Druvan kékfrankos

Jag blev som förälskad i druvan kékfrankos häromkvällen på Bar Central. Vinet var precis sådär friskt, fruktigt och rödfruktigt, som jag gillar. Kékfrankos är den ungerska varianten av blaufränkish (Österrike) och det är Centraleuropas egen blå druva. Den odlas även i Tyskland under lemberger och i Slovakien, Tjeckien under frankovka.

Kékfrankos eller blaufränkish är precis som pinot noir och riesling transparent för terroir, alltså kan karaktären variera rätt mycket beroende på växtplats. Den markerade syran är ett genomgående kännetecken, som ibland kan upplevas lite spetsig. De tydliga tanninerna kan ibland vara lite småkärva med lite bitterhet, och en viss kryddighet finns oftast, men inte alltid. Fruktaromerna kan gå från blåbärsblå till körsbärsröda, beroende på druvmognad. Den har en lång växtsäsong och mognar sent. Så härlig, mer kékfrankos, helt enkelt!

Blått vin

Det senaste som seglat upp som "snackis" i vinvärlden är blått vin. Ja, faktiskt ni läste rätt, blått, och det som upprör är att blått vin får en egen kategori hos SB. Orangevin har funnits länge, men kategoriseras under vitt vin, så vad är blått vin och varför denna gräddfil som egen kategori?

Saken är, att blått vin inte får klassas som "vin". Det är i grunden ett torrt vitt vin där man tillsätter antocyanin, ett färgämne som finns i druvskal, för att färga det blått, men eftersom tillsatser inte är tillåtna i vitt vin så kan det inom EU inte klassas som vin. Därför får det en egen kategori hos SB, "Blå stilla". Inte ett ord om vin alltså.

Här förklarar SB.

Först vinet sedan maten

Jag är en av dem som först väljer vinet och sedan bestämmer maten. Vinet styr helt enkelt, men idag blev det tvärtom. De hade jätteknippen med bladpersilja på affären som jag inte kunde motstå, så maten blev tabbouleh med fårost. Ja, så var det vinet? Det fick bli en riesling kabinett Mosel som låg i kylskåpet. Jag tänker göra choucroute till veckan som kommer och då passar riesling perfekt.

Idag blev det en härlig utelunch i solen med citronvatten.

Bar Central

Igår samlades vi för middag på Bar Central, Birger Jarlsgatan. De hade ungerska veckor så det blev ungersk köttgryta med två halvglas vin, zweigelt och kékfrankos. Det är så trevligt med halvglas så att man kan jämföra viner. Rejäla halvglas, nästan helglas. Vinerna var:

1. Umathum 2014, zweigelt, Burgenland, Österrike, kompakt mörkrött, mjukt, fylligt, runt, lite tanniner, okej syra, mineral, lite ek, mörka björnbär
2. Kékfrankos Balf 2015, kékfrankos, Sopron, Ungern, ljusrött lite transparent, mer fruktigt, friskt och fruktigt rött, lagom tannin, riktigt bra.

Leveransen med glas

Jag hann precis hem för att hämta ut mitt paket med glas igår. Paketet bestod som sagt av ett gäng nya ISO och Spiegelauglas. Jag hade dessutom slagit till på "nördväskan". Man faller tillslut till föga och inser att den nog är ganska praktisk. Så här ser den ut.

Mousserande vin från Nya världen

Mer intressant än gott, kanske man kan sammanfatta det med. Det här var de mousserande vinerna vi provade.

1. Cono Sur från Chile, 99:-
2. Santa Julia från Argentina, 99:-
3. Boschendal från Sydafrika, 105:-
4. Casa Valduga 130 från Brasilien, 249:-
5. Abrau-Dorso från Ryssland, 50:-
6. Fox Creek Vixen från Australien, 169:-
7. Gardo & Morris från Nya Zeeland, 100:-
8. Michelle från USA, 140:-
9. Referens champagnen Deutz från Frankrike, 419:-

Casa Valduga från Brasilien var kvällens överaskning. Brasilien är en blindfläck på min vinkarta, så inte kunde jag tro att de kunde producera ett härligt vin med mognadstoner. Mest prisvärda var ändå Boschendal från Sydafrika och Michelle från USA. Bottennappet var Abrau-Dorso från Ryssland. Det var nästintill odrickbart. Äckligt! Sen hade vi Deutz från Champagne som referens och det är ju i en klass för sig och även priset.



Snobbigaste vinglasen

I går kväll var det nyhetsprovning av SBs sortiment på Näringslivets Hus. Det fanns en hel del kul att testa men jag orkade inte gå. Jag bestämde mig istället för att ladda inför kvällens övning, mousserande från Nya världen. Återkommer om det.

I helgen kom jag i alla fall till skott med att beställa hem 13 st nya vinglas. Jag har på kort tid lyckats slå sönder ett ISO-glas och ett Spiegelauglas, så jag behövde fylla på med nya. Spiegelauglasen använder jag för jämnan. De har tunn kant, bra tyngd och är lagom stora. Det finns en mängd olika tillverkare av vinglas, men förståsigpåare menar att det bara finns två att välja mellan och det är Zalto och Riedel. Zalto har den karaktäristiska trekantiga formen och Riedel en mer klassisk tulpanform. De finns såklart i olika utföranden.