Den blå lagunen

En solig och varm dag bestämde jag mig för att cykla till Den blå lagunen, som kanske är Gotlands finaste och mest kända kalkbrottsbad. Ja, vattnet var faktiskt alldeles klart och turkosblått. Kolla bara!

Det var en bit att cykla och först fick jag passera Nordkalk. Det känns alltid lite olustigt att cykla igenom ett ödsligt industriområde men men...

... på andra sidan tog idyllen vid igen. I fjärran syns klinten vid Hallshuk.

En bastu med fönster mot havet. Inte dumt alls.

Här syns Hallshuk lite bättre.

Efter att ha cyklat en lång och enslig sträcka genom skog, kom jag äntligen fram till Fleringe kyrka. 

Vid Fleringe ligger även Groddagården, en hembygdsgård, som tydligen är centrum för norra Gotlands spelmanslag.

Gården var öppen, nyckeln satt i dörren så det var bara att gå in. Verkligen bjussigt av Gotland med alla öppna kyrkor och gårdar.

Vacker gavel.

Cykelturen fortsatte utmed Bästeträsk, som är Gotlands största insjö.

Turkosblått vatten här med. Annars var det väldigt lite bebyggelse i den här delen av ön.

Snart kom jag fram till Den blå lagunen. Små smala strandremsor varvat med höga kalkstensklippor.

Jag tänkte inte hoppa i från en hög kalkstensklippa, så jag tog strandremsan.

Vattnet var kallt, klart och ljuvligt. I kalkbrottsbaden blir det aldrig algblomning. Här kunde jag simma för det blev snabbt djupt. Underbart!