2 Betyg 5

I kväll var det ALL IN på röda viner från västra Frankrike dvs mellersta Loire, Bordeaux och franska Sydväst. Mats höll hov i kväll igen och vi fick lära oss att Bordeaux är bra mycket mer än prestigeslotten. Under en sådan här provning så inser man hur gott Bordeaux är och toppvinet från Pauillac var ju bara sååå fint. Det blev tre flighter om tre viner vardera. Det här var kvällens viner:

I första flighten var alla viner ljust svartrödblåa och transparenta.

2015 Domaine Breton Bourgeuil "Les Galichets", Loire 73095, 229:-, rödsvartblå färg, genomskinligt, röda bär, gräs, eller gröna toner, lakrits, rök, friskt, lätt, slankt, bra syra, inte så strävt, men kärvt, blyerts, lingon, nyponpulver, liten kropp, tunt, snygga fat, sandiga tanniner, bra balans, kalksten, kiselsten, Bourgeuil, 229:-, jag gissade på Chinon för att det var så slankt, i Bourgeuil är de generellt fylligare.

2014 Chateau des Annereaux L'Âne Mort, Bordeaux/Libournais 72974, 139:-, rödsvartbrunorange, genomskinlig, mjuk rund varm doft, bränd, russin, fylligare, plommon, alkohol, så god, stiltypisk för högra stranden, merlot 80%, petit verdot 20%, på gränsen till Pomerol. Bra. Ska köpa!

2012 Chateau La Tour de By, Bordeaux/Medoc 3083, 189:-, mer kompakt svartröd, blommig doft, strävt, ceder, sv. vinbär men inte så tydligt, alkohol, ek, trodde malbec iom övertoner av viol, men vänstra stranden Medoc, stiltypisk. Bra. Ska köpa.

I flight två var vinerna mer kompakta och rödsvarta.

2014 Chateau Le Puy "Emilien", Bordeaux/Libournais 95032, 339:-, sparris, paprikapulver, gräs, örtigt, blyerts, ceder, tobak, syrlig, kärv, tanniner, fylligare, "brett" (hästsvett), mineral, bra syra, tomatpuré, mint i eftersmak, ännu UNG, Högra stranden 85% merlot

2012 Chateau Batailley Paulliac Cru Classé, Bordeaux/Medoc, varm, rund mjuk, frukt, kaffe, choklad, fudge, STOR doft, rök, mineral, grus, "len", bra balans, sv. vinbär? allt hänger ihop, 2012 klassisk årgång, 2010 bättre, Paulliac, 70% cab sauvignon.

2105 Chateau La Reyne L'Excellence Cahors, Sydväst, 90424, 209:-, blommig, integrerade fat, sv. vinbär, viol, BLÅBÄR, alkohol, inte så strävt dock,  100% cot eller malbec.

I sista flighten var vinerna svarta och kompakta, dock med en orange rand på första glaset.

2004 Chateau Phélan-Segur, Saint Estèphe, Bordeuax Medoc (2007, 231:-), svartröd med tegelbrun rand, ålder, tobak, choklad, vanilj, lakrits, ceder, blyerts, korinter, mörk frukt, torkad frukt, eterisk, tertiära aromer- mognadstoner, måttlig frukt, rökighet, druvtypisk, 58% cab sauvignon, vänstra stranden.

2009 Chateau Plince Pomerol, Bordeaux/Libournais 75763, 599:-, alkohol, fyllig, choklad torkad frukt, integrerad, balanserad, svår att känna! merlot -Pomerol.

2009 Chateau Perron Segondine "Haut-Lieu" Madiran, tannat, sååå sjukt sträv, tight, stram, björnbär, blåbär, lerjordar i Madiran.

En sak kan man lugnt konstatera - att det är svårt att ursprungsbestämma de här vinerna. Doft- och smakbeskrivningarna går ihop och med ålder blir det än svårare. Finvinet från Paulliac var jag helt övertygad om kom från högra stranden med merlot som huvuddruva. Vinerna 2 & 3 i första flighten var mest "by the book", men sen var det svårt. Jag gissar att det är därför många gillar Bordeaux, just för att vinerna är komplexa som få andra.

Uppbindningsmetoder

Jag älskar pergolas, och då tänker jag mest på underbara pelargångar i trädgårdar och på uteplatser, eller kanske på en restaurang nära havet där man kan sitta skyddad från vinden och framför allt solen. Jag minns extremt fina pergolas på ön Capri och visst är landet Italien hemvist åt många pergolas men då också som uppbindningsmetod för vinrankor.

Det finns många olika tekniker för att beskära och binda upp vinrankor. Syftet med beskärning och uppbindning är att få upp rankorna från marken för att minska risken för mögel och svampsjukdomar, men också för att skapa en bra balans mellan rötter, bladverk och druvor. Skördeteknik kan också påverka val av uppbindningsmetod. De här är de vanligaste metoderna:

1. Pergola, är en vanlig metod i Venetien samt i Minho. Här binds vinrankan upp högt på en spaljé som bildar ett tak. Bladverket skyddar mot solen, dessutom luftas vinrankan väl under fuktiga perioder. Marken under frigörs också för andra grödor.
2. Gobelet, är en vanlig metod i Rhônedalen, här beskärs vinrankan som en fristående buske, det är främst en beskärningsmetod eftersom ingen direkt uppbindning krävs. I torrt klimat är den vanlig eftersom det täta lövverket skyddar mot stark sol och uttorkande vindar.
3. Guyot enkel och dubbel, här beskärs och binds vinrankan upp på spaljéer som bildar långa rader. Enkel Guyot innebär att ett av den gångna säsongens årsskott närmast stammen får vara kvar, allt annat beskärs bort. Skottet böjs ner och binds horisontellt längs den nedersta tråden i spaljén. Detta skott blir nästa säsongs huvudgren från vilken nya årsskott skjuter upp och binds mot spaljétrådarna. Dubbel guyot innebär att två årsskott får vara kvar, som binds åt varsitt håll längs den nedersta spaljétråden. En variant är att binda årskotten i en båge.
4. Cordon, även här beskärs och binds vinrankan upp på spaljéer precis som Guyot. En gren binds upp längs den nedersta ståltråden. På denna gren sparas ca 3-5 grenstumpar med 2 skott på varje stump som kommer växa upp längs spaljén och bilda den nya vinrankan.
5. Påle, här beskärs och viras vinrankan längs en påle, metoden är vanlig i Mosel.

Guyot och Cordon är inte helt självklara. Jag måste nog komplettera med illustrationer.

Teneriffa

Det kanske är till Teneriffa jag ska åka för att vandra, besöka vingårdar och allmänt vila upp mig. I tisdags under Spanienföreläsningen så pratade vi lite om Kanarieöarnas, och då framförallt Teneriffas vingårdar och vin.

Flera av Kanarieöarna är vulkanöar. Teneriffa är ögruppens största ö och här finns den "vilande" vulkanen Pica di Teide. Den är 3 718 meter över havet (Spaniens högsta berg) och på sluttningarna och vid foten av vulkanen finns många av öns vinodlingar. Senaste utbrottet var 1909 och den vulkaniska jordmånen på sluttningarna och vid foten ger en alldeles särskild terrior till vinerna, en stenig sälta, precis som på många andra vulkaniska öar såsom Sicilien, Santorini och Madeira. Många av vingårdarna ligger högre upp i sluttningarna, på höjder mellan 500 och 1000 meter, där det är svalare, vilket gör att vinerna ändå har bra syra.

Här odlas de gröna druvorna malvasia, marmajuelo, listan blanco (palomino) och pedro ximenez som är mer kända från Jerez. Blå druvor är bland annat listan negro och tintilla.

Suertes del Marqués är en bra producent som håller till i området Valle de la Orotava DO på norra delen av ön. Vingårdarna ligger på sluttningarna av vulkanen Pica di Teide och många av vinstockarna är riktigt gamla. De är också kända för att använda en speciell uppbindningsmetod, cordon trenzado, där man flätar och tvinnar rankorna, som gör att de växer väldigt långt och lågt utmed marken, men som också ger möjlighet att vrida undan hela rankan för att odla andra grödor under.

I går köpte jag 7 Fuentes, som finns i ordinare sortiment, för att ha senare i vår (läs efter 2 Betyget).

Bokrelease - Skörda storm

Min vinkompis Charlotte är helt grym. Hon har skrivit boken Skörda storm och idag var det bokrelease! Vilken grej! Det är en fiktiv roman baserad på "verkliga händelser" och jag har följt historien från början. Vi bjöds på god champagne och snittar och så fick vi ett ex av boken.

Releasefesten var på Bistro Casper på Dalagatan 44. Det var inte så stort utan perfekt för mingel. Det var knökat med folk och jag träffade en del vinkompisar. Så kul! Nu ska jag börja med boken.

Boktiteln refererar till bibelcitatet "Vind sår de, och storm skördar de" (Hos 8:7)

Vin av druvan mencia eller jaen

Vin gjort på druvan mencia eller jaen, som den kallas i Portugal, kan dels vara fylligt, mörkfruktigt vin med toner av grönt, blyerts, örter, dels ett ljust rödbärigt, slankt, svalt och sprittande friskt vin. Vinstilen eller karaktären kan skifta beroende på odlingsområde och vinmakning. Båda stilarna har dock hyfsade tanniner.

Häromkvällen testade vi vinet Guimaro från Ribeira Sacra i Galicen, som var mer mörkfruktigt och fylligt. Jag tog det inte som ett vin på mencia. Jag föredrar ju den friskare vinstilen.

Bilderna är från kvällen på Bar Nombre.

Gallerirunda

I kväll var det vernissage hos galleriklustret vid Hudiksvallsgatan. Jag mötte en kompis som jobbar på KS bara ett stenkast bort för lite kulturell inspiration.

Vi började hos Cecilia Hillström som visade Linda Hofvander, sedan gick vi vidare till galleri Andersson/Sandström som visade Emma Hartmanns drömska landskapsmålningar (ovan), dels olja på duk men även på koppar. Gillade också det stora formatet.

Galleri XXX visade bland annat Tony Cragg. Efter sommarutställningen på Djurgården så tycker jag att han syns överallt. En stor skulptur står vid Uppsala tågstation.

Det här verket, Dialogue with Light av Anne-Karin Furunes, var kul, med en teknik jag sällan ser, en helt svart duk och där motivet framträder genom olika stora perforeringar. Så coolt, större hål ger ljusare partier.

Galleri Nordenhake visade fotokonst av Michael Schmidt, Thomas Struth och Tobias Zielony, som var sådär intressant.

Vi avslutade rundan hos S.P.G som visade glaserad keramik av Susanne Larsson. Det är också en teknik jag sällan ser, men jag undrar om inte keramik är på väg tillbaka. Känns lite kitschigt bara.

Galleri Andréhn-Schiptjenko, med coola Marina (ni har väl sett henne i filmen Square) har visst flyttat till Artillerigatan.

Sen gick vi till Muskot och åt Indiskt/Bengalisk mat och jag tog en öl Bangla av typen underjäst=lager (jäser långsamt och vid låg temperatur ca 6–12^o C).

Konstkvällen var inte slut än för när vi sen gick ned till station Stockholm Odenplan, så såg vi den här fantastiskt fina ljusinstallationen som visar hjärtfrekvensen hos ett barn under en förlossning. Det berättade min kompis med input från KS.

Min egen vinhandel

Tänk att ha en egen vinhandel, en sådan man ofta ser och besöker nere på kontinenten, med flaskor staplade ända upp till taket. Flaskorna högre upp skulle vara dammiga av ålder. Det måste också finnas hyllor där man kan fronta etiketterna, så man kan dröja sig kvar länge för att bara titta. I min vinhandel skulle det dessutom alltid finnas bra litteratur och tidningar och en stor skön fåtölj där man kan försjunka i något. Sist men inte minst så måste det finnas ett stort bord som rymmer många, där man kan samlas för lite provsmakning med något litet att äta till. Här skulle det alltid vara fullt av folk och pågående samtal.

I dag var jag på SB i Kista, som är ett av få ställen där de frontar flaskorna på ett bättre sätt. Nu hörde jag att hyllorna ska bort för de stimulerar till köp. Så typiskt svenskt! Jag får drömma vidare om en egen vinhandel på kontinenten. Sortimentet kan nog sysselsätta mig länge.