Ljus i mörkret

Tidigt igår morse cyklade jag genom stan till min tandläkare på Söder. Det var regnigt och verkligen genomgrått. Just som jag kom fram så avtog regnet. Tog den här bilden 7.22 i gläntan på Södermannagatan för att ljuslyktorna var så fina. Tur att vi har adventsljusen, som kan skingra mörkret i december. 7.30 var jag hos tandis.

Första adventsfika

Ofta har vi firat första advent hos mig med kyrkobesök och sedan vinlunch/fika, men i år bjöd min syster in till adventsfika. Vi testade den nya årgångsglöggen "alpglöggen", med inspiration av gluhwine. Jag tyckte att den var jättegod med mycket citrus och pomerans och inte för söt.

Vi frossade också i saffransbullar och godaste vörtbrödet från Ritorno på Dalagatan.

Lunch på Copine och julkänsla på stan

Min syster bjöd på lunch idag på Copine på Kommendörsgatan. Copine fick en finfin recension i SvD för inte längesen. Jag har velat gå dit länge och tänkt på det alla tusen gånger jag har cyklat förbi.

Foccacia och olja som start.

Jag hade tagit bältrosvaccin kvällen innan och jag var inte i toppform. Jag var lite frusen och hade ont i kroppen, så jag vågade inte ta ett glas vin, men blev serverad en god syrlig äppelmust. Syrran drack ett glas Sancerre. 

Vi valde båda den rökta torsken med vitvinssås, potatismos och pressgurka.

Vi åt sen lunch och satt sedan kvar en stund för dessert och kaffe. Det är så skönt och mysigt när stimmet lägger sig. Jag åt kardemummaglass.

Syrran körsbärssorbet.

Och kaffe. 

Vi sa "Tack och hej" och gick vidare till Sibyllans Te och Kaffehandel. Det är så fint där. Inredningen är samma som förr. När jag pluggade och bodde på Jungfrugatan, så var jag ofta där och köpte te. Deras vinterte drack vi alltid i december och över julhelgerna. 

Sedan fortsatte vi, gjorde ett stopp på Hedengrens och kollade böcker, sen vidare ner mot NKs julskyltning. Fint i år med Pippi. Hon fyller visst 80 år i år. Här svingar hon sig i NKs julgran. Såklart.

Sen skiljdes vi åt och jag fortsatte upp mot IKEA gallerian för att köpa amaryllis och hyacinter. Jag ska göra egna julgrupper. Jag återanvänder gamla korgar som jag har på vinden. IKEAs amaryllis är lite mindre och billigare, men ändå med två stjälkar, och de är perfekta i en julgrupp.

Konstsamtal om porträtt

Jag besökte Nationalmuseum i förra veckan för att delta i ett konstsamtal om porträtt och samtidigt besöka utställningen Porträtt! som pågår nu. Utställningen visar valda porträtt ur Sveriges nationella porträttsamling som annars hänger på Gripsholms slott i Mariefred.

Ett jazzband spelade i trapphallen. Det var feststämning.

Damen med slöjan av Alexander Roslin. 

Max Martin av Mikael Jansson.

I konstsamtalet analyserade vi dessa två porträtt och diskuterade hur materialet (olja, foto osv) formar vår känsla av närhet, distans, status och uttryck. Porträtt är mer än en avbildning av ett ansikte. Det är en komplex interaktion mellan den som porträtteras, konstnären och betraktaren, fick vi lära oss. Det var kul och lärorikt.

Intressant utsnitt. Vad gör det med uttrycket?

Av Eric Broms. 

Svante Pääbo. Visst säger porträttet något om personligheten.

Emmanuel Swedenborg, vetenskapsmannen vars lusthus numera står på Skansen. 

I konstsamtalet pratade vi även en del om symbolernas betydelse i ett porträtt, som böcker, dyrbara kläder, ett öppet fönster i bakgrunden mm.

Bokens blad om hösten

De orangea, kopparfärgade bladen, som nästan blir självlysande när solen ligger på om hösten, det är bokens blad.

Här står skulpturen Osagd bland höstlöven.

Kulturbärarna

Såg Kulturbärarna på Stadsteatern i helgen. Den har tidigare gått på Dramaten och har under det här året gästspelat på Stadsteatern. Jag har fått den rekommenderad, men jag tyckte att det var mest trams och bara lite tankvärt, så vad olika det kan vara. Andreas T Olsson, som höll monologen, var ändå jättebra.

Bjöd också på söndagsmiddag hos mig. Svamppasta och så provade vi aglianico-vinerna igen. Nu hade de öppnat sig mer efter rejäl luftning.

Vin av druvan aglianico

Vinprovning hos mig av druvan aglianico. Aglianico är en blå druva med ursprung i Kampanien (Taurasi) och Basilicata (Aglianico del Vulture) i södra Italien. Druvan ger viner med hög syra och mycket tanniner, vilket gör dem strama, strukturerade, kraftfulla och mycket lagringsdugliga.

Vinerna framställs ofta med lång jäsning och maceration, för att extrahera färg och tannin, för att sedan lagras på fat. Druvan odlas bäst på vulkaniska jordar (vulkanisk tuff och vulkanisk basalt) och ger mörkbäriga viner,  med mörka körsbär, plommon, tobak, läder, tjära, kryddor, lakrits, ibland en lätt rökig och metallisk ton.

De två olika urspungen skiljer sig lite åt och generellt kan man säga:

Vulture → stramare, mer mineralisk och aromatiskt återhållen, med tydlig vulkanisk känsla.

Taurasi → kraftfull, generös och ofta mer varmfruktig och kryddig.

Upplägget på provningen: två viner från Basilicata (aglianico del vulture), tre viner från Kampanien (irpinia och taurasi) och sist ut ett enklare vin av druvan aglianico från Apulien.

Teodosio 2020, 159:- från Vulture.

SCEG Aglianico del Vulture Elena Fucci, 2021, 249:- från Vulure.

Irpinia AglianicoTenuta Cavalier Pepe, 2023, 159:- från Taurasi.

Taurasi Feudi di San Gregorio, 2020, 269:- från Taurasi.

Radici Taurasi Mastroberardino, 2020, 429:- från Taurasi.

Casa Vinironia Palloncino Aglianico, 2023, 89:- frå Apulien.