Hej från Bilbao

Nu är jag här, i Bilbao! Det är så lummigt, grönt och kuperat. Det ser nästan ut som hemma med mycket skog. Det överraskade mig lite. Jag tänker nog torrt och brunt per automatik när jag hör Spanien. Nej, här är det grönt!

Jag gick ut en sväng direkt när jag kom hit och stan är inte jättestor. Jag passerade både Guggenheim och Teatro Arriaga. Sedan hittade jag ett mysigt torg med arkader runt om (som Place des Vosges) som var fulla av pintxos-barer. Det lovar gott!

Baskien

Nu åker jag strax mot Baskien och städerna Bilbao och San Sebastian.

Baskien är en del av vinregionen Norra Spanien. Regionerna Rioja, Navarra, Aragonien räknas också till Norra Spanien. I Baskien dominerar det lätta vinet txakoli, ett ofta vitt vin (finns även som rött och rosé) med hög syra och låg alkohol. Baskien ligger utmed Atlantkusten mellan städerna Bilbao och San Sebastian och inkluderar tre vinappellationer för txakoli.

1. Do Chacolí De Vizcaya-Bizkaiko Txakolina
2. Do Chacolí De Guetaria-Getariako Txakolina
3. Do Chacolí De Álava-Arabako Txakolina

Vit txakoli är gjord på den lokala druvan hondarribi zuri, medan röd och rosé txakoli är gjord av den blå druvan hondarribi beltza.

Cypriotiska druvor

Det är alltid roligt att testa nya druvor och vid resor är det såklart roligast att utforska de lokala druvorna och vinerna. Det är druvor som har formats av växtplatsen under många, många år. På Cypern klarar sig t ex de inhemska druvorna utan bevattning, vilket däremot de internationella druvorna kräver. Det är därför både svårare och kostsammare att odla riesling och cabernet sauvignon här.

Den dominerande berggrunden på Cypern är dels kalksten och dels vulkanisk i bergen. På slättlandet är jorden på sina håll alldeles röd av järnoxid. De tre stora lokala druvorna är:

Mavro, är en uråldrig druva och den mest odlade på Cypern (70%?). Mavro är en mörkblå druva (mavro=svart på grekiska) och gör ett slätstruket intryck som varietal vin med svag färg och arom. Odlas främst för dessert vinet Commandaria.

Xynisteri, den mest odlade gröna druvan på Cypern. Kan stå på egna ben och ger torra/halvtorra/söta, lite gula viner med citrusaromer.

Maratheftico, är en uråldring blå druva. Den odlas rätt sparsamt och då i framförallt i regionen Pitsilia. (druvsort som är ganska krävande eftersom den inte är en hermafrodit, utan kräver samplantering för att befruktas)

Det var dessa två viner jag tog hem från Cypern, ett vitt halvtorrt av xynisteri och rosén av maratheftico. Båda var mycket goda!

Meze i Omodos

Den lilla vackra byn Omodos ligger i Troodosbergen omgiven av flera bergstoppar, de högsta Afames (1153 möh) och Laona's Cliff (1092 möh). I omgivningarna runt byn finns stora odlingar av vindruvor men också av persikor, aprikoser, päron, mandlar mm. I Omodos åt vi en traditionell grekisk meze på den här söta tavernan.

Vi testade rött och vitt vin och åt bröd med massor av olika röror till som tomat, bön, tzatziki, för att sedan fortsätta med sallad, friterade ostbollar, halloumi, lever, souvlaki, lammfärsbiffar, kyckling, potatis...mm. De små faten av mat ville aldrig ta slut.

Det är alltid lika roligt att bli matinspirerad. Till hösten ska jag testa att göra lite olika bönröror. Det är ju perfekt som tillbehör till det mesta faktiskt.

Efter lunchen hann jag även med en titt in i klostret som ligger i slutet av huvudgatan.

Jag tycker alltid att de ortodoxa kyrkorna är lite pråliga med kristallkronor och sirliga träsniderier. Ikonerna vid altaret var mycket gamla. På Cypern finns tydligen en stor samling mycket gamla, fina och värdefulla ikoner.

Här fanns också lånerockar för den som inte var ordentligt klädd.

Vinområden på Cypern

1. Laona Akama
2. Vouni Panayia-Ampelitis
3. Krasohoria Lemesou
4. Laona
5. Afames
6. Pitsilia
7. Commandaria

I samband med Cyperns EU inträde 1 maj 2004 så framtvingade EU medlemskapet en skärpt vinlagstiftning, innan dess var allt vin mer eller mindre klassat som bordsvin. Vinlagstiftningen delar in ön i ett antal ursprungsskyddade vinregioner. För att vinet ska klassas med ursprungsbeteckning gäller geografiskt ursprung, tillåtna druvsorter, tillåtna blandningar, skördeuttag mm.

Cyperns äldsta och mest klassiska vin Commandaria är ett undantag, det fick redan 1993 ursprungsskydd och även tillverkningsmetoderna. Vinet måste tillverkas av den blå druvan mavro och den gröna xynisteri, samt fatlagras i minst två år.

Fröknarna von Phalen

Jag har påbörjat ett projekt att läsa mer svensk litteratur. Jag vill läsa Eyvind Johnsson, P-O Enquist, Strindberg för att bara nämna några. Jag känner att jag har en del luckor här. Nu läser jag Agnes von Krusenstjernas romansvit Fröknarna von Phalen. Jag har just påbörjat del tre, Höstens skuggor. Del ett och två fick följa med till Cypern och de behövdes nog luftas lite. De hämtades upp från bibliotekets magasin och har säkert inte varit utlånade på 20 år.

Fröknarna von Phalen gavs ut på 30-talet och orsakade stor debatt för att de var så sexuellt frispråkiga. Det är lättsam sommarläsning och det mest intressanta hittills är hur hon skriver om homosexualitet.

Turkcyprioten

Dagen i Nicosia (lokalt heter staden Lefkosia eller Lefkosa) spenderade jag till största delen i den turkcypriotiska delen. Jag passerade över vid Ledra Crossing point. Först gick jag i genom den grekcypriotiska gaten.

För att sedan passera den turkcypriotiska gaten. Här är man ute ur EU!

Direkt tar en turkisk souk över gatumiljön.

Här är Büyük Han, eller The Great Inn, som idag består av små butiker, gallerier och caféer, restauranger. Det byggdes av turkarna 1572, som ett gästgiveri för handelsmän. På den stora innergården höll man sina kameler.

Jag passade såklart på att dricka en turkisk te och prova en Börek, fetaostfylld liten pirog eller kaka.

Jag besökte också den stora moskéen Selimiye Camii, som turkarna gjorde om till moské från att tidigare ha varit den katolska katedralen St. Sophia. Obligatorisk tvätt av ansikte och fötter.

Skorna måste av!

En kyrka är ju alltid byggd i öst-västlig riktning med altaret mot öst, medan en moské alltid ska vara vänd mot Mecka, så vad gör man? Jo, bara trycker in ett altare på snedden riktat mot Mecka.

I en sidobyggnad pågick dans.

Inte långt från moskén låg marknaden. Jag var lite sugen på att köpa och testa en kaktusfrukt, men var rädd för att sticka mig så jag fegade ut. Marknaden kändes väldigt genuin.

Här är Atatürktorgets obelisk.

Girne är den stora stadsporten på den turkcypriotiska sidan.

Atatürk står såklart staty vid porten.

Jag passerade affärer med radband.

Den turkiska sidan var fattig men det fanns några fina gator, som den här. Fina färger!

Överallt låg små söta moskéer.

Överallt låg även butiker som sålde piratkopior, som Gucci, Louis Vuitton, Converse, ja alla märken man kan tänka sig. Rolex för 40 euro! Jag hittade även Kånken för en väldigt billig peng och när jag synade dem så verkade kvalitén riktigt bra. De var gjorda i precis rätt canvastyg som här hemma. Jag vet när jag jobbade för Sony Ericsson så sas det att de kinesiska piratkopiorna var så svåra att skilja från en äkta.

Jag köpte inga kopior alls, man blir nämligen ifråntagen alla fake-copies på väg tillbaka vid den grekcypriotiska gaten.

Vingården Ktima Gerolemo

I tisdags besökte jag vingården Ktima Gerolemo som ligger straxt utanför byn Omodos i Troodosbergen på höjden 900 möh (42 km nordväst om staden Limasol). Limasol är centrum för vinindustrin på Cypern.

Vi började med att titta på vinrankor. Dessa pyttesmå är bara ett år gamla. Då förstår man att det tar en del år innan de ger skörd och ytterligare en del år innan de peak:ar.

Ägaren och vinmakaren berättade om vingården.

Sedan provade vi viner i det vackra hörnrummet med utsikt mot bergen.

Först ut var en riesling, typiskt varmodlad riesling med mer lime än citron och petroleumvibbar, bra syra men inte vibrerande, ganska fyllig i stilen. God.

Näst på tur var en rosé, gjord av de inhemska blå druvan maratheftico. Av den här druvan görs alltmer kvalitativa viner och den här rosén var jättegod. Mer vibrerande syra här än i rieslingvinet. Druvorna till det här vinet kommer från vingården allra högst upp på berget. Lätt, rent, krispigt med smak av röda sommarbär. Inget söt slisk alls. Så gott!

Det här röda vinet var nog egentligen min favorit, gjort av druvan mourvedre (mataro). Stor härlig, fruktig doft, jordiga toner, kryddigt, väldigt försiktigt fatat, lite åt pinot noir.

Det här vinet är gjort av Cyperns stora gröna inhemska druva xynisteri. Det här var också väldigt gott med bra syra som balanserar upp sötman. Vinet är medium sweet (vet ej hur mycket socker, men absolut inte sött), stor doft av honung och persika, melon. Ganska gult i färgen.

Det söta dessertvinet Commandaria är Cyperns äldsta och mest kända vin. Det görs på torkade druvor som gör vinet alkoholstarkt (15%), (kan också förstärkas med druvsprit upp till 20%). Det är sött med smak av russin, fikon, mörka bär, runt fylligt. Ingen alkohol i eftersmaken. Görs av den blå lokala druvan mavro och den gröna xynisteri.

Zivania är ett destillat från pressresterna (jfr Grappa i Italien) . Starkt och komplex smak. Dricks efter maten som en digestive. Inte min grej.

På väg hem

Ikväll åker jag hemåt och det ska också bli så skönt. Håret står som en kvast och alla kläder är svettiga och fuktiga av saltvatten. Det här är härligt för en vecka men nu är jag klar!

Nicosia

Här kommer bara en kort hälsning från Nicosia, där jag var i dag. Det var varmt, 44 grader, men det fick gå ändå. Nicosia har en stadsmur från 1568 med ett antal stadsportar som Pafos, Famagusta och Girne. Staden är som sagt delad och den "gröna linjen" skär tvärs igenom staden.

Det mest spännande var ju såklart att passera till "andra sidan". Här är Ledra Crossing Point, där jag passerade. Först är det en grekcypriotisk gate, sedan passerar man igenom den FN kontrollerade buffertzonen, där det var förbjudet att fotografera, för att sedan passera den turkcypriotiska gaten och komma ut på andra sidan, där språket, religionen och valutan är en annan. Det är så märkligt och det märks tydligt i gatubilden.

Mer kommer och jag har en massa bilder också.

Vattenmelon som förr

Vattenmelonen här är så god, ordentligt röd, fullmogen och saftig. Den är som den var hemma i Sverige när jag var barn. Man måste pilla bort kärnor, men det är ett kärt besvär, för kärnorna är rätt stora, beska och bittra om man tuggar sönder en. Numera säljs ju nästan bara minimelonerna utan kärnor hemma. Minimelonerna kan också vara fina men de här stora är faktiskt bättre!