  Lite snopet. Jag tog ett glas Chablis till slut och till det en bläckfisksallad. Sen började ett liveband spela och ljudvolymen blev lite väl hög så vi tog vårt pick och pack och gick vidare till Amfora vinbar på Regeringsgatan.

Här var det lugnt och skönt bland stora och små lerkrus och här var vinlistan rejält lång. Amfora serverar viner från Georgien och Armenien, ofta skalmacererade och jästa i amforor, ibland nedgrävda i jorden, ibland inte. Här gjorde vi en provning på fem viner.

Dammig Rioja

Hur doftar och smakar en Rioja? I helgen korkade jag upp en Faustino för att ha till min lammfärslimpa och direkt när jag kände den dammiga doften så tänkte jag, ja just det precis så här! Dammiga Riojor är något man brukar skoja om, men nu blev det verkligen på pricken, så det ska jag ska ta fäste på snarare än doften av dill som jag aldrig brukar känna.

Annars då? För att sammanfatta viner av druvan tempranillo: rödsvarta, transparenta, alkohol - ganska slanka trots hög alkohol 13-14%, mörk frukt med körsbär och plommon, katrinplommon, fat - ceder och vanilj, örter - gröna toner dill? paprika, mineral - grus, rök, damm, choklad, lakrits, tobak, kaffe.

Unga kvinnor

Boken Unga kvinnor av Louisa May Alcott var en av mina första stora läsupplevelser. Jag minns exakt hur boken såg ut och var den stod på biblioteket. Jag tror att jag hittade den själv i hyllan och jag minns att den uppslukade mig helt. Jag identifierade mig totalt med huvudpersonen, pojkflickan Jo, och ville vara precis som hon.

I helgen var jag på Saga och såg den nya filmatiseringen av Greta Gerwig, som har fått så fin kritik. Nu levde den nog inte riktigt upp till mina rätt höga förväntningar. Kronologin var omkastad vilket gjorde handlingen lite rörig, men miljön och kostymen var som alltid helt underbara. Klart värt 2 timmar och 15 minuter i en biosalong.

Filmfrossa

Under 2020 kommer Cinemateket att visa alla Alfred Hitchcocks 55 spelfilmer. Jag har ingen ambition att försöka se så många som möjligt, men några filmer passar jag gärna på att se. I förra veckan såg jag The Lodger: A Story of the London Fog och i kväll De 39 stegen, som båda är romantiska spänningskomedier och som sägs vara Hitchcocks signum.

Filmen The Lodger är en stumfilm från 1927 och ackompanjerades med pianomusik. Det var riktigt bra, både filmen och musiken. Kvällens film De 39 stegen anses vara en av Hitchcocks bästa, men nja, den var för seg även om vissa scener kunde vara rätt roliga.

Vilka filmer kan vara värda att se? En dam försvinner, Rebecca, Slå nollan till polisen, Skuggan av ett tvivel, Studie i brott, och så klart Psycho? Eller så ska jag satsa på att se några av de mindre kända som man aldrig annars får en möjlighet att se.

En sak till, det har varit så mycket folk. Helt fullsatt!

Japansk mat

Jag har snöat in på japansk mat som ramen, misosoppa och yakiniku. Misosoppan har varit vinterns favorit och den blir så god hemma om man köper riktigt bra misopasta och dashibuljong. Jag har också kokat ris. Det sägs ju vara bland det svåraste och nästintill en konstform att få till den rätta klibbiga konsistensen.

Hittills har jag mest ägnat mig åt maten, men jag tänkte ordna en sakeprovning. Nu är utbudet på SB otroligt begränsat. Dewatsuru Choinama är en Futsu-shu, vilket motsvarar bordsvin. De är enkla och ofta lite söta. Det är nog en bra start om man inte har några referenser.

Hemma hos AW

Idag direkt efter jobbet var jag bjuden på en hemma hos AW. De bästa om jag får välja. Vi drack McManis och åt chips.

McManis är ett vin från Kalifornien gjort av druvan viognier (100%) och med ekfatskaraktär. Det är ganska gult och visköst med mycket fruktig, aromatisk doft av persika, apelsin, blommor, kryddor, lakrits, vanilj (mycket kryddor och lakrits i eftersmaken). Det är oljigt och fylligt och har låg syra. Alkoholen på 13.5% märks inte i smaken. 6 g/l.

Gnarly Head är ett annat vin från Kaliformien gjort av druvan viognier (100%) men utan ekfatskaraktär. Det ger lite högre syra, mindre fyllighet och en mer blommig framtoning. 13.5% och 4g/l.

Vårsalongen

Nu går vi mot ljusare tider. I fredags öppnade vårsalongen och visst märks det att dagarna har blivit lite längre.

Vårsalongen är alltid rolig och tillgänglig. Ändå är det lite mörkare ton i år jämfört med de närmast föregående åren, fack jag höra. Alla konstverk är till salu och konstnären själv sätter priset. Priserna är utskrivna i katalogen. Många verk är redan paxade.

En skolbänk i flisor, eller kanske en havererad skola?

"Plötsligt händer det" är vårsalong 2020 dyrast verk och kostar en miljon. En ruta är oskrapad i trisslotten och vinsten kan bli en miljon. Någon?

Tavelkonst med reklampaus.

Rovfåglar uppstoppade i skåp eller som konst eller båda delarna är snart kanske enda sättet att se rovfåglar. Den blir din för 30 000:-.

Sverigemotiv. Kanske inte så spännande konst, men visst förmedlar bilderna stämning och väcker känslor. Fina och välgjorda.

Det var inte så mycket installationer i år, men vem säger nej till en prepper. 50 000:- för rubbet.

Just så!

Jag fick också höra på Liljevalch att restaurang Blå porten först kommer att öppna till sommaren 2021. Bara att hålla ut.

Fornasetti på Artipelag

Det var faktiskt min syster som först pratade om Fornasetti på Artipelag och sedan när jag började illustrationskursen i höstas så pratade läraren om det som ett obligatoriskt besök. Därefter opererade jag ju foten och blev liggandes på soffan, men idag blev besöket äntligen av.

Piero Fornasetti (1913-1988) var en italiensk konstnär, illustratör och formgivare. Utställningen är en retrospektiv så det börjar med Accademia di Brera (jag måste resa till Milano igen!) och Fornasettis tidiga skisser och oljemålningar. Sedan blev det en formidabel uppvisning i design och illustration. Hans illustrationer och utsmyckningar tar plats på soffor, skåp, vikväggar, paraplyställ, papperskorgar, brickor, kuddar, tallrikar och andra köksföremål.

Det mest kända är nog Lina-motivet. Fornasetti förälskade sig i operasångerskan Lina Cavalieri ansikte, som när hon levde på 1800-talet ansågs vara en av världens vackraste kvinnor, och använde motivet så flitigt att hennes ansikte kom att bli en ikon för varumärket Fornasetti. Det finns tydligen 360 varianter av hennes ansikte som väggtallrik.

Utställningen var väldigt inspirerande, med mycket humor och ett väldigt italienskt formspråk. Jag tycker nog att det lätt blir lite väl mycket bling och nog tangerar det kitsch, eller? I alla fall i avseendet överdådigt formspråk, men kanske inte i avseendet undermålig konstnärlig kvalité. Allt är verkligen hantverksmässigt tillverkat. Ingen massproduktion alls. Många av föremålen i utställningen kommer från Fornasettis hem i Milano som numera även är ett museum. Det fanns ett videoklipp från villan, som har en komplett Fornasetti-interiör. Jag började irra med blicken och kände mig lätt snurrig. Det fanns ingen riktig naturlig ingång för ögat. Det blev för rörigt och för mycket. Något enstaka föremål - ja gärna!

Giacometti

När jag hör namnet Giacometti så tänker jag direkt på dessa skulpturer, en lång, spinkig mansfigur i brons. Det är Alberto Giacomettis (1901-1966) välkända skulpturer. Jag minns att de hade en stor, fin samling på Louisiana.

Först i Zürich blev jag varse att Giacometti är en hel konstnärsfamilj från Schweiz. Fadern Giovanni Giacometti (1868-1933, självporträtt ovan) var en framstående målare och flera av barnen, Alberto, Diego, Bruno, Ottilia blev framgångsrika konstnärer.

Augusto Giacometti (1877-1947), en kusin till Giovanni, har gjort fina målade fönster i Fraumünster katedralen i Zürich. Jag skulle gått dit för en julkonsert, men nu blev det inte så. Det får bli nästa gång!

Piemonte

Igår kväll - tjoho - så testade vi äntligen viner igen. Det var ett tag sen sist. Vi fick inga ledtrådar utan här gällde det att själv hitta den röda tråden. Något vin var ganska kompakt mörktrött, något vin ljust, transparent, rött, något mjukare och rundare, något annat väldigt stramt och strävt.

Temat visade sig vara Piemonte med sina blåa druvor barbera, dolcetto och nebbiolo.

Nr 72782, mörkblårött, kompakt, bärigt, örter, lakrits, fat, alkohol, bra syra, inte så strävt, ingen lång eftersmak. Barbera.

Nr 2773, mörkrött, rundare munkänsla, fruktigt, örter, lite aromatiskt, sötlakrits, vanilj - mer fat, alkohol. Också barbera.

Nr 71709, ljusrött, klartrött, bärigare stil, lätt munkänsla men med viss strävhet, bra syra, bara 12.5%. Dolcetto. Mer åt gamay/pinot noir i stilen.

Nr 5337, mörkrött, kompakt, friskare, stramt och strävt, lite nagellack i doft, kanske lite nypon, alkohol. Nebiolo - Barbaresco.

Nr 76560, ljusrött, tydlig doft av kanel, även nypon, strävt, hög syra, kryddigt, körsbär, jordgubb, fat- sandelträ, alkohol! Nebbiolo - Barolo.

Nr 70384, mörkrött kompakt, alkohol i doft, rundare, härlig munkänsla, lättdrucket, mörka körsbär, läder, trodde supertuscan ett tag innan Piemonte temat. Barbera blend. OBS 7g/l socker.

Vinlandet Schweiz

1. Genève
2. Vaud
3. Valais
4. Ticino
5. Neuchâtel
6. Graubünden
7. Basel
8. Aargau
9. Schaffhausen
10. Zürich
11. Thurgau
12. Sankt Gallen

De schweiziska vinregionerna sammanfaller med kantonerna i Schweiz. Samtliga 26 kantoner odlar vin och kartan ovan visar de främsta vinodlande kantonerna. De största är: Valais 33%, Vaud 25% och Genève 10%, alla fransktalande. Kantonerna i tysktalande (nordöstra) Schweiz står för 19% av produktionen. Den italiensktalande kantonen Ticino står för 7% av produktionen.

Schweiz har ingen stor vinproduktion. Den totala vinodlande arealen är idag ca 15 000 ha, vilket ungefär motsvarar vindistriktet Sonomas (intill Napa Valley i AVA North Coast i Kalifornien) totala produktion. I mitten av 1800-talet var Schweiz vinproduktion runt 40 000 ha men bland annat vinlusen och konkurrens gjorde att produktionen minskade.

I Schweiz finns en mängd inhemska druvor (som petite arvine), men den huvudsakliga vinproduktionen kommer från internationella druvor som pinot noir, chasselas, gamay och merlot. 58% av produktionen är rött vin och 42% vitt.

Samtliga viner som produceras i Schweiz är typiska kallklimatviner med generellt låg alkohol, hög syra, fruktighet i fokus och tydlig mineralitet. Vinerna är mycket matvänliga.

Eftersom Schweiz inte är med i EU har landet länge varit utan vinklassificeringssystem, men har sedan 1990-talet sina egna vinlagar som liknar franska AOC systemet. Kantonerna ansvarar och beslutar själva om lagarna.

Tulpantider

Ut med julen och in med tulpaner! I går kväll städade jag bort julen. Ljusstakarna och stjärnorna åkte upp på vinden när jag ändå gick dit upp med resväskor och annat. Jag tycker ofta att det känns vemodigt att städa bort julen, men inte i år. Det kändes bara skönt. Jag var klar!

Schokolade

Jag måste skriva lite om lyxchokladen också. För lyxchoklad finns det i Schweiz och den kan vara hur dyr som helst, blev jag varse. Både Läderach (bilder ovan) och Teuscher (bilden nedan) har fina butiker på Bahnhofstrasse.

Lindt är ju annars den stora chokladtillverkaren i Schweiz och jag älskar deras kulor, som finns att köpa precis överallt, även på Coop som är den stora livsmedelskedjan i Zürich. Jag tänkte därför att det kunde vara roligt med någon annan choklad till julafton, så jag tittade på den lilla påsen ovan med blandade bitar från Läderach, men köpte inget när jag såg priset på - gulp - 750 SEK.

Teuscher känns om möjligt ännu mer exklusivt och storsäljaren inför jul var deras champagnechokladtryfflar. De hade även vanliga 100g chokladkakor för 140 SEK.

Schweiziska viner

Schweiz är inget stort vinland. Produktionen är liten och produktionskostnaderna är rätt höga (små vingårdar på branta odlingslägen och dyr arbetskraft), så vinerna blir dyra och exporten är liten. Schweizarna dricker däremot gärna sitt eget vin. De två dominerande vintyperna är dels ett vitt vin Fendant av druvan chasselas (fendant i Valais), dels en röd blend kallad Dôle och gjord av druvorna pinot noir och gamay.

Dôle är som sagt ett vin gjort på en blend av pinot noir och gamay. Jag tror 50/50, men det kanske kan variera. Det här vinet var ljust i färgen, rött, och transparent (så till utseendet mer likt pinot) med smak av röda och blåa bär (men ingen jordgubb), fat och kryddor. Alkoholen på 13.5% märks inte.

Fendant är ett torrt, friskt, lätt, lite fizzigt vitt vin med doft/smak av päron, melon, mineral, örter och lakrits i eftersmaken. Inget komplext vin, men välgjort, kanske mer likt en bra vinho verde än muscadet. Det var inte så tunn munkänsla som en muscadet.

Jag blev riktigt förtjust i båda dessa viner.

Stilleben

När jag besökte Konsthaus i Zürich så fastnade jag vid stillebenmålningarna. Stillebenmåleriet hade en blomstringsperiod i 1600-talets Flandern och de flamländska målarna anses vara de allra bästa. Kolla bara den höga tillbringaren i glas, så otroligt skickligt gjort.

Dagens alla insta- och bloggbilder på mat och dryck känns inte direkt som något nytt påfund. Att via matbordet visa identitet, status och överdåd verkar man ha gjort i alla tider.

Att visa vad man har i kylen och i badrumsskåpet verkar inte heller nytt. Målningen ovan, "Cupboard with Drinking Vessels and Chipwood Boxes", är målad av Sébastien Stoskopff (1597-1657) omkring 1625-1630.

Ostarna

I Schweiz är ost en central del av livet. Nationalrätterna raclette och fondue finns på i stort sett alla menyer.

Raclette är dels själva maträtten men också namnet på osten. Det är en ost med väldigt karaktäristisk doft och smak, en stinkost som det lätt kan bli lite för mycket av. Jag åt en raclettehamburgare, där man på raclettevis fick smältost nedskrapad på hamburgaren, men det blev faktiskt lite too much.

Till ostfondue använder man gruyere och emmentaler.

Appenzeller är också en vanlig hårdost med kittyta, som man äter till bröd.

Många ostar som tomme, mont d'or och gruyere tillverkas både i Frankrike och Schweiz och jag tror att det har tvistats om ursprungsbeteckningarna. Jag tror att Schweiz har rätt till ursprungsbeteckningen för gruyere och Frankrike till mont d'or, så Vacherin Mont d'Or heter den i Schweiz.

Fendant

Gott Nytt År! Jag hoppas och tror på ett riktigt fint 2020.

Jag firade in det nya året med det schweiziska vinet Fendant (både ett vin och så kallas även druvan chasselas i vinregionen Valais) tillsammans med västerbottenpaj och skaldjur.

Fendant är ett torrt, lätt, friskt, lite fizzigt vitt vin från Valais, gjort av druvan chasselas. Fendant anses passa allra bäst till ostfondue och det passade faktiskt perfekt även till västerbottenpaj. Ett vin som påminner om Muscadet (melon de bourgogne) från Loire.