Norrköpings Konstmuseum

Norrköpings konstmuseum visar en stor retrospektiv över Cecilia Edefalk, som kommer från Norrköping, därav titeln "Hemkomsten".

De här sju verken "En annan rörelse" känns ikoniska idag. Jag minns den uppmärksamhet målningarna fick 1990. En bild av en bild av en bild, kan det verkligen vara konst? Det är märkligt ändå vad storleken gör mycket för bildens uttryck.

Cecilia Edefalk arbetade under flera år sent 70-tal med akvareller till en flora över havsnära växter. Det blev tillslut ingen flora men akvarellerna finns kvar och vissa visas här. Helt underbart fina.

Till museet hör också en skulpturpark. Här ett verk av Eric Grate.

Cecilia Edefalk hade även gjort planteringen/installationen "Sommaräng + bikupa" i parken.

Industrilandskapet

Indusrilandskapet ligger i centrala Norrköping och sträcker sig längs Motala ström. Holmentornet är lite av "porten" till området. Textilindustri och även pappersindustri har varit de stora verksamheterna här, om jag förstått rätt.

Ljudet är nästan öronbedövande vid den största dammen och dess forsar. Det är ganska mäktigt att stå på bron som leder rakt över forsen och se vattenmassorna i rörelse.

Här är det klassiska strykjärnshuset som idag är Arbetets museum.

På besök i Norrköping

Carl Johans park alldeles invid Centralstationen med fina blomplanteringar.

Det krävs en svemester för att jag ska komma till skott med ett besök i Norrköping. Men nu äntligen är jag här!

På många sätt märks det att Norrköping är en gammal arbetarstad, främst på stadsbilden men också på stämningen i stan. Här finns många gamla industribyggnader som har blivit omvandlade till allehanda kreativa verkstäder. I Industrilandskapet ligger bland annat centrum för visualisering och filmskapande.

Drottninggatan löper rakt i genom centrum och här går även de gula spårvagnarna. Alltid trivsamt med spårvagnar.

Drottninggatan är den stora shoppinggatan och här ligger två stora köpcenter, Domino och Linden.

Norra, Södra och Östra promenaden går runt innerstaden. Här var det lugnt och härligt att promenera i skuggan under träden. Längs promenaderna ligger fina hus.

Kolla grinden mot Södra promenaden.

Nygatan med spårvagnslinje.

Tyresta

Det är verkligen så rogivande att gå i skogen, att höra vatten som kluckar och träden som susar. Det doftar också så gott om solvarm tallskog.

Vattnet är så klart i Årsjön. Här växer det gula och vita näckrosor. Vi hade inte med oss badkläder så något dopp blev det inte och så varmt var det inte heller. Det blåste en del.

Vi spanade efter den mer sällsynta röda näckrosen, men den såg vi inte till.

Vi plockade däremot blåbär. Riset bågnar av bären så vi lyxplockade bara de största och finaste.

Paus med riktigt god fika är ett måste. Bästa stunden.

Det har tagit en halv livstid att gå in mina Lundhags kängor, men nu sitter de som ett smäck och är helt suveränt sköna. Det var perfekt med höga skaft i blåbärsriset, men blött var det inte i terrängen. Jag är så glad att jag klarar av längre vandringar nu efter min fotoperation i höstas.

Här kom vi ut på en klöveräng som doftade helt fantastiskt.

Det blommar på balkongen

Det omväxlande vädret gör i alla fall att det blommar för fullt på balkongen. I år gick jag all-in på ceriserosa pelargoner för att väga upp avsaknaden av de praktfulla medelhavsblommorna, som jag annars älskar.

2017 Casa Emma

Vad gott det är med Chianti! Ofta rustikt och pålitligt och utan krusiduller. Casa Emma fanns med i senaste släppet, tror jag, och är just sådär kryddigt och kärvt av körsbärskärnor som en Chianti ska vara. Vinet var ganska mörkfruktigt och nu ser jag att det består av druvorna sangiovese (minst 80% va?) samt canaiolo och malvasia nera.

Knäckebröd

Jag har blivit som besatt av att baka knäckebröd. Ni vet säkert, känslan av att direkt vilja göra om, göra en ändring för att uppnå en förbättring. Nu har jag i alla fall lyckats hejda mig från ännu en deg. Jag måste äta upp lite av vad jag har först.

Norrtälje

Vilken sommaridyll! Slingriga gator med låga trähus, klängrosor överallt, ån med näckrosor som sakta flyter genom stan, små butiker och restauranger, societetsparken, badplatsen på udden och skärgården just utanför.

Gamla Rådhuset vid Stora torget.

Stora bron, som inte var särskilt stor.

Bion.

Kafé Hörnan låg i ett av stans äldre trähus. Här var jag tvungen att kika in, för det ska vara ett av stans mest klassiska ställen.

Vi promenerade ut på Storholmen och...

..hittade en massa blåbär. Det fanns SÅ MYCKET blåbär.

Lunch på Åtellet!

Stor härlig uteservering mot ån.

God mat och goda viner, men ingen fantastisk vinlista till lunch. Jag drack en Wachau riesling, som kändes väldigt druvtypisk med päron, persika, mineral och hög syra. Vinerna serverades ur immiga flaskor vid bordet. Härligt!

I mitten av 1800–talet var Norrtälje en av Östersjöns mest populära badorter. Badgästerna kom med ångbåten, som nu ligger förtöjd vid hamnen.

Det går att promenera längs ån.

På Posthusgatan, affärsgatan som löper genom centrum ligger gelaterian Loren Jins.

God glass men inte super wow.

Adam & Albin på Carlhälls gård

I sommar har Adam & Albin en pop-up på Carlhälls gård längst ut på Långholmen. De har en stor uteservering i trädgården med tillhörande DJ bås och bar. Jag trodde att vi var i god tid för de obokbara drop-in platserna när vi kom vid sextiden, men nejdå, då bör man vara där redan vid fyrasnåret fick vi veta, och fick hålla tillgodo med barmenyn av flatbreads. Tillslut blev musiken lite väl hög så vi gick vidare.

Långholmen är verkligen en oas i sommar-Stockholm där jag sällan är nu, men kvarteren runt Hornstull känns fortfarande som hemma efter åren då jag bodde på Heleneborgsgatan 6. Jag längtar inte tillbaka men det är lätt att bli nostalgisk.

Minne från Cypern

Att dricka vin är att resa. I helgen tog jag fram rosévinet M - maratheftiko från Cypern, som jag köpte på vingården Ktima Gerolemo förra sommaren. Vi drack det iskallt på balkongen till en sommarsallad. Älskar när flaskan och glaset immar i värmen.

Jag minns det som svalt, syrligt och med en otrolig doft och smak av röda sommarbär och blommor. Nu hade vinet tyvärr tappat mycket av den fina bärfräschören och istället gått mer åt rabarber och vitpeppar. Rosévin dricks nog bäst bums.