Jämtlandstriangeln

Nu har jag äntligen vandrat Jämtlandstriangeln. Jag har tänkt göra det i flera år, men det har inte blivit av förrän nu. Jag tog nattåget till Duved och vidare med buss till Storulvåns fjällstation.

Packade bara om lite i ryggsäcken och fyllde min termos, sedan började jag vandra 16 km till Sylarnas fjällstation.

Passerade hängbron över Lill-Ulvån. Hängbroar svänger alltid lite otäckt och jag är alltid rädd för resonansfrekvensen.

På sina ställen låg det snölegor kvar. 

Hela första dagen gick jag med det högalpina Sylmassivet i blickfånget, med dess glaciärer.

Passerade åar och forsar.

Efter halva vägen kommer man till vindskyddet i Spåjme. Här finns en nödtelefon.

Otroliga vidder och vackra vyer mot Sylarna. 

Tidvis jobbig terräng med stenar, så lätt att trampa snett.

Äntligen framme! Det var segt på slutet, med tre km stadigt uppåt.

Renar mötte jag lite varstans längs vägen och de var i faggorna kring fjällstationen.

Det mulnade på framåt kvällen. Låga moln.

Regn, dimma, blåst och kallt var det morgonen därpå. Bara två grader. Åt en stadig frukost.

Jag var tvungen att vada på vissa ställen längs leden. Det var inte så höga vattenflöden så det gick bra.

Dagens etapp var till Blåhammaren. Det var tungt att vandra 19 km i regn och blåst. Pinnade bara på för att komma fram.

Blåhammaren är Sveriges minsta och högst belägna fjällstation. Den var så mysig i gammal bevarad stil. Härligt med dusch och bastu innan middagen.

Åt deras välrenommerade trerättersmeny och tog dryckespaketet till. Röding till huvudrätt. Absolut gott men inte toppnotch.

Härlig frukost dagen därpå. 

Utsikten från Blåhammaren.

Blåhammaren har Sveriges enda landfyr. Den behövs nog. Det var låga moln och tät dimma när jag kom till stationen.

Sista dagen vandrade jag de 12 km tillbaka till Storulvån. Mycket nedför, platt och lätt vandring. Sista biten går man nere i dalen i fin fjällbjörkskog längs med Storulvån.