Fleurie

 I helgen drack jag ett vin från Fleurie, en av tio Beaujolais cru. I Fleurie görs blomaromatiska bärfruktiga viner med silkeslena tanniner, stämmer det? Nog var det mjukt och saftigt, men mer åt mörka bär, kryddor och fat än röda bär och blommor. Kanske ingen typisk Fleurie ändå. Eller så har det legat för länge. Det var gott men inte vad jag förväntade mig. Till våren får jag försöka hitta ett ungt vin från Fleurie och se om det är mer blommigt och bärfruktigt. 

Så här gjordes vinet: Inledande kalljäsning av en del hela klasar och en del avstjälkade druvor. Därefter jäsning och skalmaceration i 10-15 dagar med regelbunden nedtryckning av skalmassan. Lagring: Delar av vinet lagrades på franska ekfat av varierande ålder och storlek, i cirka ett år.

Lunch på Brasserie Astoria

En vän som fyller femti firade med lunch på Brasserie Astoria. Jag har inte varit där tidigare och måste säga att maten var så god. Ambitiös vinlista hade de också. Jag drack dock en enkel pinot från Yarra Yarra, men den var helt ok. Kul också att se inredningen och den berömda svängda trappan. Fint alltihop!

Glassdesserterna var annars det som det åhhhades mest om. Så goda! Kul att komma ut på stan en sväng.

Bonniers Konsthall

I går åt jag en trevlig vinlunch på Portal. Servicen var det verkligen inget fel på, men maten tyckte jag kanske inte riktigt levde upp till mina förväntningar, eller så valde jag helt enkelt bara fel rätt på menyn. Ett gott vin till kompenserade.

Efteråt slank jag in på Bonniers Konsthall som visar sista dagarna av Maria Bonnier Dahlins Stiftelse stipendiater.

 

Ferdinand Evaldsson har en bakgrund inom ikonmåleri och visar reliefer uthuggna i trä. Väldigt fina och för mig blev de utställningens behållning. Lite överraskande, men det visar att man vet inte hur man uppfattar konst förrän man upplever den live.

Jag hade annars bespetsat mig på att se Tobias Bradfords rörliga, ljudande skulpturer där han utforskar förhållandet mellan kroppen och maskinen. Det här verket, Restless, är ett bord som börjar gå när någon kommer nära. Vissa andra av hans verk var lite skrämmande och motbjudande, men det kanske just är vad många känner inför robotik.

Saint-Amour

Vem gillar Beaujolais? Jag gör det! De funkar med tilltugg, fisk, fågel, fläsk, pasta, kalv och vegetariskt. De är rätt mångsidiga. Jag har samlat ett antal olika Beaujolais Cru viner och vill se om jag känner någon skillnad i stil mellan de olika Cru områdena. Det sägs ju det i alla fall. Så här skrev jag i ett tidigare inlägg.

Först ut är det här vinet från Saint-Amour, det nordligaste cru.et. I glaset är det kompakt mörkrött mot svart. Ingen friss, är inte heller kolsyrejäst. Det doftar vanilj, röda bär och lite kryddigt. Jag känner lite av alkoholen (14%), annars lätt, mjukt och bärigt med bra syra. Hallon, röda vinbär och körsbär. 

Agota Kristofs trilogi

I december läste jag Agota Kristofs omtalade trilogi. Den handlar om två tvillingpojkar under och strax efter andra världskriget i Europa. Det är en hemsk skildring av vad krig gör med människor. Den första delen, Den stora skrivboken, särskiljer sig i strukturen och är klart bäst. Språket är väldigt enkelt och avskalat.

Den stora skrivboken framförs under våren som monolog på Uppsala stadsteater. Kanske värt en tur till Uppsala?

Moules marinières

Den här vintern ska jag äta mer vinkokta musslor. De jag köpte idag var ovanligt fina, stora och bara någon enstaka mussla behövde jag kassera. Ibland när jag köper ett nät så kan hälften av musslorna vara trasiga eller så stänger de sig inte. 

Musslor är också väldigt näringsrika, bland annat rika på protein, B12 och järn. Precis vad jag behöver! Bästa snabbmaten.

Skymning vid 15.17

Ruggigt väder nu, med slask och regn. Jag håller mig inomhus och kollar tv-serier. Ganska skönt ändå. 

På nyårsdagen var jag ändå tvungen att gå ut och ta en nypa luft. Det var stängt på stan, men så fint i skymningen, som här vid kl 15.17.