Lickershamn och Stenkyrka

En morgon var det mulet och duggregn. Jag bestämde mig ändå för att cykla till Lickershamn för att äta lunch. Allt doftade lite extra gott av regnet och efter ett tag höll det uppe.

Passerade dessa sötnosar. Visst, gräset är alltid grönare på andra sidan, så är det ju bara.

Passerade också Elinghem ödekyrka.

Stenkyrka kyrka. En av de sexton stora av Gotlands kyrkor. Jag stannade för en paus.

Fina målningar.

Fint runt i kring. Alldeles intill kyrkan låg ett litet creperie, som var otroligt populärt. Fullt med folk och bilar.

Jag cyklade dock vidare till Lickershamn, ett gammalt fiskeläge på nordvästra delen av ön, där jag åt rökt lax på Hamnkrogen. Den var otroligt god. Jag tror att de har ett eget rökeri.

Här ligger också Jungfrun, Gotlands högsta rauk, på en klint vid vattnet. Rauken är 12m hög och klinten 14m, så totalt 26m.

Här stupade det brant mot vattnet, inga stängsel, bara små varningsskyltar. Det var fortfarande lite disigt, men man skymtar Lickershamn i viken.

Lite motljus, men här är hon, Jungfrun.

Den blå lagunen

En solig och varm dag bestämde jag mig för att cykla till Den blå lagunen, som kanske är Gotlands finaste och mest kända kalkbrottsbad. Ja, vattnet var faktiskt alldeles klart och turkosblått. Kolla bara!

Det var en bit att cykla och först fick jag passera Nordkalk. Det känns alltid lite olustigt att cykla igenom ett ödsligt industriområde men men...

... på andra sidan tog idyllen vid igen. I fjärran syns klinten vid Hallshuk.

En bastu med fönster mot havet. Inte dumt alls.

Här syns Hallshuk lite bättre.

Efter att ha cyklat en lång och enslig sträcka genom skog, kom jag äntligen fram till Fleringe kyrka. 

Vid Fleringe ligger även Groddagården, en hembygdsgård, som tydligen är centrum för norra Gotlands spelmanslag.

Gården var öppen, nyckeln satt i dörren så det var bara att gå in. Verkligen bjussigt av Gotland med alla öppna kyrkor och gårdar.

Vacker gavel.

Cykelturen fortsatte utmed Bästeträsk, som är Gotlands största insjö.

Turkosblått vatten här med. Annars var det väldigt lite bebyggelse i den här delen av ön.

Snart kom jag fram till Den blå lagunen. Små smala strandremsor varvat med höga kalkstensklippor.

Jag tänkte inte hoppa i från en hög kalkstensklippa, så jag tog strandremsan.

Vattnet var kallt, klart och ljuvligt. I kalkbrottsbaden blir det aldrig algblomning. Här kunde jag simma för det blev snabbt djupt. Underbart!

Valleviken Sjökrog och Kyllaj

Valleviken är en liten ort i Rute socken. En dag cyklade jag ner till hotellet och sjökrogen alldeles vid vattnet. Vilket ställe! Här låg tidigare också en cementfabrik och hotellet är Cementas gamla kontor.

Den gamla hamnen är numera en småbåtshamn.

Vinranka i kruka, så här skulle jag vilja ha det hemma på min balkong.

Åt en hamburgare och drack ett glas rödvin. 

Så fint här! 

Jag gjorde även en avstickare mot Kyllaj. Ett jättemysigt litet fiskeläge. Här fanns också raukar.

Även här fanns en gammal kalkugn. Vid vattnet såg man över mot Furilden.

Lergravsport

Lergrav är ett litet fiskeläge som ligger på vägen ut mot Furilden.

Fint med sjöbodarna och restaurangen med servering på bryggan. Jag hade just ätit lunch i Valleviken, men jag tog en glass på bryggan.

De serverade bland annat rökta räkor och rökt lax.

Inredning som i en sjöbod.

Vid Lergrav ligger även ett stort raukområde upp mot en klint.

Lergravsporten är den mest kända rauken. Obegripligt hur en rauk kan formas så här.

Uppe på klinken hade man en fin vy mot fiskeläget.

Och mot ön Skenholmen, som var platt som en pannkaka. 

Och mot ön Furilden. Här ser man näset och lite längre bort kalkbrottet och den gamla fabriken. Det var inte så långt att cykla dit, men det kändes så ensligt och olustigt så jag avstod. Furilden är säkert ett bra ställe för tysta och avskilda retreater.