En riktig bolognese

Hur gör man bästa köttfärssåsen? Det är vad alla pratar om nu. Köttfärssås är sportlovsmat, men kanske också på grund av boken Köttfärssås. Idag testade jag att göra en riktig bolognese, klassikern från Bologna, med en bas av soffritto, pancetta, nötfärs, lite vitt vin, tomatpuré och lite skvättar mjölk så att det inte kokar torrt. Ingen vitlök och ingen tomatkross. Den fick puttra på spisen hela dagen medan jag gjorde ärenden på stan och visst smaken blev väldigt mild och fin till slut. En sak till - en riktig bolognese äter man med tagliatelle, helst färsk och gjord på fint vetemjöl, inte durumvete.

Vårsalongen -22

Vårsalongen är alltid rolig! Det är en härlig mix av verk som förmedlar sådan kreativitet. Jag blir alltid väldigt inspirerad. I höst ska jag banne mig lämna in något. Vi har pratat om det i alldeles för många år nu. 

Den nya människan, fotokollage på papper ovan.

Beach av Jennifer Myerscough. Tänker såklart på "The beach" på Koh Phi Phi.

Måleriet är det som inspirerar mig mest, som Tomas Herngrens lite yviga triptyk Poesin.

Intarsia! Imponerande.

Caroline Färnström visar monumentala målningar i litet format (15x15 cm). De påminner om Aguéli. Även motiven. Another place.

Vintersöndag

Gick upp tidigt i söndags och for upp till min syster. I Roslagen är det fortfarande vinter med snö och is. Vi gick långpromenad i skogen och hade med oss termos och apelsinklyftor, sedan gick vi hem och lagade köttgryta och drack Barolo. Vi såg också den mycket omtalade och stjärnspäckade Netflixfilmen "Don't look up". Smart satir eller platt pekoral? Inte för att jag vek mig av skratt, men jag lutar nog ändå mer åt smart satir. Sätter den inte fingret på många sjuka samtidssyndrom?

Ricordi

Härligt att stan äntligen har öppnat upp helt efter pandemin. Vi började med en fördrink på Le Hibou, baren som är som ett vardagsrum, i takvåningen alldeles bredvid Bank hotell. Ser fram emot ett återbesök i sommar och att då sitta på takterrassen och titta ut över Stockholm. Det är alltid roligt att se stan ovanifrån.

Sedan gick vi runt kvarteret till Ricordi och åt middag. De serverar pasta, pizza och andra klassiska italienska rätter. Jag åt den vegetariska pastan och drack ett glas barbera (Fontanafredda) till. Kul att alla viner i vinlistan, både röda och vita, var från Italien, t ex en sauvignon blanc från Friuli Venezia. 

Ejes choklad

Under pandemin har jag fått upp ögonen för fler saker här hemma. Det tror jag knappast att jag har varit ensam om. Vi har helt enkelt varit tvungna att hålla till godo, och lärt oss uppskatta, det som har funnits i närområdet. Nej, man behöver inte åka till Schweiz för att köpa lyxig choklad. Det går bra att besöka Ejes.

Idag gjorde jag ett nödvändigt stopp på Ejes inför Alla hjärtans dag på måndag. Hela gatan var pyntad med hjärtan så det gick inte att missa. 

Régnie

Näst på tur av Beaujolais Crus viner blev ett vin från Régnie, byn med senast crustatus från 1988. Régnie är dessutom ett av de mindre cruområdena i Beaujolais.

2017 Lache moi, La Grappe, var silkigt, syrligt och lättdrucket. Lite mer mörka bär och tanniner än jag föreställt mig. Kryddigt och lite jordigt. Gott att bara dricka.

En varm choklad

Vintertid kan en varm choklad verkligen vara mer än bara en varm choklad, i alla fall för oss frusna. Det gäller att försiktigt värma iskalla fingrar runt en het kopp choklad. I början kan gott vantarna sitta på. Jag avstod dock semlan i går, det räcker med grädde och marshmallow i chokladen.

Lagrad Barolo

I veckan korkade jag upp en Barolo från 2011. Nog kan man se att det har åldrats med den här rostbruna färgen, dessutom hade vinet en rätt stor bottensats. Vinet hade fortfarande en påtaglig syra och tanniner, men jag vet inte riktigt med doft och smak, mer åt torkade nypon och torkad frukt generellt, och inga rosor eller violer alls. Garderobslagring är nog inte så optimalt ändå ..ska man lagra vin ska det nog göras enligt konstens alla regler. Jag tror att det här vinet hade kommit mer till sin rätt om det bara fått luftats några timmar. Det är nämligen så gott med fräscha rosor och violer.

Dubbelporträtt

Det här tycker jag var en underbar liten bok. Dubbelporträtt av Agneta Pleijel. Det är ett samtal om livet, döden, kärleken och konsten. Och dessutom en hel del om galenskap. Samtalet förs mellan den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka och den engelska deckarförfattarinnan Agatha Christie, när han målar hennes porträtt inför hennes 80-års dag. Den utspelar sig i London när våren övergår i sommar 1969.