Jag läser en essä av Olivia Laing, om konst, ensamhet och överlevnad. Det är allt för sällan jag läser essäer, men blandningen av personliga reflektioner, konsthistoria, konstkritik och om att överleva i staden New York talar verkligen till mig. Jag ska läsa mer av Olivia Laing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar