Buss 639 mot Öregrund

Idag kliver jag på bussen mot Roslagen, för ett besök hos min syster. Svensk sommar är ändå bäst, om vädret bjuder till bör man kanske tillägga. Just nu strålar solen från klarblå himmel! Det här är vad jag tar med mig:

• En årgångschampagne, till hennes vinkällare, från toppenåret 2008. 2008 Nicolas Feuillatte Millésimé Blanc de Blancs

• Fröknäcke med havssalt.
• Supergoda chokladkakor, gjorda på svarta bönor, chiafrön, honung, kokosfett, kakao, mörk choklad, tranbär, lite kajennpeppar och havssalt.
  
  
• 

Naturkorkens hemvist

Portugal är det land i världen som producerar mest kork. Kork är ett material som består av korkekens bark. Korkeken växer i Portugal, men den finns även i Spanien, Italien och i nordvästra Afrika. Att den finns i Spanien har vi väl alla lärt oss av Tjuren Ferdinand. Det är ju till tjurfäkningen i Madrid han blir skickad, stackarn.

Materialet kork har använts länge för att försluta flaskor. Det var romarna som började använda kork och harts för att försluta vinflaskor. För att skilja korkeks-kork från andra proppar av t ex plast, så talar man om naturkork. På senare tid har naturrkorken börjar få alltmer konkurrens av skruvkapsylen som Nya Zeeland har gått i bräschen för sedan början av 2000-talet.

Uppladdning: Portugal

Nej, det här går inte! Nu måste jag fokusera på Portugal. Resan närmar sig och allt är fortfarande väldigt öppet. Jag borde åtminstone boka boende men annars vill jag att det ska vara ganska öppet. Att ha semester och passa ett minutschema är ingen vila. Det är skönare att ta dagen som den kommer och jag har faktiskt kommit fram till att vissa saker är lättare och billigare att ordna på plats, andra saker som vissa muséer och restauranger är bäst att boka i god tid hemifrån.

Min plan är iallafall; enkel packning, enkelt boende, Lissabon med dagsturer till "rivieran", dvs Estoril, Cascais, Sintra, sedan upp till Porto. Snabbtåget tar bara drygt två timmar. Väl i Porto så hoppas jag kunna åka båt på Douro och vara med på ett organiserat besök till någon känd vinproducent/vingård, som Niepoort (kommer på besök till Stosckholm i november). Drömmen vore ju också att åka upp i Minho och dricka krispiga vita viner. Jag får se vad tiden räcker till.

Spanska druvor: mencia och bobal

Jag lovade att skriva lite mer om vinerna jag visade tidigare. Vi kollar på dessa två viner från Spanien och druvorna bakom:

Lalama från DO Ribeira Sacra i Galicien, är gjord av druvan mencia.

Las Canadas från DO Manchuela i Castilla-La Mancha, är gjord av druvan bobal.

Här ligger:

1. DO Ribeira Sacra (Galicien)
2. DO Manchuela (Castilla-la Mancha)

Den blå druvan mencia odlas främst i nordvästra Spanien, Galicien, i bland annat Bierzo, Ribeira Sacra och Rias Baixas (jorden här är rik på skiffer, som ger en stenig mineralitet till vinerna). Mencia härstammar troligen från Bierzo. Druvklasen och druvorna är medelstora, druvorna ellipsformade, skalet tjockt, druvjuicen ofärgad och smaken neutral. Druvan genererar fruktiga viner med mycket färg och hög syra. Den är sötaktig och aromatisk, med relativt hög alkoholhalt och växer bäst i områden med atlantklimat. De röda vinerna är oftast lagringsviner som mår bra av ett par år på ekfat. Rosévinerna blir aromatiska, fruktiga, livliga och milda med bra syra. Karaktären på vinerna kan gå från fyllig, mullig och fullmatad med mörka bär, blyerts och örter till sval, sprittande frisk, rödbärdig och slank. Tidigare trodde man att mencia var identisk med cabernet franc men nu har det visat sig att det inte är så. Vinerna har smak av körsbär, blåbär, örter, peppar, chark/läder (animala toner), mörk choklad, lakrits, blommor, citrus och mineral, ofta strama tanniner och tydlig friskhet.

Den blå druvan bobal har sitt ursprung i regionen Castilla-La Mancha, i Valencia, i centrala Spanien. I regionen Manchuela har den fått ett lyft under senare år. Ursprungligen användes bobal som en bulkdruva då den är tålig mot sjukdomar och tuffa väderväxlingar, framför allt torka. Den ger bra avkastning, rejält med mörkblå färg och aromer av peppar, viol och lakrits, bra syra och tanniner, som är tydliga men inte extrema.

Kalas i Djursholm

Jag har nog aldrig sett Östra station så tom. Nu är det uppenbarligen semestertider. Jag tog den trivsamma Roslagsbanan hit!

Sedan en kort promenad genom grönska och fina villor.

Först skålade vi i Aperol Spritz och hängde ute i trädgården, sedan blev det tårta och kaffe inomhus och efter ytterligare häng och en massa prat så blev det grillmiddag med rosé från Spanien.

Las Canadas är ett rosévin från DO (Denominación de Origen) Manchuela i Spanien gjort av druvan bobal. Lite mer om druva och region kommer under dagen...

Nytt ur små partierna 7 juli

I fredags släppte SB nya små partier. Jag hade framför allt bespetsat mig på Peter Wetzers Kekfrankos. Jag stressade från jobbet lite efter lunch, men den var redan slutsåld. Jag ska göra ett nytt försök på fredag med leverantören. Jag planerar nämligen en provning med ungerska viner. Det som jag däremot slog till på var följande:

En lite ovanlig "vit" Paolo Scavino från Langhe. Gjord av druvorna chardonnay, savignon blanc och viognier. Torr, tydlig smak av mineralitet, citrus och örter. Ska bli kul att testa!

Strekov 1075 är kultproducenten från Slovakien. FinareVinare besökte honom 2013 och har skrivit om det här! Ett orangevin gjort på (60% rízling vlasský och 40% veltlínske zelené) alltså 60% welschriesling (odlas på balkan och i centraleuropa men är inte samma som "vanliga" riesling) och 40% gruner veltliner. Kryddigt, gula äpplen, citrusskal, torkade örter och maccadamianötter. Spännande - jag gillade ju Paraschos Kai från Friulien!

Parkteatern

Jag måste slå ett slag för Parkteatern! Fullt med förväntansfulla människor, den gyllene kvällssolen som en naturlig spotlight mot scenen, måsar som svävar ovanför och så Sissela Kyle som inleder kvällen med ett brandtal om Parkteaterns förträfflighet. Vi kan inte annat än hålla med.

Kvällens föreställning, Stockholm! Staden som växer, var en musikalisk kavalkad om Stockholm med Mattias Enn och Ayla Kabaca. Späckat med "hits" genom tiderna av bland annat Karl Gerhard, Ernst Rolf, Hasse Ekman, Stig Olin, Hasse & Tage och Povel Ramel och finurligt invävda i en berättelse om Stockholms utveckling. Nog bland det bästa jag sett av Parkteatern.