Kolla här!

En ny cykelpump. Eller nygammal, jag fick köpa den begagnad för 299:- på cykelaffären och för mig var det ett kap. Nu har jag perfekt tryck i däcken, som ger en känsla av att susa fram. Det är ju så segt att cykla med halvpumpade däck.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om pinot gris, men jag tycker att inlägget jag skrev i oktober förra året håller än. I morgon blir det pinot gris och gamay med en för mig ny föreläsare. Jag får se om det tillför något nytt. Rapport kommer.

Vårkänslor

Vilken härlig helg, äntligen riktiga vårkänslor. Igår lördag tog jag fram cykeln och cyklade sedan runt halva stan för att pumpa upp däcken. Det gick sådär kan jag säga. På Karlaplan har Stockholm stad en pumpstation, men jag tror inte den passar min ventil. En förståsigpåare stod bredvid och vojade sig och påstod att jag inte hade rätta vinkeln, men jag testade med all säkerhet alla vinklar och det funkade inte. Det var i allafall underbart att cykla trots minimalt med luft i däcken och jag hoppas kunna fortsätta cykla nu framöver. I veckan ska det bli 20 grader och sol.

Idag gjorde jag kyckling ajvar med fetaost och basilika. Nästa gång måste jag testa den starkare varianten för det här blev ganska mesigt.

Druvan grenache noir

Jag har tidigare skrivit om Rhône och druvan grenache . Kolla här och här.

Grenache ger väldigt goda viner. Jag påmindes om det häromkvällen hos Andrea. Grenache förekommer främst i blends där syrah och mourverdre är de främsta medspelarna, i allafall i Rhône. Vinerna blir ganska ljusa i färgen, bra syra, okej men inte så skarpa tanniner, rund munkänsla, rödbärig frukt med jordgubbar, hallon, skogshallon, körsbär, örter och kryddor, peppar samt fattoner som lakrits, kaffe, läder. Druvan har hög sockerhalt som ger viner med hög alkoholhalt. Alkoholen kan känns på slutet.

Druvan heter grenache noir = garnacha tinta (i Spanien), men kallas grenache och garnacha och den kommer ursprungligen från Spanien. Den ger stora skördar och mognar sent. Den gillar värme och behöver en het lång solig sommar för att mogna. Den odlas även i Kalifornien och Australien.

Den gröna druvan heter grenache blanc.

Producenten E Guigal

Jag har inte skrivit så mycket om producenter än på bloggen, men det kanske är dags att börja med det nu. Jag skrev något tidigare om att det nog är lättare att lära sig vinområden om man kan koppla dem till producenter.

E Guigal är en storproducent i Rhône och som jag tycker håller hög kvalité genom hela sin portfölj. Guigal producerar vin från de flesta av Rhônes appellationer, både norra och södra Rhône samt både rött och vitt vin. Allra mest är Guigal förknippat med Côte-Rôtie, Här producerar de världens främsta viner på druvan syrah. I Côte-Rôtie är det tillåtet att blanda in upp till 20% av druvan viognier (oftast mindre) i syrahvinerna. Viognier ger vinet elegans, komplexitet och konstigt nog en djupare och mörkare färg.

E Guigal producerar också tre vingårdsbetecknade viner som alla är mycket exklusiva, La Mouline, La Landonne, La Turque som går under benämningen La, La, La vin.

E Guigal producerar viner i olika prisklasser. De här ger en sökning på SB.

Så skönt med en hemmakväll.

Vinkväll hos Andrea

Två vinkvällar i rad, så kul! Andrea, Emma och jag träffades ikväll igen och så kom Charlotte också. Louise och Eva hade förhinder. Vi skulle gissa på en huvuddruva och en region bland fem röda viner Alla vinerna var ganska ljusa och transparenta och hade ganska lika uttryck, bäriga, försiktigt fatade, bra syra och ganska snälla tanniner. Det rätta svaret, grenache från södra Rhône kom vi faktiskt fram till! Det här var vinerna.

2016, Mas Louise, Côte du Rhône, Rhonedalen, Frankrike, lätt, rödbärig, fruktig, kryddig, örtig doft och smak, blåbär, skogshallon, bra syra och inte så mycket tannin. Lättdrucken. 50% grenache, 50% syrah.

2016, Vacqueyras, [va'ke'ras] Vieilles Vignes, Côte du Rhône, Rhonedalen, Frankrike, oops, ooops, notera här de gamla vinstockarna (100 år) som jag nyss skrev om, annars ljust blålila, hallon, björnbär, blåbär, plommon, viol, lagerblad, lakrits, svartpeppar, mjuka tanniner, bra syra. Örter, mörka bär, kryddor, hetta och bra längd! 70% grenache, 30% syrah. Fick hem slatten så jag kan följa upp ikväll igen. Det är det man lär sig på.

2013, Chateauneuf-du-Pape, Côte du Rhône, Frankrike, ganska anonym doft först, rund mjuk munkänsla, hyfsade tanniner, eldigt, animaliskt, bärigt, kryddigt, gott! Min favorit tillsammans med femman.80% grenache, 10% syrah, 5% mourvedre, 5% övriga (13 tillåtna druvsorter i CHdP). Kvällens dyraste vin 339:-.

2015, Domaine du Pesquier, Gigondas [ji'gon'dass], Côte du Rhône, lakrits och alkohol var mina första anteckningar, björnbär, skogshallon, lakrits, kryddpeppar, mjuk munkänsla, men ok tanniner, bra syra, klassiskt GSM vin av 75% grenache, 20% syrah, 5% mourvedre. Drack det här vinet förra påsken, minns ni? Då skrev jag att det inte kändes alkoholigt trots 14.5%, men nu tyckte jag att det var bra eldigt.

2016, Montirius, Vacqueyras, Côte du Rhône, mörkast, mest nyanserat, stramt, bra sturktur, bra balans, kryddigt, björnbär, lagerblad, hallon, vitpeppar, lavendel, lakritsrot, OBS ingen ek utan cementtankar, 70% grenache, 30% syrah. OBS cementtankar plus avstjälkning innebär ingen förstärkt tanninstruktur, 14%, mjuk munkänsla men ändå ok tanniner.

Sémillon & merlot

Ikväll föreläste Tomas om druvorna sémillon och merlot. Jag har inte haft Tomas tidigare som föreläsare, men jag vet att han föreläser på två- och trebetyget och han var verkligen duktig. Han hade en del egna roliga beskrivningar och som alltid så krävs det ju ganska mycket för att våga sig utanför det vedertagna. Att lära sig om vin handlar mycket om att hitta sina egna referenser. Jag gillade dessutom hans helt osnobbiga stil.

Först var det en dragning om druvorna, var de odlas, jordmån mm sedan testade vi först fem vita och sedan fyra röda.

Sémillon:

2016, Margan, Hunter Valley, New South Wales, Australien, ljusgul, lätt, friskt, äpple, citron, väldigt bra syra, kanske lite rök och lite vax som ger en hint till semillon, 11.5%, svalt, tidig skörd för att undvika "batterisyra-syndromet", unga semillon kan vara väl syrliga, ingen ek, 99:-.

2014, Tim Adams, Clare Valley, South Australia, Ausralien, många tyckte att det liknade en ekad chardonnay, jag tyckte att jag hittade lite krusbär så jag tänkte mer sauvignon blanc, gul, fylligare. tydlig fat, ok syra, lite gräs, örtig (kanske mina krusbär), 189:-.

2016, Château Bichon Cassignols, Graves, Bordeaux, Frankrike, blend med 35% sauvignon blanc, tydliga krusbär, frisk syra, lite fat men kändes knappt, absolut oljig, kanske lite anis? 124:-.

2005, Les Plentiers du Haut-Brion, finns inte på SB eller BS utan kom från Tomas viknkällare, mer gul färg och instängd doft, oxiderad ton med smak av bokna äpplen, mandel, hasselnötter, sherry, den oxiderade tonen kommer antingen från vinmakningen eller som en utvecklingston, i detta fall som en utvecklingston, inte lika skarp ton som sherry, vinet hade passerat sin topp enl Tomas, jag tyckte att det var gott efter lite luftning, 650:-.

2011, Castelnau de Suduiraut, Sauternes, Frankrike, söt doft och smak 146g/l (Sauternes ligger mellan 120-150g/l), aprikos, mandelmassa, saffran, apelsinskal, fet, vaxig stil, simmigt, GOTT, gärna till grönmögelost eller fois gras, eller till en bakad aprikoskaka. Chateau Suduiraut är snäppet bättre och helt sjukt gott. Minns att vi drack det vid Bordeauxprovningen.

Merlot:

2013, Ronan de Clinet, ljusröd, ganska transparent, lätt, rödfruktig, jordgubb, påtaglig syra, ok tannin, kort eftersmak. Kommer från fin producent i Pommerol, Chateau Clinet, men är gjort på inköpta druvor, svalodlat. 126:-.

2014, D'Alamel, Chile, mörk frukt, bärig, örtig, bra syra, mörka körsbär, röda vinbär, viss blommighet och alkohol som tyder på ett varmare klimat, alltså nya världen, 101:-.

2014, Starmont, North Coast, Sonoma County, Kalifornien, USA runt, fylligt, sötfruktigt, jordgubb, svartvinbär, plommon, vanilj, lakrits, ok syra, ok tanniner. Gott. Min favorit! 285:-

2010, Chateau Barde-Haut, Saint-Emillon, Bordeaux, Frankrike, kompakt rödsvart, stramt, bra struktur, mycket tanniner, fat, mörk kokt frukt, lakrits (salmiak), kryddiga toner, ceder. Tanninerna tar över så lite mer lagring borde göra susen. 2010 är en fin årgång i Bordeaux för röda viner. Ca 350:-, från Tomas vinkällare. Den här skulle säkert bli superfin om den lagrats lite till.

Kul kväll, men lite trist att den sammanföll med bokklubben. Det är alltid synd när roliga saker krockar.

Druvan merlot

Minns ni filmen Sideways från 2004? När två vänner åker på en road trip i Kalifornien, dricker vin och dissar druvan merlot, ja, det händer en hel del annat också. Tydligen sjönk försäljningen av merlotviner som en sten efter filmens premiär.

Jag har alltid gillat merlot, dess fylliga (ibland mer fruktiga) viner med mjuka tanniner och med smak av bär/frukt som blåbär, röda körsbär, boysenbär, björnbär och plommon. Gröna/vegetabiliska toner som paprika, humus, fänkål, oliver, läder, rabarber, svamp och tobak. Ibland örtiga hintar som lagerblad, svart och grönt te, timjan, salvia, eukalyptus, mynta, rosmarin, oregano och tall. Om vinet är fatlagrat så finns kanske choklad, kola, lakrits, kokos, dill, kaffebönor, rök, valnöt, melass och vanilj.

Merlot är en populär druva, den mognar tidigt och ger stora skördar. Druvan odlas i hela världen men den förknippas främst med Bordeaux och då framförallt den högra stranden med Pomerol och Saint-Emillon i spetsen. Här produceras några av världens mest prestigefyllda viner av just druvan merlot.

I morgon står bordeauxdruvorna semillon och merlot på schemat.