KKH på Konstakademien

Idag åt jag lunch på Konstakademien och passade samtidigt på att se KKHs slututställning. Alltid lagom i omfång och alltid kul grejer. Miljö, identitet och demokrati var frågor som behandlades.

Vad sägs om den här portabla gröna lungan? Eller vad är det för något?

Nytt och gammalt konstverk tillsammans med mig.

Jag gillar verkligen den här miljön.

Lunchen var god, vegetarisk gryta med rotfrukter, bröd och vatten för 95:-. Kaféet kan vara lite stimmigt men idag var det lugnt och skönt.

Alkoholhalt i vin

Vinet Nero di Lupo innehöll bara 11% alkohol och det är ovanligt lågt för ett rött vin. Den genomsnittliga alkoholhalten för rött vin på Systembolaget är 13.54%. Jag tycker att det precis runt 13.5-14% som alkoholen märks i ett vin genom alkohol i eftersmaken eller som alkoholvärme och det är inget jag brukar gilla. Blir alkoholen för tydlig tycker jag att vinet känns obalanserat.

Ett vin med 11% alkohol motvarar drygt 20 cl 40% sprit enligt formeln:
0.11 x 75/ 0.4 = 20.625 cl
20 cl sprit motsvarar 5 st nubbar à 4 cl. En bag-in-box med 13.5% alkohol innehåller mer än en liter sprit. Oooops!

Man kan söka på alkoholhalt hos SB och för röda viner är det främst druvorna pinot noir, gamay, corvina, tempranillo (Rioja), zweigelt och faktiskt också några prestige Bordeaux som ligger kring 12-12.5% alkohol.

Druvan Nero d'Avola

Vinet Nero di Lupo COS av druvan nero d'Avola var väldigt odruvtypiskt kan jag konstatera. Det var ganska ljust i färgen, lätt, friskt med mycket bra syra, modesta tanniner. låg alkoholhalt och med smak av körsbär, tranbär, bär och lakrits. Väldigt pinot noir likt (burgundiskt) med andra ord.

Nero d'avola (på Sicilien kallas den calabrese) ger oftare mörka (kompakt svartblåröda ibland bläckiga), fylliga och sträva viner med hyfsat hög syra och hög alkohol med smak av plommon, russin och choklad och som ofta vinner på lagring.

Nero d'Avola är den mest odlade druvsorten på Sicilien, druvan är till och med döpt efter staden Avola. Det är en druva som vill ha det varmt och vinrankorna hålls låga för att dra nytta av reflekterande hetta från marken.

2016 Nero di Lupo Cos

Nu är jag tillbaka på Sicilien för jag har just korkat upp kultvinet 2016 Nero di Lupo Cos. Det är ett vin från vinmakare Giusto Occhipinti på vingården COS i regionen Vittoria på sydöstra Sicilien och gjort av 100% nero d'avola. Giusto Occhipinti är farbror till Arianna som jag skrev om här och det här vinet är precis som Ariannas så friskt, slankt, rent, fräscht och lättklunkat med bara 11% alkohol. Det är en otroligt bra syra men knappt några tanniner. I smaken finns körsbär, tranbär, lakrits och en massa mineral, dock helt utan fat. Jag fick tips om att dricka det lite svalt. Nero di Lupo betyder "Den svarta vargen", men kompakt svart var det inte utan mer transparent rödsvart. Det här vinet är klassat som Terre Siciliane (IGP), alltså inte ett DOCG Cerasuolo di Vittoria [tjärrasuålå di vittåria] för då krävs en blend med frappato (minst 30%). I morgon ska jag göra levergryta att äta till.

Château d'Esclans

Château d´Esclans anses nog vara en av världens bästa rosévinsproducenter. Vingårdarna ligger på en höjd norr om St Tropez, i Provence i Frankrike, i den berömda dalen La Vallée des Esclans.

Det var vinmakaren från Bordeaux, Sacha Lichine, som köpte gården 2006 med ambitionen att göra världens bästa rosévin. De har flera fina rosér i sin portfölj, som Whispiring Angel, Rock Angel, Les Clans, Garrus. Prestigerosén Garrus går på en tusenlapp och då betalar man nog mer för just prestige och renommé än själva vinet i sig. Förra sommaren kom Whispiring Angel bland de små partierna. Jag ska hålla utkik i år igen.

Ungefär så här ser egendomen ut, med cypresser, lavendelbäddar och ett stort hus med fönsterluckor.

2017 Aphros Loureiro

De flesta vinho verde-viner är druvblandningar av alvarinho, loureiro, arinto och trajadura. De mest välrenommerade varietalvinerna (endruve) görs i Monção/Melgaço av alvarinho. Det är inte så ofta jag ser varietalviner av loureiro, men sedan i början av året så finns 2017 Aphros Loureiro i SBs fasta sortiment. Jag måste köpa och testa för jag tror att det liknar Adega Ponte de Lima med gula päron, melon, apelsin och kryddor/örter. Det kommer också från Lima. Loureiro är den mest odlade druvan i hela Vinho Verde DOC (=Minho), men det verkar vara i Lima den görs bäst.

Vinho verde-vinerna är riktigt bra sommarviner. De är lätta, friska, fruktiga, ofta inte så hög alkoholhalt samt lite kolsyrade.

Druvan loureiro

Till slut fick jag upp korken till vinho verde vinet som jag och syrran skulle dricka i helgen. Vinet kommer från delområdet Lima i vinregionen Minho och är gjort av druvan loureiro. På samma sätt som vinho verde från delområdet Monção/Melgaço av druvan alvarinho, så var det här lite fylligt, ganska gult i färgen, fruktigt, mycket bra syra och med lite kolsyra. Kolsyran kommer traditionellt från den malolaktiska jäsningen, där äppelsyran omvandlas till mjölksyra. Numera tillsätts oftast kolsyran till det färdiga vinet

Loureiro är en av de klassiska vinho verde-druvorna. Den odlas också i Spanien, i närliggande Galicien, men då under namnet loureira eller marquez. Typiska smaker och aromer är gröna äpplen, acaciablommor och apelsin. Ordet loureiro betyder lagerblad och jag tycker att det finns en tydlig kryddighet på slutet.