Sjostakovitj 7:a

Ikväll var det Sjostakovitj 7:a, den väldiga Leningradsymfonin som skildrar belägringen av staden (1941-44), på Berwaldhallen, under ledning av den unge finske stjärndirigenten Klaus Mäkelä. Det var verkligen så storslaget och ovationerna efteråt ville aldrig ta slut. Det var helt utsålt (och utsålt i morgon också).

Jag älskar dessa ljusa vårkvällar. Himlen var fortfarande alldeles ljus när jag cyklade hem vid halv tio. Nu är fontänen vid Karlaplan igång och det är också ett vårtecken.

Innan konserten så var vi som vanligt på Cassi och jag åt som vanligt entrecote med pommes och bea och den här gången drack vi vin från Les Oliviers.

SP68

Jag sitter och smuttar på SP68 och drömmer mig tillbaka till Sicilien. Det här vinet är verkligen farligt lättdrucket och så gott.

Arianna Occhipinti har sin vingård i närheten av Vittoria på södra Sicilien och SP68 är vägen som går genom vingården. Arianna arbetar ekologiskt/ biodynamiskt utan certifiering. Här är jordmånen mager och kalkrik (obs, inte vulkanisk), manuell skörd, vinifieringen är enkel, ingenting tillsätts och ingenting tas bort, avstjälkning och maceration samt jäsning utan tillsättning av jäst. Efter pressning lagras vinet 6 månader på ståltank. Vinet buteljeras utan klarning eller filtrering med en mycket liten tillsats svavel och ligger sedan en månad innan försäljning. [text Naturvinsguiden]

Jag har aldrig tidigare upplevt ett vin så rent, nästan vibrerande och druvjosigt som det här - sjukt gott!

2017 Occhipinti SP68

I går kväll så gjorde jag lammgryta och idag efter träningen korkade jag upp ett riktigt kultvin från Sicilen, nämligen 2017 Occhipinti SP68 till lunchen. Det här skulle jag ju haft på provningen i stället för mediokra Belsito.

2017 Occhipinti SP68 kändes verkligen så rent och fint som tänkas kan. Nästan lite spritsigt med lätt kropp, bra syra, röd frukt och mycket mineral. Inte heller alkohol tungt utan bara lättklunkat. 70% frappato och 30% nero d'avola (uttalas nero DAH våla).

Från "cheesy to chic"

Jag minns i mitten av 1990-talet då jag och min dåvarande pojkvän skulle ordna en vårbuffé i slutet av maj. Vi blev tipsade om att bjuda på rosévin, som passar till just sallader och lättare mat. Vi gjorde slag i saken och bjöd på rosé, men blev bemötta av hånskratt och förlöjligande kommentarer. DÅ ansågs rosévin både tantigt och otrendigt.

Sedan mitten av 2000-talet är rosé en uppåtgående trend och har alltmer etablerats som ett substitut för champagne för en lite lyxigare känsla. Så vad hände egentligen när rosé gick från "cheesy to chic"? Det är svårt att exakt säga hur en trend etableras men det var tydligen i USA som det tog fart. Det var runt stränderna i Hamptons, Nuntucket och Miami som många började dricka rosé, efter att tidigare ha druckit det på Rivieran och Provence. Samtidigt höjdes ambitionen bland producenterna i Provence att tillverka bättre roséviner. Intressena gick hand i hand och kanske var det ett vin som gav trenden en extra skjuts, nämligen det som en del anser vara världens bästa rosé.

Tider för rosévin

Nu är det snart tider för rosévin. I dag släppte SB nya små partier med sju roséviner. Två av dem är riktiga rosévinsklassiker av bra kvalité från Provence, gjorda av druvorna cinsault och grenache, nämligen dessa:

2018 By.Ott

2018 Studio by Miraval

Nu bar jag istället hem det här vinet som jag blev nyfiken på. Jag brukar gilla de lite kraftigare rosérna. Den här är mer fruktig än bärig och är lite fylligare än många andra. Gjord av 100% pinot noir från Savoie.

2018 Savoie

Colomba di Pasqua

Min syster frågade mig i går kväll om jag inte åt några goda desserter eller bakverk på Sicilien. Såklart bjöds jag på Colomba di Pasqua till påskdagens frukost samt små hönor i marsipan. En Colomba är påskens motsvarighet till julens Panettone. Jag missade att ta en bild men en Colomba har formen av en duva.

Marsipanfrukter, frutta di martorana, är annars typiskt sicilianskt. De är som små konstverk och mycket välgjorda. De finns i alla konditorier.

Jag testade även en cannolo (plural cannoli) som är ett mycket typiskt sicilianskt bakverk. De finns precis överallt. De består av ett rör av friterad deg som fylls med smaksatt och sötad ricotta. Den var lite väl slibbig och den här typen av bakverk är bara så svårätna. Hur gör man för att inte kladda?

Quattro canti

Jag längtar tillbaka till Sicilien, till värmen, solen, gatulivet och maten. Det var så härligt.

Den här gatukorsningen, Quattro canti som den kallas, utgör centrum av Palermo. Här möts de två stora huvudgatorna Via Maqueda och Corso Vittorio Emanuele. De fyra hörnbyggnaderna har konkava fasader som gör att det bildas som en liten piazza. Jag passerade här redan första kvällen när jag kom från flygbussen och sen flera gånger varje dag. Jag bodde bara runt hörnan.