Laxpudding

Jag arbetar hemifrån, precis som många andra stockholmare. En del tycker att det är tråkigt och segt, andra, som jag, tycker att det är helt underbart. Jag får så mycket gjort och får dessutom tid över till annat. I dag gjorde jag laxpudding till lunch och åt sedan i solen på balkongen. Det är så skönt att känna att våren är på ingång och att det kommer en annan tid.

Det gapar tomt

Under hela veckan har jag läst om den pågående bunkringen, men trots det blev jag alldeles paff igår på mataffären när hyllorna gapade tomma. Toapappershyllan var helt länsad. Är det ändå inte lite överdrivet? Men visst, det är lätt att bli lite nojig. Jag har känt mig lite förkyld till och från hela vintern, men nu har jag även börjat hosta. Bäst att stanna hemma en tid.

Mäster Anders

I kväll åt jag middag på den mysiga kvartersbistron Mäster Anders på Hantverkargatan. Det var länge sedan jag var där men inget var förändrat sedan sist. Jag åt råbiff och drack en pinot noir från Black Stallion, Los Carneros winery. Jag blev serverad vinet i ett riktigt pinot glas dvs en jätte kupa. Det känns nästan löjligt stort.

Det blev ovanligt sent för vi hamnade i diskussioner som aldrig tog slut. Så kul kväll!

Château Peymartin

2016 anses vara en bra årgång i Bordeaux. En varm sommar som gav full mognad åt druvorna, men som ändå gav strama, strukturerade viner. Château Peymartin är ett vin från appellationen Saint Julien i Haut-Médoc på vänstra stranden. St-Julien är den minsta av de fyra kända appellationerna Saint Estephe, Pauillac, Saint Julien och Margaux. Om Pauillac ger mycket strama och kraftfulla viner så står vinerna från både Margaux och St-Julien för mer elegans och finess. Vinerna från St-Estèphe är ofta mjukare eftersom de har en större andel merlot i sina viner. (pga lerigare jordar i St-Estephe).

Château Peymartin produceras av slottet Château Gloria och är slottets andravin. Slottet är oklassificerat (alltså inte Grand cru classé 1, 2, 3, 4, 5 cru) men det sägs att kvalitén motsvarar de klassificerade. Förhoppningsvis ett bra vin till ett rimligt pris. Jag ska lägga det på lagring ett tag, så får jag se.

Saluhallen

I helgen öppnade äntligen Östermalms saluhall efter flera års renovering. Vi kunde inte låta bli att kika förbi, trots coronavirus och en allmän avrådan att trängas med folk. Nu var det tack och lov inte proppat när vi kom förbi vid tretiden.

Som ni ser så har taket öpnnats upp, så att man numera ser stålkonstruktionen, annars var det mesta sig likt, lite större golvyta som möjliggör den ursprungliga stjärnformationen av stånden.

Tysta Mari, Melanders och de andra är kvar på sina gamla platser. Skönt.

Utvändigt har det också blivit fint med de gamla lyktorna och fler entréer. Huvudentrén har även fått en ny skulptur "Up, up and away" av Fredrik Wretman.

De åren jag bodde på Jungfrugatan 4 passerade jag ofta här. Ibland köpte jag hämtmat till en ändå rimlig peng. Nu längtar jag efter att se det öppna torget igen.

Pesten

Jag läser om Pesten av Albert Camus. Den känns väldigt aktuell. Nästan allt i handlingen överensstämmer med Coronavirusutbrottet, som den belägrade staden, överfulla sjukhus, människor som reagerar med panik, mod, feghet och ansvar. En klassiker som förtjänar en omläsning. Inte minst nu.

Den enda semlan

Jag var ju i Budapest i tisdags på själva fettisdagen, så då blev det ingen semla, men i fredags blev det en semla från Pesso Stenugnsbageri. Den var lagom i storleken, men brödet var torrt och ganska smaklöst, däremot var mandelmassan god och fin och "crunchy". Jag vill gärna äta en semla men det brukar ofta bli den enda semlan.