Aguéli på Thielska galleriet

I kväll kom vi äntligen iväg till Thielska galleriet för utställningen om Ivan Aguéli och dessutom för en presentation av Viveca Wessel.

Missa inte porten i muren och skulpturparken, med gratis inträde. Här finns fina skulpturer av Sergel, Rhodin och Vigeland.

Den här av Sergel.

Rhodin.

Mor och barn av Vigeland. Så vacker om jag jämför med många skulpturer i Vigelandsparken.

Sen gick vi in!

Vi var ju trots allt här för Ivan Aguéli utställningen. Vad är det egentligen som fängslar så med Aguéli? Han är en av mina favoritkonstnärer sedan någon gång i tonåren, när vi stannade till i Sala på väg till landet i Bergslagen och spontanbesökte en liten utställning där. Det är nog det storslagna i det lilla formatet, kompositionen, färgerna och tekniken med färgfält. Sen är det hans fascinerande person och livsöde som det inte går att bortse från. Det är landskapen jag gillar. Porträtten är väl sådär. Aguéli målade bara 10 år av sitt liv så hans produktion är liten. 50 verk visas nu på Thielska.

Jag drar lite efter andan när jag ser den här målningen, På klippan av Anders Zorn, i den ordinarie samlingen. Den är mig väldigt kär för Pelles kopia är jag uppvuxen med. Jag tror att den hänger hos Mamma och Pappa. Jag måste kolla på bjudningen i jul.

Så här såg det ut när vi väntade på bussen hem, som en målning av Eugen Jansson, som en av dem vi nyss såg.

Drycker Julbord

Jag valde som sagt att dricka vitt vin till julbordet och blev då serverad Bestheims pinot gris. Lite trist val kanske men samtidigt bra, eftersom det är ett vin som kan dyka upp på 2 betyget. Bestheims pinot gris är gul i färgen, viskös, fyllig, lite fet, kryddig, druvig, inte så mycket syra, inte blommig utan gulfruktig.

Jag velade mellan pinot gris och en ljus lager och då hade jag fått en Grebbestad, Eko lager. Ölen hade definitivt passat bättre till sillen.

Julbord på Lux

I kväll åt jag julbord på Lux, som är utnämnt till ett av Stockholms fem bästa av Svd. Vi hade en tidig sittning och började redan vid 17.

Jag åt mest av sillen, laxen, strömmingen, osten och det hårda kumminbrödet. Det var gott, men inga direkta överaskningar.

Jag velade lite men bestämde mig för att dricka vitt vin till, pinot gris, men kanske lite trist med Bestheim. Den funkade bra till laxen men inte till sillen.

Vissa mindre varma rätter serverade de vid bordet som Jansson och som det här ugnsbakade ägget. Sånt gillar jag.

Dessertbordet bestod av ett urval desserter. Jag satsade på ostkakan med rårörda hallon med grädde. Så himla gott. Måste göra ostkaka hemma snart.

Vad är kvitten?

Kvitten är ett träd och en frukt, som trivs vid Medelhavet. Trädet kan bli upp till sex-sju meter högt och kvittenfrukten ser ut som ett stort äpple/päron. Frukten doftar ljuvligt är fast och hård i köttet, den går därför inte att äta rå utan behöver tillagas. Ofta gör man marmelad eller gelé av den. Ordet marmelad kommer antagligen från det portugisiska namnet på kvitten - marmelo.

Kvitten har en längre historia som kulturväxt än som bruksväxt. Under Antiken användes kvitten i olika rituella sammanhang. Först senare började man tillreda frukten.

Kvitten förekommer som smakreferens för vita viner kanske framförallt av druvan chenin blanc, så hur smakar kvitten? Jag får återkomma om det.

Det goda vinet från Strekov 1075 som vi drack i helgen har också kvitten som smakreferens.

Adventsfirande hos mig

Första advent är min dopdag. De senaste åren har vi därför firat med kyrkobesök och sedan sopplunch och glögg hos mig. I dag var kyrkobesöket lite extra spännande. Stefan Löfven satt nämligen i bänken framför och bredvid mig satt säpokillen, men annars var det som vanligt med tända ljus och de klassiska adventspsalmerna som Bered en väg, Hosianna och Dotter sion. Det blir alltid så stämningsfullt.

Sen gick vi hem till mig för varm soppa, kallt vitt vin och små chevre chaud. Vi avslutade med glögg, lussebullar och mina pepparkakor. Dopljuset tände vi såklart.

Till soppan drack vi 2015 Strekov 1075 Rizling-Veltlín, ett orangevin från Slovakien med tydlig orange färg och doft/smak av vinteräpplen/bokna äpplen. Pappa tyckte att det var jättegott och det är det. Fylligt, mineral, vinteräpplen, hjortron, persika, kvitten och mycket sälta.

Jag brukar alltid köpa Blossa starkvinsglögg, för jag tycker att det är den mest klassiska av alla glöggar, men den är verkligen söt med 200g/l och faktiskt lite för mycket alkoholsmak, 15%. Blossa vinglögg har 10% alkohol och 189g/l restsocker.

Fest i Djursholm

I kväll var jag på fest i Djursholm. Det är så mysigt att ta Roslagsbanan ut och promenera mellan de upplysta villorna. Vi drack champagne Grand Cru och åt snittar och jag träffade många som jag inte sett på länge. En sån kul kväll!

I morgon blir det adventsfirande.

Dessert & vinträff

Jag vet inte riktigt hur vi resonerade när vi bestämde en dessert och vinträff idag. Kanske för att få lite tips inför adventshelger och julen. Det blev nog lite stressigt för alla, men jag hade i alla fall svängt ihop en chokladmousse som jag tog med.

Vi testade fem sötingar till alla våra desserter, nämligen dessa:

Om jag är ärlig så var det här ett urtrist urval av söta viner. Varför tre av druvan muscat/moscatello? Och varför en limoncello? Rosé portvin var väl i och för sig lite intressant. Desserterna gick inte heller så bra i hop med de här sötingarna. Tänk vad mycket fina söta viner det finns, som Tokaji, Sauternes, VDN, Marsala, Moscato d'Asti, Recioto, Riesling Beerenauslese etc.