Aida - kärlek och krig

Riktigt marsväder med slask och snöblandat regn på tvärsen. Jag har tröttnat på snöslask och vill ha vår nu! Hursom, idag hasade jag mig genom modden till operan efter jobbet. Vi skulle se Aida och hade lyckats få lyssnarplatser för 110:-. Nu visade det sig att vi såg riktigt bra. Vi hde platserna 1069, 1070 och jag undrar om inte 1069 är operans mest prisvärda plats med fri sikt mot scen.

Aida handlar om kärlek och krig och utspelar sig i Egypten. Handlingen och scenografin var modern och triumfscenen med triumfmarschen var såklart storslagen. Det blir alltid lite segt mot slutet men det är skönt att sitta och blunda lite också. Det är okej på operan.

I operaguiden på radio så talade de om Aida-föreställningar med levande djur i triumfscenen och jag har faktiskt sett en Aida med levande elefanter på scen. Det var sommaren 1989 på utomhusoperan i Verona. Nu är det tydligen förbjudet men jag minns att det var väldigt speciellt när levande elefanter marscherade in på scen. Kameler talade de också om, men de minns jag inget om.

Bâttonage

Bâttonage är en fransk vinterm som poppar upp lite då och då. Vad betyder det? Senast det kom på tal var nog vid provningen av alpviner.

Ibland lagras röda viner en tid tillsammans med jästfällningen, alltså de döda jästcellerna som fallit till botten. Rör man om då och då i jästfällningen får man en extra smörig effekt till vinet. Denna process kallas för batonnage och är vanlig i franska Bourgogne. Bâttonage ger en härlig smörkolakaraktär till vinet.

När jag gjorde en sökning i SB på smörkola och rödvin så fick jag denna träff. Inga bâttonageviner dessvärre.

Petroleum i rieslingvin

Hur kan ett rieslingvin smaka petroleum, mack, cykelverkstad? Det känns så otippat och var kommer dessa aromer ifrån egentligen? Jag gillar petroleumtoner i vin, vissa gör det inte. Jag minns ett fint rieslingvin som jag testade (innan bloggen) som hade tydliga toner av petroleum och vita blommer och som var så otroligt gott. Testa vinet Kung Fu Girl om du undrar över petroleum i riesling.

1978 fastslogs att 1,1,6-trimetyl-1,2-dihydronaftalen är den kemiska förening som ger riesling dess petroleumkaraktär. Man har sedan dess även fastslagit att 1,1,6-trimetyl-1,2-dihydronaftalen är en viktig aromkomponent även för andra viner men då oftast som en av huvudkomponenterna när det gäller oxidationskaraktär.

Den kemiska substansen 1,1,6-trimethyl-1,2-dihydronaftalen tillhör substansgruppen norisoprenoider. Den här typen av föreningar finns i frukt och bär och har således ingenting med jordmånen att göra. Ämnet finns alltså i själva rieslingdruvan från början och vars halt främst beror på mängden solljus. Ju längre druvorna får hänga kvar på sina stockar desto mer av substansen och desto större sannolikhet för att utveckla petroleumkaraktär. Mängden ökar också kraftigt med oxidation (flasklagring). Viner gjorda i varmare regioner (Kalifornien, Australien) får oftare en tydlig petroleumkaraktär, medan de gjorda i kallare regioner får en påtagligare limekaraktär, som med ålder drar åt lanolin (fett som finns i ull) och lite rostat. Moderna tyska rieslingviner gjorda på normalskördade druvor (alltså ej spätlese och auslese) har mindre petroleumkaraktär än de mer sent skördade vinerna.

I gruppen norisoprenoider finns även andra substanser som återfinns i olika frukter och som där bidrar med olika aromer. En av föreningarna, damascenone, anses exempelvis både ge bäraromer till rödviner och exempelvis kvittenarom till chenin blanc. [ref wiki]

En sökning på petroleum i SB ger dessa viner.

Phantom Thread

Ikväll var jag i väg på bio. Det är faktiskt en helt annan grej än att sitta hemma i tv-soffan. Vi såg Phantom Thread med Daniel Day-Lewis i huvudrollen, som han var Oscar nominerad för. Nu vet vi ju att Gary Oldman knep det priset för filmen Darkest Hour. Hur som helst så var Daniel Day-Lewis väldigt bra i Phantom Thread. Filmen levde nog inte riktigt upp till mina förväntningar, men den är absolut sevärd och med många härliga miljöer. Jag hade nog väntat mig ett mer raffinerat psykologiskt maktspel.

Hotell Granen

Hotell Granen ligger en bit upp i backen mot Fjällgården. Det kändes lite i benen att ta sig upp dit, men det var bara välbehövlig träning. Det var familjärt och inrett med mysig fjällkänsla. Här vid elden satt vi och värmde oss en morgon när ventilationen gått sönder i matsalen och det var svinkallt. Frukosten var jättegod med allt man önskar sig. Restaurangen besökte vi aldrig, men profilen verkade vara den rådande med "lokala råvaror". Vinlistan var komponerad av hiphopartisten och sommeliern Petter, som driver vinsajten vinos med Alf Tumble.

Här ligger Hotell Granen en bit upp i backen mot Fjällgården. Den fina bergbanan passerar precis utanför.

Aloo gobi

Vintern kom till Stockholm när vi var i Åre. Det var överaskande kallt och mycket snö även här. Vad passar bättre än varm och kryddstark mat så här års. Jag gjorde en stor gryta med Aloo gobi, den indiska blomkåls- och potatisgrytan. Jag gör en egen variant med kikärtor, ingefära och kryddor som garam masala, spiskummin och koriander. En del har i kummin eller kardemumma och fyller ut med morotslantar. Jag gillar grytor där det är fritt fram. Man kan ta vad man har. Naan bröd eller ris är gott till.

Kung Fu Girl, Washington State, har legat i mitt kylskåp sedan besöket hos Mr Voon och den tänkte jag skulle passa bra till. En riesling med lite restsötma, 12g/l. Frisk och fruktig och restsötman är påtaglig, klassiska riesling noter som päron, gröna äpplen, honung, lime, blommor (lite ananas kanske) och petroleum i både doft och smak. Gott och lättdrucket!

Bye bye Åre

Så kom sista skiddagen, som skulle bli den bästa. Det var kallt på morgonen, så vi klädde oss varmt, men temperaturen steg snabbt när solen började värma. Uppe på skutan var det bara någon minusgrad så dit ville vi. Vi tog gondolen eller "äggen" upp. Så vackert! Vi var lite sugna på att tolka efter skoter upp till toppstugan, men tyvärr hade vi inga kontanter, så det gick inte. "En annan gång", sa vi. Istället åkte vi ner mot Rödkullen.

De röda nedfarterna vid Rödkullen gillar vi och så finns värmestugan till hands om det blir för kallt. Gott med varmchoklad på termos men det är ännu härligare när man kan fika ute i en snödriva, i stället för att trängas i en värmestuga. Vi hade planerat lunch på 720 men där var det helt fullt så vi åkte ned till Broken i byn. Ett klassiskt burger ställe i Åre, men maten och shaken var väl sådär.

Vi avslutade med att gå tvärs över torget till Åre kafferosteri. "Lämna stressen och skidorna utanför", stod det på en skylt, så då gjorde vi det. Riktigt gott kaffe, rekommenteras!

Sedan tog vi bergbanan upp för sista åket. Kul att åka bergbanan en udda tid när den inte är fullsatt.

Bye bye Åre och tack för den här gången, eller vi säger, på återseende!